Den lilla flickan grubblar...
Saknaden av att kunna visa känslor är stor, för någonstans efter vägens krokar har den förmågan försvunnit ... Den rädda lilla flickan kommer fram och blir rädd för att få sig ett skavt hörn på sitt hjärta igen, det finns snart inget hörn kvar att skava bort men är rädd för att dela med sig av det lilla som finns kvar. Kanske så ska man kasta sig ut för att våga chansa men väl där på kanten så kommer rädslan fram igen och man backar tillbaka. Hur får man tillbaka den rätta självkänslan, men hoppet finns att den kommer en dag för att säga att jag duger som jag är och att det inte är farligt att visa känslor och att jag är värd det.
Den lilla flickan grubblar på om hon kommer att kunna slappna av och må bra. Må bra med någon som bryr sig och som inte har ett egoistiskt tänkade. Det känns lite som att det är på rätt väg, någon har hjälpt den lilla flickan att känna sig omtyckt på slutet.
Vart går gränsen mellan att trampa på någons tår och att följa sin dröm? En av den lilla flickans längtan är att få köpa det lilla drömhus som finns i närheten, något som man kan pyssla om, inreda, plantera, och älska. Något som kommer att säljas inom en framtid, men... ser det ut som att den lilla flickan bara tänker på sig själv då? Ska man satsa på sin dröm eller ge upp för något annat som kanske blir bra?
Den lilla flickan grubblar vidare på livets gåtor i hopp om att hitta en lösning.
