Jessica

Jag sneglar upp mot den underbara soliga himlen, tar ett djupt andetag för att andas in den ljuvliga vårluften, hör fåglar som är nöjda med tillvaron! Äntligen så har våren kommit... igen! Jag hoppas att den har kommit för att stanna den här gången.
Är det vårkänslorna som ligger och bubblar lite smått under ytan eller är det pga att någon får mej att le?  Eller är det bara för att jag har insett saker som får mej att må bättre? Kanske båda sistnämnda, jag vet inte.
När det gäller han med det underbara leendet så tror jag, och det känns som att jag är redo att gå vidare, visst dyker han upp någon gång i bland i min hjärna, men inte alls lika ofta. Jag tror att det kanske inte var menat att det skulle vara vi. Jag tror att någon som är mer lik mej, väntar där ute. Kanske är han närmare än vad man tror??? Ja, vad vet man??  Man kanske möter någon på skoterspåret? Kanske någon mer självsäker och mogen?
Det är mycket funderingar, men jag tror att några har fler funderingar än mej när dom har läst det här. Men det bjuder jag på. Och du, Inger, jag avslöjar inget än!

Nu ska jag sätta mig i det underbara vädret och njuta igen...