Hur känns det egentligen?

Kallt, regn, frusen, trött och jobbet närmar sig.... känns som att hösten har kommit med stormsteg. Träden börjar att få gula löv och det är bara mitten av augusti. Jag har nog redan höst eftersom att jag har bytt till lite mera höstgardiner och gett Hobbe höstfrisyren som är mycket mera kortklippt så att jag slipper flera kilo grus inne.
Jag som brukar bli lite smådeppig när den mörka hösten kommer men nu känns det bara bra. Kanske är det för att jag vet att ormarna strax försvinner eller för att jag är ganska nöjd med tillvaron just nu. Jag tror att båda anledningarna spelar in.
En sak som jag tycker är så tråkigt är att jag bor i en hyresrätt och jag känner att jag inte kan göra om som jag vill. Jag är less på alla tapeter mm. Men imorgon skall jag åka med min vän för att kika på tapeter och golv, jo det är ju till hennes hus men det är kul att bara titta och vara smakråd. När hennes renovering sker så kommer hon inte att bli fri mig eftersom att jag gillar sånt. Hon är en oerhört händig tjej som gör det mesta själv och jag har haft mycket hjälp av henne, senast i morse.
Det börjar att kryper lite i kroppen för mig eftersom att jag inte har gjort så mycket i sommar. Jag känner att jag måste hitta på något så att jag kan känna mig tillfredställd igen. Det var länge sedan jag var till min vän i Stockholm och det var ett år sedan som jag var utomlands. Eller ska jag kanske åka till Karlstad och hälsa på en härlig vän? Jag gillar inte när dagarna bara går förbi oberörd, mycket tid känns så bortkastad då. Visst är det härligt med en riktig slappardag ibland men inte nästan en hel semesterperiod.
Som jag skrev för några dagar sedan så är min morfar lite virrig och dålig för tillfället och för några dagar sedan så fick han amputera ena benet ifrån knäet. Jag hoppas att den situationen blir bättre strax.
Jag frågade mig själv hur allt egentligen känns nu...... jo jag känner mig nöjd med massor av saker samtidigt som jag känner en viss oro över några detaljer. Kanske ska jag bara försöka att släppa taget och bara vara. Ibland blir jag less på mig själv att jag funderar för mycket och att jag inte bara kan kasta mig in i saker utan att analysera. Jag tror att jag tänker för mycket på framtiden. Det blir nog snart en vinkväll med det lilla äcklet så att jag kan släppa ut lite tankar....

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0