Jessica

Fånga dagen... jo det gjorde jag i går kväll iform av en middag hos min underbara mamma och hennes man för att sedan åka hem till en myskväll med hunden. Det blev en riktig skön och avslappnad kväll med Hobbe och film. Med tanke på att jag har varit sjuk och jobbat iallafall så kände jag mig sliten. En vän som spelade poker ringde och fyllesurrade lite, han berättade att han har slutat att läsa min blogg pga att han ser inte mig som den svaga tjej han får en bild av på bloggen. Han tycker att det känns fel. Ja, han känner mig väl med  tanke på att vi var sambor i några år och förlovad, men på något sätt blev jag lite brydd på att han kan ha feltolkat lite...För att bena ut problemet och för att ingen
annan ska tro att jag är en svag liten tjej, så förklarar jag här och nu hur jag är. Jag ser mig själv som ganska stark med tanke på att jag har gått igenom mycket men har alltid lyckats att gå igenom mina svårigheter på något sätt. Visst tänker jag på mitt förflutna ibland och känner mig nere, då skriver jag av mig här på bloggen. Visst är jag ledsen innombords även fast jag inte visar det, men jag är glad ofta också. För det mesta är jag nog en glad tjej. Och visst är det väll så att det som inte dödar, det härdar? Det här med känslor är inte mina starka sidor och jag visar dom sällan, men dom finns där. Min självkänsla däremot är väll inte så mycket att hänga i julgranen men jag jobbar på det. Min vän sa att han tyckte att jag ska förså hur vacker jag är och vilken underbar och rolig tjej jag är. Nja det tar nog ett tag innan jag når dit...
En annan vän som jag hörde i bakgrunden var nog inte heller nykter med tanke på hans byxproblem, men jag hörde hur han pratade om mig, om att jag var 'en av grabbarna', först tänkte jag... 'Hallå!! jag är tjej'... men sedan tog jag det som en komplemang. Jag gillar att vara en av grabbarna i det där gänget för dom är så himla trevlig och lättsam. Jag hoppas att det strax blir en pokerkväll som jag kan vara med på.

Imorse när jag vaknade och kikade lite tröttsamt på klockan så fick jag lite panik, 13:10!! fasen vad trött jag måste ha varit!! Bredvid mig så låg Hobbe på rygg och sov djupt, att inte han har väkt mig för att få göra sina behov. Men det är skönt att han är lat så att jag få sova ut riktigt ibland.
Sedan bar det av till lilla familjen i specksta för middag och lite mys.... trodde jag, det blev middag och barn med någon slags konstig överskottsenergi. Men det är iallafall härligt att vara där och få en liten (i det här fallet stor) dos av mina underbara gudbarn. Jo, att träffa Anneli är ju också trevligt. Min underbara vän ska ta hand om Hobbe på midsommarafton så att jag kan umgås med mina vänner. Vad skulle jag göra utan henne i mitt liv, hon är min klippa.
Väl hemma känner jag lugnet, och konstigt nog så är jag trött igen....