Går livet förbi?
Efter att ha konstaterat att det snart är juli så började jag att fundera på vart året har tagit vägen. Låter jag bara livet gå förbi utan att tänka på att det är faktiskt bara är det ända liv jag har? Varför inte ta tillvara på dagarna lite bättre och försöka tänka på vad livet är värt iställe för att gå omkring och yra och fundera. Ibland känns det som att jag bara låter dagarna passera utan att jag egentligen bry mig, men kommer jag att ångra det?
Kanske saknar jag något att bygga på. Känna att det är min framtid och att jag kan skapa något? Går jag bara runt i samma spår och hoppas på något som kanske inte kommer att hända? Men att ta tag i dagarna och få dom bättre kan kännas lite jobbigt ibland. Jag blir trött för att jag börjar att tänka på vissa saker som jag saknar ifrån början av året. Låter jag livet smyga förbi med vilje utan att tänka på det? Skulle det bli bättre då? Eller blir det bättre om jag greppar tag i allt och satsar framåt?
Ute slår regnet mot marken, jag kan inte ta tag i mina blommor idag heller.... kanske i morgon.... eller kanske på onsdag... jag har ju bara tre kvar att plantera... kanske i kväll...
Vissa säger att dom blir tappad bakom en vagn någonstans, men ibland kan jag bli orolig för att bli tappad framför vagnen.... det gör nog ont..
Kanske saknar jag något att bygga på. Känna att det är min framtid och att jag kan skapa något? Går jag bara runt i samma spår och hoppas på något som kanske inte kommer att hända? Men att ta tag i dagarna och få dom bättre kan kännas lite jobbigt ibland. Jag blir trött för att jag börjar att tänka på vissa saker som jag saknar ifrån början av året. Låter jag livet smyga förbi med vilje utan att tänka på det? Skulle det bli bättre då? Eller blir det bättre om jag greppar tag i allt och satsar framåt?
Ute slår regnet mot marken, jag kan inte ta tag i mina blommor idag heller.... kanske i morgon.... eller kanske på onsdag... jag har ju bara tre kvar att plantera... kanske i kväll...
Vissa säger att dom blir tappad bakom en vagn någonstans, men ibland kan jag bli orolig för att bli tappad framför vagnen.... det gör nog ont..
Kommentarer
Trackback