Jessica

Hon slår upp sina blå ögon och sträcker på sig i sin säng. Hon funderar på de gångna månaderna. Ett tag var hon van med sina funderingar som var ganska djupa, ganska gråa och ganska jobbiga. Hon kände att det mesta gick emot henne och att hon inte trivdes så bra med någonting. Hon sträcker sig än en gång och småler lite för sig själv, hon känner en värme i kroppen, hon känner sig stabilare och mer nöjd med tillvaron. Hon gillar inte hösten, brukar bli smådepprimerad men hon känner inga sådana känslor nu. Hon stiger upp och ser ut genom fönstret, det faller ett gult löv men det ser ut som att lövet landar på backen och känner sig hemma. Den lilla flickan blir stående ett tag och tankarna far iväg, till sin egna lilla värld som hon trodde hade tappat bort, men den är tillbaka för hon känner igen den lätta stämmningen och den lilla fjärilen som rör om i kroppen. Hon känner en mysig rysning i hennes kropp och ler igen.  Hon vet att det finns en liten bit av den osäkra lilla flickan kvar där inne som fortfarande funderar på om hon vågar att släppa taget och bara kasta sig ut, hon är lite tillbakadragen och vet inte om hon vågar att blotta sig riktigt än, att släppa in någon utan att vara rädd för att bli sårad. Hon hoppas att den lilla biten ska försvinna ur hennes kropp så att hon kan känna den självsäkra och roliga flicka som hon var en gång i tiden.
Den lilla flickan puttar bort tankarna om de osäkra känslorna och ler igen, hon kan inte komma ifrån att hon är lycklig och det känns bra. Hon känner sig stark.

Den lilla flickan vaknar och ler, hon är lycklig.