Jag greppar staken
Fy vad det är tråkigt att vara sjuk. Det tycker nog min omgivning också. Jag har pratat med mamma säkert 5-6 gånger, med min moster, med Anneli, med Pelle och med syrran. Jag orkar inte att göra något samtidigt som jag är rastlös och känner att jag inte har någon ro att ligga still. Näsan är torr och röd av allt snytande, halsen ömmar efter allt hostande och jag fryser för febern. Jag får alltid ont i håret när jag är sjuk...
Min underbara vän kom förbi med nässpray, det märks att hon är småbarnsmamma både på sitt ompysslande vis och på nässprayen. Jag började att läsa "för barn 2-7 år 1 sprayning och barn från 7-10 år 2 sprayningar" hihi! Hur jäkla många sprayningar måste jag ta då??? Fast när jag är sjuk så känner jag mig som ett litet barn för det är sååå synd om mig... så jag tar 2 sprayningar...
Men varför blir man så luftig i halsen av att vara förkyld? Tur att jag är själv så att jag kan smårapa lite.. varje gång tänker jag samma sak.. som jag brukar säga till mina små gudbarn (och Pelle) " välkommen upp baklänges prupp"
Även fast jag inte har någon ork så kände jag att jag ville ha lite adventsmys... jag greppade tag i stakarna och satte dom på plats. Nu blev det lite mera mysfaktor. Tomtarna får vänta ett tag till för jag gillar inte att julpynta så lång tid innan jul. Känslan blir inte densamma om de har stått framme så länge. Jag och Hobbe har en tradition att alltid lyssna på julmusik och klä granen... ja ni hör ju själv... jag och Hobbe.. patetiskt egentligen.. men det blir lätt så när man bor själv.. jag och min trogne älskling. Men vem skall jag annars fixa sånt med? Det är ju bara jag och Hobbe som bor här.. fast han ligger bara och stirrar på mig och undrar vad tokmorsan ska göra nu. När han var liten så tyckte han att jag var snäll som tog in ett träd åt honom som han kunde kissa på... tur att han växte ifrån det.
Idag när jag sökte igenom alla julsaker så kom jag på i år igen att min sängkläder med tomtar är glömd i Stöde.. så tråkigt för dom var mysiga och skapade den rätta julkänslan... men mr Stöde kan få behålla dom.. jag måste hitta nya.. :-(
Jag saknar Anneli... Jag har inte umgåtts med henne på länge och jag saknar våra middagar. Kanske har jag tur så att hon ringer och bjuder mig på en myskväll framöver så att vi kan skvallra, lätta hjärtat och må gott. Att åka till henne är avkopplande för mig, jag kan vara precis som jag är, jag känner mig riktigt hemma och välkommen där. En bättre vän än henne är nog väldigt svår att hitta. Vi har känt varandra sedan vi gick med blöjor och helt plötsligt så ska vi kallas vuxna.... sjukt vad tiden går fort.
Jag hoppas att jag blir frisk tills på fredag när det är planerat att lilla Ebba ska komma och sova hos mig.... för alltid som hon säger, men det blir bara till lördagmorgon eftersom att jag ska på möte. Min lilla solstråle som alltid gör mig glad.
Idag blev jag fruktansvärt less på en människa, ja till och med förbannad. Jag blev frustrerad över att det kom saker som jag tyckte var så orättvisa och dumma. Ibland kanske inte människor tänker så mycket ur andras synvinklar, utan bara ser till sig själva och sin väg i livet. Precis så kändes diskutionen idag. Det slutade med att jag avreagerade mig i telefonen med syrran. Jag står alltid för det jag säger, men gör andra det???
Min underbara vän kom förbi med nässpray, det märks att hon är småbarnsmamma både på sitt ompysslande vis och på nässprayen. Jag började att läsa "för barn 2-7 år 1 sprayning och barn från 7-10 år 2 sprayningar" hihi! Hur jäkla många sprayningar måste jag ta då??? Fast när jag är sjuk så känner jag mig som ett litet barn för det är sååå synd om mig... så jag tar 2 sprayningar...
Men varför blir man så luftig i halsen av att vara förkyld? Tur att jag är själv så att jag kan smårapa lite.. varje gång tänker jag samma sak.. som jag brukar säga till mina små gudbarn (och Pelle) " välkommen upp baklänges prupp"
Även fast jag inte har någon ork så kände jag att jag ville ha lite adventsmys... jag greppade tag i stakarna och satte dom på plats. Nu blev det lite mera mysfaktor. Tomtarna får vänta ett tag till för jag gillar inte att julpynta så lång tid innan jul. Känslan blir inte densamma om de har stått framme så länge. Jag och Hobbe har en tradition att alltid lyssna på julmusik och klä granen... ja ni hör ju själv... jag och Hobbe.. patetiskt egentligen.. men det blir lätt så när man bor själv.. jag och min trogne älskling. Men vem skall jag annars fixa sånt med? Det är ju bara jag och Hobbe som bor här.. fast han ligger bara och stirrar på mig och undrar vad tokmorsan ska göra nu. När han var liten så tyckte han att jag var snäll som tog in ett träd åt honom som han kunde kissa på... tur att han växte ifrån det.
Idag när jag sökte igenom alla julsaker så kom jag på i år igen att min sängkläder med tomtar är glömd i Stöde.. så tråkigt för dom var mysiga och skapade den rätta julkänslan... men mr Stöde kan få behålla dom.. jag måste hitta nya.. :-(
Jag saknar Anneli... Jag har inte umgåtts med henne på länge och jag saknar våra middagar. Kanske har jag tur så att hon ringer och bjuder mig på en myskväll framöver så att vi kan skvallra, lätta hjärtat och må gott. Att åka till henne är avkopplande för mig, jag kan vara precis som jag är, jag känner mig riktigt hemma och välkommen där. En bättre vän än henne är nog väldigt svår att hitta. Vi har känt varandra sedan vi gick med blöjor och helt plötsligt så ska vi kallas vuxna.... sjukt vad tiden går fort.
Jag hoppas att jag blir frisk tills på fredag när det är planerat att lilla Ebba ska komma och sova hos mig.... för alltid som hon säger, men det blir bara till lördagmorgon eftersom att jag ska på möte. Min lilla solstråle som alltid gör mig glad.
Idag blev jag fruktansvärt less på en människa, ja till och med förbannad. Jag blev frustrerad över att det kom saker som jag tyckte var så orättvisa och dumma. Ibland kanske inte människor tänker så mycket ur andras synvinklar, utan bara ser till sig själva och sin väg i livet. Precis så kändes diskutionen idag. Det slutade med att jag avreagerade mig i telefonen med syrran. Jag står alltid för det jag säger, men gör andra det???
Kommentarer
Trackback
