En kort långfredag
Längtan till att få åka i väg och bara koppla av, bara att vara ledig i fjällvärlden kommer mer och mer. Nu är det nära, på söndag är jag äntligen där. Kanske tar man ett litet stopp efter vägen för att hälsa på någon som är i vemdalen, någon som jag tycker är väldigt trevlig. Skoterleden är bort tinad här hemma så att träffa på honom när man promenerar med Hobbe är ju inte så mycket att hoppas på. Jag har inte tagit upp han så mycket här på bloggen eftersom att vi inte har träffats så mycket, men det är en kille som gör mig glad. Mer än så berättar jag inte. Kanske behåller jag det för mig själv för att se vart allt leder och för att jag inte vill rusa fram med något så att det blir fel. Jag fortsätter bara att ha ett leende innombords ett tag till.
På min promenad med Hobbe idag så letade vi som vanligt vår tecken, förutom fåglarna och det underbara vädret så hittade vi några små tecken... Men Hobbe har som vanligt fullt upp med sig själv.. Just när jag skulle fota ett fint blåbärs ris som började bli grönt och härligt, så satte han sig på det och gjorde sitt stora behov... sedan balanserade han iväg på den lilla snö som är kvar, allt för att inte bli skitig. Ja, vad säger man....
Efter promenaden så åkte jag till affären för att inköpa lite att ta med till fjällen, när jag steg ur bilen så såg jag plötsligt en L200 komma, och för en sekund så blev jag glad, innan jag insåg att han som jag ville skulle sitta i bilen åkte till vemdalen igår.... lite förvirrad som vanligt!
Det är nära tills det börjar att bli lite grönare.
Hobbe njuter av vårsolen.
