Jessica

Sätter vi omedvetet människor i olika mallar? Har vi en speciell mall på hur vi vill att den vi träffar ska vara formad i? Om man börjar att fundera så stämmer det lite.... Men samtidigt inte. Skulle det stämma så har jag ändrat min mall kanske omedvetet, kanske medvetet. Det går inte att förutspå hur resan för två stycken skall sluta. Det går inte att skynda på en process som ska ha sin tid att mogna. Men när vet man när den har mognat färdigt? Visar det sig? Hur? När vet man om mallen passar och när det är dags att ta nästa steg? Finns det något nästa steg?

Vissa säger sig inte har funderingar på sitt liv och sin vardag. Kan det vara möjligt? Är det bara jag som funderar på nutid och framtid? Är jag hon som alltid funderar mycket? Visst funderar jag mycket på allt runt omkring mig men hur skulle det vara om jag släppte allt och inte brydde mig så mycket? Borde det inte vara bra att jag är en planeringsmänniska som vill veta vad livet har att erbjuda? Ska man backa tillbaka och se på när sitt eget liv sakta går framåt eller bakåt? Eller ska man låta hjärnan arbeta för fullt och sedan spara resultatet i sitt hjärta utan att någon får veta? Är det dumt att planera? Är det verkligen bra att visa för mycket? Kanske skall man inte visa sig sårbar, man kanske ska ta på sig masken där man inte kan se in till den blottade själen? Blir det en bättre utgångspunkt på det mesta?

Eller är det bara jag som lever i min bubbla av fantasi?