Vart fasen var elefanten??

På måndagmorgon så var det dags att packa vår lilla minibuss för en tvådagars tripp till furuvik. Tre vuxna och tre barn. Det blev som vanligt att taxichauffören satt sig bakom ratten, men inte gör det mig nått med tanke på att jag är lite lätt åkrädd, plus att det var enklare att mammorna satt med sina barn.
En resa på ca 20 mil tog över 3timmar med tanke på alla kisspauser och lunchpaus. Det är tur att man inte har bråttom, men visst kan jag erkänna att det kröp lite i kroppen....
Första dagen tillbringade vi på lekplats, pizzeria och camping. På kvällen tänkte vi vuxna mysa med lite vin, cider och småtugg. Men jag var helt slut så jag orkade inte äns att dricka en cider, och tydligen sov jag väldigt djupt där i min hårda säng eftersom att alla andra fem hade vaknat under natten....
Gårdagen vaknade jag med ett ryck eftersom att jag är van vid Hobbe som är mer trött på morgonen än vad jag är, inte tre ivriga barn som toklängtar till djuren och alla karuseller. På något sett så var det en härlig uppvakning eftersom att mina tre småfavoriter var på strålande humör. När vi packat in allt i lilla bussen och lämnat campingen så bar det av till furuvik. Alla tre såg förväntansfulla ut och deras ögon bara glittrade. Finns det något mer underbart än att se de tre små livens längtan till allt roligt som väntade dem.
När vi sett ungefär hälften av alla djur så gick vi till karusellområdet för att äta lunch och roa de små lite. Det slutade med att alla sex klämde in sig i några av barnkarusellerna. Jag och syrran som har långa ben satt ihopvikt medans Annelis längd såg ganska bra ut. Men det var skoj! Min mamma sa att hon har för sig att det finns elefanter där, vi var mycket tveksam, men jag hittade två stycken som jag fotade.
Det var en väldigt trevlig dag men också otroligt jobbig. Jag har insett att jag aldrig kommer att skaffa tre barn, ett skulle vara tillräckligt för hjärtat!
Hemfärden var otroligt lugn eftersom att de tre småliven var slut och somnade väldigt fort.
Väl hemma så njöt jag av lugnet samtidigt som att jag redan saknade alla. När jag duschade så hörde jag fortfarande Ebba, Signe och Amanda i mitt huvud.....
Jag hoppas att jag en dag får uppleva ett eget barn att älska......


Syrran och Signe, Ebba och Amanda

Signe och syrran åker masken..... som Jag åkte med Amanda och blev lite höjdrädd

Anneli och Ebba kör bil

jag och Amanda kör bil




Dessa två elefanter hittade jag

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0