Jessica

Hemkommen ifrån Stockholm igen. Att jag alltid får någon typ av ångest när jag åker därifrån, jag trivs så bra där!
Resan ner var dryg. Stiga upp klockan 04:00 för att åka med tåget 05:08 var segt. Ju större jag blir destomer snarkar jag tydligen... det fick mina medresenärer vara med om. Jag vaknade själv av mina snarkningar flera gånger och det var pinsamt med tanke på att det satt en fin liten dam bredvid mig. Vid arlanda när jag beslöt mig för att inte sova mer så gnagde jag i mig mitt äpple, efter en stund frågade den fina lilla damen om jag ville ha halstablett. Hon tyckte nog att halsen borde vara trött efter alla snarkningar! Fy vad pinsamt.
Väl framme så var det dags för förhandlingar hela dagen. Otroligt jobbigt att bara sitta när van är vätskefylld, ryggont och stormagad. Min härliga kollega Emma hämtade en fotölj åt mig, väldigt snällt och omtänksamt... Tack Emma!
Under torsdagen blev den en träff med Anneli i Stockholm. Hon hade ett ärende där så vi passade på att umgås. Hon är ju för rolig! Hon hade lite småpanik över att hon skulle köra bil själv i stan och nu i efterhand förstår jag henne. När vi åkte hem körde jag och hon skulle köra ifrån Tönnebro. Min underbara lilla vän är ju som sagt lite förvirrad ibland... så när hon skulle köra ut på E4 så hittade hon inte ut! Som sagt nu förstår jag varför hon var lite hispig på Stockholms gator! Jag har aldrig tråkigt när jag umgås med henne!
Jag skulle kunna skriva väldigt mycket om hennes yrningar i Stockholm men inlägget skulle bli så långt!

Igår var det fackligt arbete för hela slanten och idag blir det ett skift i växeln. Fan vad jag är less på att jobba nu men jag ser ljuset i tunneln... snart så är det slut!

Det är så mycket som jag har att se framemot nu. Längtan bara spritter omkring och jag känner hur otålig jag blir av att vänta! Det jag längtar mest till är när lilla minimee kommer till världen, kan det inte bara vara mitten av juni nu... Sedan längtar jag givetvis till min underbara syrras bröllop, åh vad vackert och underbart det kommer att bli. Åh vilken lipsill jag kommer att vara. Jag längtar också till att få köpa kläder som minimee skall ha på sig på bröllopet, mina kläder är redan färdiga men vi måste ju matcha!
Jag längtar också till att vi hittar ett större boende. Jag längtar till sommaren och jag längtar till sommarkvällar då man kan grilla.
Jag längtar till min stora kropp försvinner, just nu känns det som att jag har en sumodräkt på mig! Jag vägde mig idag... och tänkte som min systerdotter "inge loligt" Jag väger exakt lika mycket som mrA, men han är två decimeter längre än mig! Fast å andra sidan har inte han en liten guldklimp i magen :-)
Men hur skall jag få ner kilona innan bröllopet??? Dagens gåta!


Jag längtar till så mycket och jag tror att livet kommer att bli underbart!!

Dessa dagar vill man inte vara annat än ute. Strålande solsken och den ultimata vårvärmen! Igår hann jag, mrA och Hobbe ta en tripp till syrran innan jag skulle arbeta. Vilken tur att vi kom vid lunchtid så att vi blev bjuden på ungspannkaka på uteplatsen! Min syrra är duktig på att laga mat, jag blir alltid lika nöjd. Lite missnöjd blev jag när magen började att kurra på jobbet, varför rävade jag inte åt mig en matlåda? Men härligt var det att sitta ute i solen.
Idag hann jag med en liten lunch med Anneli och hennes familj.
Mission complete, nu har jag potionerat ut påskäggen åt mina fyra dockebarn!

Till veckan känns det som att jag inte kommer att hinna träffa någon förutom mr A och Anneli. En sex dagars arbetsvecka väntar och jag kommer att vara på växeln, arbeta fackligt på arbetsplatser, Stockholm på förhandling, styrelsemöte och återigen på växeln. Kors och tvärs, roligt men jobbigt. Jo jag kommer att ha någon timmes dötid i Stockholm så lite shopping går det att klämma in... vad vore en tripp till huvudstaden utan shopping??? Jag hoppas att vädret tillåter en mjukglass vid hötorget :-)

Igår blev det ganska mycket gjort. Jobba fackligt, ultraljudskontroll, byte till sommardäck, betalade min mekaniker, handlade hundmat.

Igår var det dags för återbesök på ultraljudsavdelningen. Det var så härligt att få se det lilla livet igen. Jag frågade om det fortfarande var en flicka och hon sa att hon såg två "apelsinklyftor".... det är en flicka! Hon gapade och levdeom, flaxade med en liten arm och gapade lite igen. Allt var som det skulle. Hon väger ungefär 2 kg nu och följer kurvan perfekt. Japp så är det!
Det känns långt att vänta till mitten av juni för att få träffa den lille krabaten. Om 2 veckor skulle det passa mig perfekt! ... kanske är det dags att börja städa och öva på den sista färdknäppen :-)

Vi har fortafarande inte hittat något större boende, så störande! En patetisk händelse är att i höstas så kikade vi på ett hus, la bud på 50tusen under utgångspriset... då kom ägarna på att de måste gå upp några hundra tusen i pris. Nu har dom lagt ut sitt hus för femte gången... med fem olika utgångspriser! Nu är de nere där dom började igen... nu är inte vi intresserad för dom strulade så mycket. Ja vad säger man?!

Nu är det dags att greppa kroppen och ta sig ut i det härliga vädret!

Det blev inte som planerat igår. Det var tänkt att vi skulle besöka lite hästkrafter och nostalgi. Men enligt säkra källor var det inte värt de 150 kronorna som inträdet kostade. En annan idé kom då till bruk. Jag, mr A, Anneli och hennes små änglar tog en tripp till Birsta och shoppade lite! Det blev några timmar och jag måste säga att mr A gjorde det bra... en kille på shopping brukar vara tråkig och jobbig men inte min kära sambo. Han var ett bra smakråd åt mig och Anneli, perfekt att ha med sig någon lång när kläderna hänger högt och barnen fick sällskap.
Väl hemma så deckade mr A snarkandes i soffan och mina ben såg ut som timmerstockar... men jag kom hem med lite nytt så jag var nöjd iallafall!

Idag har det varit en slapp dag med "hem till gården" och arbete... Ikväll laddar jag inför att Magnus Betnér är på tv 21:55... INTE MISSA!!!

Nu var det länge sedan igen. Tiden räcker inte till riktigt för mig nu. Alltid är det något som skall göras och på kvällen är jag slut på alla vis.

I måndags var jag och mr A till syrran och hälsade på. Det är alltid mysigt att träffa mina syskonbarn och fika lite!
Det blev två flugor i en smäll eftersom mamma och Svenne var där också.


Busiga lilla Sara. Fasen vad snabb lilla människan har blivit!!


Signe poserar i sin hatt. Hon hade lite myror i baken eftersom hon fick en cyckel av mormor.


Undra vad mr A tänker på....

Igår var vi till barnmorskan. Vi följer dessa kurvor perfekt och allt är bra. Jag skall börja äta järntabletter men det är ju ingen stor sak. Det är mest för att jag är så oerhört trött.
När vi var färdiga där så åkte vi ut till barnens hus och hämtade barnvagn med alla tillbehör. Åhhh vad mysigt!! Nu står den här och bara väntar på att lilla minimee skall komma till världen.
Sedan var det dags för lite shopping, det är rea på massor med barnkläder så vi kom hem med en påse. Visst vi skall få mycket av både syrran och Anneli men vi vill köpa lite själva också. Det är ju en sak som hör till! Det är mysigt att gå omkring och strosa, mysa och längta. Dagdrömma om hur det kommer att bli...

Alltså det här med arbetsskift på natten när man är ständigt trött var inte en stor höjdare. När klockan var 23:00 satt jag och gäspade, när klockan passerade midnatt så höll ögonen på att åka igen hela tiden. Fy vad jobbigt det var. Nu sitter jag här med huvudvärk och trött som en gnu... Jag ger nog bort mina återstående skift den tiden på dygnet innan jag går på föräldraledighet. Det handlar bara om två skift så det blir inte mycket tapp på ekonomin.

Det var några dagar sedan som jag bloggade. Jag har nu sett en av mina idoler Thomas Di Leva och konserten var jätte bra. Vilken härlig människa han verkar vara. Många gör honom lite till åtlöje eftersom att han har en lite egen stil. Men hallå! Hur många vågar att gå sin väg i livet även om det blir att man sticker ut lite? Hur många lyssnar egentligen på texterna? Texterna går rakt in i mitt hjärta för det handlar om livet och många av dessa stämmer in så bra på verkligheten. Börja lyssna på texterna så ändras åsikten om honom också...
Och jag hade rätt om mig själv, efter konserten mådde jag bättre!




Vattenkannan som han dricker ur var givetvis på plats!


Han befruktade även publiken!

Nu i två dagar har jag haft jobbiga sammandragningar som gör att jag går väldigt sakta och är ganska sammanbiten. Rätt som det är värker det till på underdelen av magen och det är inte skönt. Till saken gör det inte bättre att jag blir mer och mer osmidig för varje dag. När jag hukar mig ner kan jag ibland få det svårt att komma upp igen. Jag måste säga att Hobbe är min guldstjärna, när vi kommer in efter en promenad och det är dags att torka tassar så behöver jag bara fråga om tassen så kommer framtassarna fram högt så att jag slipper huka mig så mycket. Go kroppen!

Idag skulle egentligen jag och Anneli åka och hämta barnvagn med alla tillbehör men musten har gått ur mig helt och jag har ingen ork eller engagemang till nått känns det som.

Ikväll skall jag på Thomas Di Leva med Nicke och Marcus. Jag hoppas att kvällen gör att jag får tillbaka lite energi. Trevligt sällskap och en bra konsert, det kan inte bli bättre!

De senaste dagarna har varit riktigt soliga och härliga. Våren är äntligen här! För varje dag det är fint väder känner jag paniken inom mig bara växer och växer. Jag är verkligen ingen stadsmänniska. Jag känner mig instängd av att bo mitt i allt kaos av hälljud som jag hör ifrån grannen, ingen balkongdörr att öppna, trafikoväsen, folk, att hela tiden titta på backen för att inte Hobbe skall trampa i glas eller något annat, att vandra i en fyrkant, att inte kunna gå ut och sitta i solen, att känna avgasdofter, att inte känna friheten... det känns lite som att vara en fågel utan vingar...

Igår fick jag panik så jag hämtade Hobbe och åkte till mamma även fast hon var på sitt arbete. Vi tog en promenad efter en tyst och lite avlägsen landsväg, hörde fåglarna kvittra så vackert, såg en orange fjäril som flög så harmoniskt, tussilago efter vägkanten, såg ett äldre par som satt ute i solen med sitt fika, allt var så tyst... att bara andas in ren luft och känna lugnet gjorde så att jag inte ville åka därifrån. Det kändes som att både jag och Hobbe kunde slappna av och känna oss harmoniska. Vi kände oss som fåglar med vingar...

Jag kommer aldrig att bli en stadsmänniska... jag kommer alltid att vilja bo utanför stan med friheten bakom knuten, det är mitt liv.

Detta har varit en av mina favoriter sedan i somras. Det går inte att bli less på låten när man lyssnar på texten. Så det är bara att fortsätta lyssna och njuta!

Jag hann vara vaken 10 minuter idag tills jag gick på det första skämtet. Jag fattade inte ens att det är 1:a april. Skämtet var det naturligtvis mr A som lade fram... Och han skrattar nog fortfarande! Efter den niten så beslöt jag mig för att inte tro på vad någon säger till mig idag. När jag pratade med syrran så fällde hon kommentaren "Det kan inte vara lätt att vara dig idag" Hon vet nämligen att jag är såååå lättlurad.

Nu är det tredje dagen som jag ligger nerbäddad och är sjuk. Fy fasen vad det är tråkigt. Jag blir rastlös även fast jag inte har någon ork alls.