Min nyårsafton
Det har varit några välbehövda lediga dagar, men nu börjar ångesten att krypa fram inför min jobbarhelg. Jag orkar knappt med att jobba helger längre. Alla sena nätter, alla fyllon, alla helger som jag skulle kunna umgås med mina vänner och alla helger som jag kunde ha åkt någonstans med mr A. Usch vad tråkigt det är att jobba helger...
Efter julhelgen så känns det lite bättre, men inte helt felfritt. Men på en punkt så känns det bättre, jag känner mig fortfarande lite besviken men någon har gjort så att mitt hjärta håller på att lappas ihop. Jag känner mer och mer värme och jag känner ärlighet. Jag har fått se en lite ny sida, den sidan är underbar. Att få ta del av tankar och funderingar gör att allt känns mycket bättre. Man känner sig mer delaktig då.
Men på den andra punkten som gjorde mig ledsen på julafton har jag inte hört ett ljud ifrån. Som bortblåst utan skuldkänslor.
Det vankas nyårsafton och jag känner mig jätteglad. Under de nio år som jag har haft Hobbe så har jag firat i stan en gång med mina vänner. Det var den nyårsafton som jag nyss hade lärt känna min vän Pelle, det måste vara för ungefär 7-8 år sedan. Jag dejtade en kille då.. som jag skulle fira nyår med och mamma skulle vara hundvakt. Jag satt och väntade hos mamma på att min så kallade pojkvän skulle ringa, men det gjorde han aldrig och telefonen var avstängd.... det visade sig att han firade med sin andra flickvän... ja det kom fram att han var tillsammans med mig och en till under tre månader. Så fort han inte var med mig så var telefonen avstängd och när han var med mig så var telefonen på ljudlös. Jag kom inte på hur det var förrän på alla hjärtans dag då han hade bestämt med oss båda. Då föll bitarna på plats. Detta har satt sina spår när telefoner är avstängd och jag inte kan nå tex pojkvän på flera dagar. Men mamma skjutsade mig dit Pelle var och hans vänner som jag aldrig hade träffat tog emot mig med öppna armar. Det är jag väldigt tacksam för än i dag för det visade sig att det var början till flera nya vänskaper, som håller än idag.
Men tillbaka till nyårsafton. Jag och Hobbe skulle egentligen gömma oss undan smällarna hos mamma efter att jag slutar jobbet klockan 22:00. Tack vare min mamma som ställer upp med att vara hundvakt så kan jag fira tolvslaget med min underbara pojkvän. Jag känner mig lycklig att få fira med honom för jag älskar verkligen mr A... väldigt mycket... någon dag innan jul stod jag vid diskbänken, han kom och höll om mig bakifrån och plötsligt så kände jag det där lilla pirret i magen...lika starkt som för fem månader sedan, då vet jag att det är äkta kärlek och jag vill att den aldrig tar slut.
Jag hoppas att vi får en underbar nyårsafton. Jag skall bara njuta!
Jag är väldigt tacksam över att jag har världens bästa mamma som ställer upp på mig så ofta. Vad skulle jag göra utan dig min underbara mamma? Du är ett av ljusen i mitt liv, jag älskar dig...
... ja, moster Inger.... dig oxå... :-)
Efter julhelgen så känns det lite bättre, men inte helt felfritt. Men på en punkt så känns det bättre, jag känner mig fortfarande lite besviken men någon har gjort så att mitt hjärta håller på att lappas ihop. Jag känner mer och mer värme och jag känner ärlighet. Jag har fått se en lite ny sida, den sidan är underbar. Att få ta del av tankar och funderingar gör att allt känns mycket bättre. Man känner sig mer delaktig då.
Men på den andra punkten som gjorde mig ledsen på julafton har jag inte hört ett ljud ifrån. Som bortblåst utan skuldkänslor.
Det vankas nyårsafton och jag känner mig jätteglad. Under de nio år som jag har haft Hobbe så har jag firat i stan en gång med mina vänner. Det var den nyårsafton som jag nyss hade lärt känna min vän Pelle, det måste vara för ungefär 7-8 år sedan. Jag dejtade en kille då.. som jag skulle fira nyår med och mamma skulle vara hundvakt. Jag satt och väntade hos mamma på att min så kallade pojkvän skulle ringa, men det gjorde han aldrig och telefonen var avstängd.... det visade sig att han firade med sin andra flickvän... ja det kom fram att han var tillsammans med mig och en till under tre månader. Så fort han inte var med mig så var telefonen avstängd och när han var med mig så var telefonen på ljudlös. Jag kom inte på hur det var förrän på alla hjärtans dag då han hade bestämt med oss båda. Då föll bitarna på plats. Detta har satt sina spår när telefoner är avstängd och jag inte kan nå tex pojkvän på flera dagar. Men mamma skjutsade mig dit Pelle var och hans vänner som jag aldrig hade träffat tog emot mig med öppna armar. Det är jag väldigt tacksam för än i dag för det visade sig att det var början till flera nya vänskaper, som håller än idag.
Men tillbaka till nyårsafton. Jag och Hobbe skulle egentligen gömma oss undan smällarna hos mamma efter att jag slutar jobbet klockan 22:00. Tack vare min mamma som ställer upp med att vara hundvakt så kan jag fira tolvslaget med min underbara pojkvän. Jag känner mig lycklig att få fira med honom för jag älskar verkligen mr A... väldigt mycket... någon dag innan jul stod jag vid diskbänken, han kom och höll om mig bakifrån och plötsligt så kände jag det där lilla pirret i magen...lika starkt som för fem månader sedan, då vet jag att det är äkta kärlek och jag vill att den aldrig tar slut.
Jag hoppas att vi får en underbar nyårsafton. Jag skall bara njuta!
Jag är väldigt tacksam över att jag har världens bästa mamma som ställer upp på mig så ofta. Vad skulle jag göra utan dig min underbara mamma? Du är ett av ljusen i mitt liv, jag älskar dig...
... ja, moster Inger.... dig oxå... :-)
Kommentarer
Trackback
