Att älska...
Att älska någon är en stark känlsa, som man kanske inte upplever så ofta i sitt liv. Men alla är väll värd att älska? Men att bli älskad, kan alla verkligen förtjäna att bli det??
Jag har alltid haft svårt för att öppna mitt hjärta och kunna släppa någon nära inpå. Att älska någon har för mig varit svårt och jag tror inte att det är något som kommer när man har ett kort förhållande, man måste nog ha en vardag och ett liv tillsammans innan man vet helt säkert..
Den första som jag älskade var min stora ungdomskärlek, han som jag träffade i slalombacken, som fick en stav på ögonbrynet, han som lurade i mig att alla strips var lika långa när mac donalds öppnade, han som retade pappa med sitt fuskmek. Ja, han var lite småsjuk, och det är han fortfarande! Vi var tillsammans i ungefär 5år. Egentligen så vet jag inte om jag älskade honom för vi var så unga. Kanske så var jag bara förälskad.
Min andra var han som jag jobbade med, som sa den sämsta raggningsreplik som jag har hört. ' Ska vi åka hem till dig och ha sex? ' Ja, vi åkte hem till mig, sedan var vi ett par i några år. Förhållandet fungerade inte så bra på slutet så idag är vi bra kompisar istället. Det fungerar bättre.
Min tredje var inte så länge sedan. Han var den där efterhängsna killen som alltid var så full och jobbig när man träffade han på krogen. Men tydligen så hade han något som jag fastnade för. Det var ett svårt beslut när jag bestämmde mig för att flytta eftersom att jag inte mådde bra av situationen och det tog väldigt lång tid att komma över.( Nä, han var absolut inte elak mot mig) Och det var nog han som jag har älskat mest. Men nu i efterhand så är jag glad att jag gjorde det eftersom att jag mår mycket bättre. Vi var nog inte menad för varann.
Kanske så vågar jag att ta steget att släppa in någon i mitt hjärta igen, att våga älska.
Kanske så är jag redo... det känns så.
Att älska är en underbar känsla, att bli älskad är en underbar gåva
Jag har alltid haft svårt för att öppna mitt hjärta och kunna släppa någon nära inpå. Att älska någon har för mig varit svårt och jag tror inte att det är något som kommer när man har ett kort förhållande, man måste nog ha en vardag och ett liv tillsammans innan man vet helt säkert..
Den första som jag älskade var min stora ungdomskärlek, han som jag träffade i slalombacken, som fick en stav på ögonbrynet, han som lurade i mig att alla strips var lika långa när mac donalds öppnade, han som retade pappa med sitt fuskmek. Ja, han var lite småsjuk, och det är han fortfarande! Vi var tillsammans i ungefär 5år. Egentligen så vet jag inte om jag älskade honom för vi var så unga. Kanske så var jag bara förälskad.
Min andra var han som jag jobbade med, som sa den sämsta raggningsreplik som jag har hört. ' Ska vi åka hem till dig och ha sex? ' Ja, vi åkte hem till mig, sedan var vi ett par i några år. Förhållandet fungerade inte så bra på slutet så idag är vi bra kompisar istället. Det fungerar bättre.
Min tredje var inte så länge sedan. Han var den där efterhängsna killen som alltid var så full och jobbig när man träffade han på krogen. Men tydligen så hade han något som jag fastnade för. Det var ett svårt beslut när jag bestämmde mig för att flytta eftersom att jag inte mådde bra av situationen och det tog väldigt lång tid att komma över.( Nä, han var absolut inte elak mot mig) Och det var nog han som jag har älskat mest. Men nu i efterhand så är jag glad att jag gjorde det eftersom att jag mår mycket bättre. Vi var nog inte menad för varann.
Kanske så vågar jag att ta steget att släppa in någon i mitt hjärta igen, att våga älska.
Kanske så är jag redo... det känns så.
Att älska är en underbar känsla, att bli älskad är en underbar gåva
Kommentarer
Trackback