Jessica

Jag och mr A är på jakt efter ett större boende. Vi budade på ett helt underbart hus lite väster om stan. Huset var helt rätt på alla sätt. Jag fick en varm känsla av att bara komma in på tomten. Jag såg hur Hobbe trivdes med lugnet, hur lilla bebisen myste med mig på en filt liggandes på gräsmattan, hur mr A tvättade bilen med bar överkropp på garageinfarten, härliga grillningar, eld i den öppna spisen, matlagning i det härliga köket, hur Svenne kom genom buskarna med skotern på vintern och allt det där som ett drömhus tillför. Tyvärr drog budgivningen iväg och det blir inget hus. Fan vad less jag blev... Nu går jag omkring och halvdeppar och inser att jag inte har blivit av med min otur. Den jäkeln verkar förfölja mig genom livet som en böld i ....

Varför skall allt vara så förbannat invecklat?

Det kändes som att allt gick fel hela helgen och som tur var så vet min vän vad som piggar upp mig. Jag fick vara barnvakt en stund åt hennes yngsta solstråle. Hon kom till mig när jag var på jobbet. Kramgoa Ebba satt i mitt knä medans jag jobbade och sedan åkte vi ut till en av hennes favoritaffärer. Hon gör verkligen mig glad. Det gör båda syrrans barn och Annelis barn.
Jag saknar dom så mycket.

Ebba var min ängel igår.

Ibland går dagarna i funderandes tecken. Idag är det en sån. Vaknade i natt och kund inte sova, lyckades efter mycket om och men att somna om en liten stund men när jag vaknade igen så beslöt jag mig att stiga upp. Att gå på promenad 07:30 en lördagsmorgon är skönt. Alla sover och det är bara Hobbe och jag som smyger omkring.

Jag låg och funderade hur livet har sin gång. Är det redan förutbestämt hur ens liv skall vara eller är det alla små gropar och gupp som formar ens leverne?  Varför tar man inte tag i allt mer än vad man gör och vågar satsa för att vinna? Är tryggheten något att krampaktigt hålla sig i så att man kan förlora något som man verkligen vill ha?
Hur kommer ens liv se ut sedan när det finns en underbar liten mini mee? Jag vet att livet blir underbart och helt förändrat, men hur vet jag inte.

Jag har alltid haft komplex för att jag är mullig och har inte velat haft figurnära kläder, men helt plötsligt så kan jag ta på mig toppar som sitter åt, och känna mig stolt för att nu är det inte en "proppmättmage", nu är det ett litet liv som växer där och jag känner mig så glad.

Undra vilken chock Hobbe kommer att få när han inser att han är storebror till någon som kanske kommer att dra honom i svansen... eller säga som lilla Ebba "Han kan man ju rida på".. men jag tror att det går bra, han har blivit van barn plus att han har insett att man får mat om man ligger under deras stolar. Jag kommer inte att stöta bort honom, han måste få vara med så han känner sig delaktig. Han har varit min mittpunkt i snart 11år så han måste få känna sig fortsatt välkommen.

... på att blogga. Min tid räcker inte riktigt till. I´m so sorry.

Idag var det ett efterlängtat besök hos barnmorskan. Vi fick lyssna på hjärtlud och fick lite mer information. Vi pratar om förlossningen varje gång jag är där eftersom jag är nervös inför denna.
Hjärtljudet var underbart att lyssna på. Hon myser verkligen omkring med sitt lilla hjärta i min mage. Å vad jag längtar tills hon kommer till världen så att jag får snusa riktigt ordentligt.
Jag tror att Hobbe blir en jätte bra storebror som håller koll på sitt lilla syskon.


Ikväll är jag utbjuden på dejt. Vi skall på bio och ha en riktig myskväll.

... på helgen är inte min stora favorit. Jag är så trött numera plus att jag får så ont i ryggen av att sitte och toksvara en telefon i flera timmar. Jag stod ut ons, tor, fre och lördag. Som tur är så ville Mia jobba mitt skift idag så då kan jag passa på att besöka mamma som jag inte har träffat sedan jag kom hem ifrån Ferteventura. Om jag får igång bilen vill säga... igår fick jag åka taxi till och från jobbet. Min bil behöver nya glödstift så han är väldigt trött när det är kallt.. ja annars också. Det är som ett lotteri varje gång jag skall starta bilen. Men till veckan blir den hel igen.

Ååååååhh vad glad jag blev när syrran ringde och frågade om jag vill följa med och kika på bröllopsklänning! Yes!!!! Luckey me!

Ju mer min mage växer ju mer tankar kommer. Jag bara längtar tills den lilla krabaten kommer till världen men samtidigt fylls tankarna med "kommer jag att bli en bra mamma?" "tänk om förlossningen går fel?" och mycket mera. Som tur är har jag syrran och Anneli som är småbarnsföräldrar att lätta mina tankar och funderingar med. Min barnmorska vet att jag gruvar mig jättemycket inför förlossningen. Vissa säger att man kommer inte ihåg smärtan så mycket med tanke på att allt blir så underbart när det är färdigt... men hallå? Hur i helsike kan det finnas så mycket olika bedövningsformer om det inte gör jäkligt ont???? Min smärtgräns är så låg att jag nästan svimmar när jag bryter av en nagel långt ner... Hur skall detta sluta?

Jag längtar tillbaka till värmen och solen. Nu måste det snart bli vår så att alla vårkänslor kommer. Våren är nog min bästa årstid.
Men jag vill även känna sanden mellan tårna...

Tiden går så fort, med rasslande tempo så närmar vi oss april. Då kommer en av mina favoriter till stan. DiLeva!!!! Jag har försökt att få någon att följa med på konserten och tillslut hittade jag två kollegor som också vill gå! Jackpot tänkte jag!
Mr A var väldigt taktisk... i alla hjärtans dag present fick jag presentkort där man köper biljetter..... på en biljett... ja jag förstår vinklingen, han vill absolut inte gå!!! Haha! Förra året fick jag två biljetter till Magnus Betnér som kom till stan... ja den ville han minnsan med på den lilla luringen.
Jag fick även lite annat mys i present. Han kan verkligen köpa saker till mig som jag blir glad över.

Lilltjejen i magen är för det mesta vaken och sprattlar omkring. Det är en härlig känsla av att veta att det är vårat lilla liv som rör på sig. Jag tror att jag kommer sakna sprattlet när hon kommer till världen. Det är en mysig känsla som gör att jag bara går och smeker magen och ler. Ja jag är nog lite töntig men det struntar jag helt i!

Jag pratade med Signe, min systerdotter förut. Alltså den lilla människan fäller såna härliga kommentarer ibland.
Vi pratade om frukost. Hon hade ätit varma mackor. Hon berättade att hennes mamma fick skär bort kanterna för dom är hård. Jag känner helt igen mig eftersom att jag inte åt några kanter på något förut. Men så säger den lilla godingen "men om man suger på kanterna innan man äter dom så går det bättre" Ja hon är inte dum men det lät ju inte direkt lockande att smaka en tugga.
Sedan frågade hon vart mr A var. "jobba" sa jag.... "meeeen jobbar han alltid? Han måste vara hemma också" Grejen är ju att jag pratar med henne oftast mitt på dagen under veckorna. Hon är ju bara för söt.

Idag var jag på stan med syrran och mina underbara syskonbarn. Jag är fortfarande så glad för hennes skull. Tänk att min älskade syrra ska gifta sig. Det pirrar i min kropp av längtan att se ett av de mest romantiska ögonblick i ett förhållande. Hon kan skatta sig lycklig.... ja Nicke också för den delen. Att hitta sin andra älskade hälft att vilja leva med, att vilja dela allt med, att gå igenom både lycka och sorg med, att ha någon som stötta och att ha någon att stötta. Det är inte alla som finner den optimala lyckan.
Syrran och Nicke är egentligen ganska olika som människor, men tillsammans gör dom det perfekta paret.

Idag skulle jag möta upp syrran med barn på stan... Vi möttes på en guldaffär där hon skulle kika på ringar! Jag funderar på om det var en tillfällighet eller om hon var så snäll som tänkte på mig som älskar allt som har med romantik att göra. Hon hittade ringar som var vacker och som kommer att passa de båda.
Tänk om hon skulle fråga om jag ville följa med och kolla på klänning.... fast det kanske inte är någon bra idé, känner jag mig rätt så skulle jag sitta och snyfta när hon provar en.

Ibland funderar jag på om jag någonsin kommer att bli gift. Eller om jag någonsin kommer att få uppleva ett riktigt romantiskt ögonblick som bara händer någon enstaka gång i ens liv.
Jag får nog uppleva min dröm genom min lilla dotter... Den dagen hon står brud kommer min värld att stanna.
Idag köpte jag en liten klänning åt henne. Den första klänningen som hon har. Hon måste ju vara fin till sommaren när vi får besök. Jo, min familj har nog rätt... Jag älskar att shoppa!!! Hon har inte ens kommit till världen än men jag kan inte låta bli att gå på barnavdelningen. Nu har jag fått många bra shoppingtips av Anneli och syrran så nu är det bara att hålla i frisyren när man shoppa... för det lär gå undan!

Nu var det en evighet sedan jag bloggade. Jag har inte riktigt haft tid med tanke på att jag har varit bortrest mycket. Först var det en vecka på Fuerteventura, en dag till fjällvärlden för att hämta Hobbe, en dag ledigt innan jag susade ned till Stockholm, efter mycket om och men så kom jag hem i snökaoset, i helgen hade vi Mr As dotter och idag har jag vaknat ifrån mitt koma!

Det var en mycket trevlig vecka i solen. Veckans höjdpunkt var på stranden när vi grävde en grop för min mage så att jag kunde sola ryggen. Jag brukar alltid sova på magen men det går inte så bra längre. Fyyyy vilken underbar känlsa det var!
Fruktdrinkarna var underbara och just nu längtar jag tillbaks.















Jag fotade 178 bilder så jag har massor men jag orkar inte att lägga upp flera för min dator är så seg. Jag funderar på att köpa en ny bärbar men en mindre som jag lätt kan ha med mig när jag åker på kurs mm.

Idag fick jag veta att en gammal vän till mig har gått bort. En småbarnspappa som för en tid sedan gjorde en lungtransplation. Han fick en hjärnblödning och försvann ifrån oss. Mina tankar går till hans nära och kära. Fasen, det är skrämmande vad fort det kan gå. Kanske borde vi alla tänka mer på vad vi har här i livet och vårda det bättre. Man lever trots allt bara en gång.
I dag går mina tankar till Lars. En glad klasskamrat, en god taxichaffis och en sann brynäsare har lämnat oss för alltid. Vila ifrid min vän.