Jessica

Det var nog många som satt och snyftade lika mycket som jag gjorde till Grey´s anatomy i kväll. Så sorgligt och så vackert.
Det blev en myskväll med Hobbe eftersom att jag är hemma ifrån jobbet pga att jag inte mår så bra, höll på att svimma när jag var på promenad förut, jag vet att det är mitt dåliga blodtryck som spökar men jag tyckte att det var lika bra att vara hemma och ta det lugnt.
Efter att ha legat ihopkurad i soffan med den ständiga följeslagaren, Hobbe, och kollat på en riktigt romantisk film så börjar tankeverksamheten igen... Ibland kan det kännas ganska tomt att bo själv, att inte ha den där närheten och vardagen med någon man bryr sig om, men samtidigt är det ganska skönt att kunna göra vad man vill och kunna se på vilket program man vill eftersom att killar har en förmåga att hålla krampaktigt i fjärrkontrollen.
Jo visst kan det vara skönt att vara själv, men det är nog härligare att ha någon att pyssla om. Att känna att man hör ihop och forma sitt liv med någon som man älskar. Känslan av att livet känns helt rätt och att man bara har framtiden framför sig utan större hinder.
För är det inte meningen att alla har en själsfrände? Vissa går en liten krångligare väg innan man till slut hittar den som man sedan trivs med och andra glider in på en räkmacka och landar mitt i prick. Den sistnämnde är inte jag, och jag vet inte om jag skulle vilja vara den heller. Med tanke på hur krånglig min väg har varit ibland så har en vis kvinna sagt till mig ' Jessica, du och jag har fått mycket livserfarenhet med tanke på vad vi har fått gå igenom'  och hon har nog rätt. Min moster är en vis kvinna. Jag hade inte varit den jag är idag om jag ínte behövt gått min krångliga väg. Vissa saker skulle jag kunna göra vad som helst för att få ogjort, men andra saker har bara format mig även om det var jobbigt just då. Men nu hoppas jag bara på att mitt liv blir bra och att det är dags att ta för sig och njuta.



Jag tror på att det finns en att dela livet med åt alla och den tron kommer jag alltid försöka att hålla fast vid.

Man bär alltid med sig den man är och även om hon sminkar sig, så finns det ett ansikte under - och det ansiktet är hon.

Man kan lura andra ganska länge. Man kan lura sig själv en stund men i längden går det inte.

Jag kan inte springa ifrån mig själv, hur fort jag än springer är skuggan alltid med, jag kan släcka ljuset och låtsas att den inte finns men så fort någon tänder är den där....

Att det var sista dagen i Stockholm blev lite vemodig. Vetskapen av att jag inte kommer att träffa mina långväga vänner är lite sorgligt plus att storstaden viskar lite i mitt öra 'stanna, åk inte hem'. När jag väl sitter på tåget så hamnar jag givetvis mellan två småbarnsfamiljer. Då kommer rösten igen 'stanna, åk inte hem'. Innan vi passerade arlanda så var det full fart på småttingarna som drog i mina byxor, petade på boken, slickade på armstödet osv....  När jag kom hem så möttes jag av regn. 

Igår blev jag på lite halvdåligt humör av ett visst sms. Jag svarade uppriktigt på smset men fick ingen komentar tillbaka. Varför skall man bara skylla på en när det kanske inte går som man har tänkt sig?  Men det är som vanligt... mitt fel.... ingen annan gör något dumt. Tror man då att jag ska bli glad och be om ursäkt? Sån är inte jag... Jag backar hellre och går vidare åt något annat håll. Jag kan bara ansvara över mitt liv och de vägar jag väljer att gå. Ibland kanske jag är klumpig och det kan jag be om ursäkt för.

 

Efter att ha haft en seg tågresa till Stockholm så var det dags för nästan tre timmars shopping. Det var inte den piggaste tjejen som sprang i affärer med tanke på att jag fortfarande känner mig bakis efter en hård helg. Men eftersom att jag gillar shopping i Stockholm så var det bara att bita ihop. Väl framme i Bommersvik där jag skall tillbringa tre dagar så var det ganska skönt att träffa alla mina kollegor. Vid middagen chockade jag nog några med att beställa in en cola till maten, vilket aldrig brukar hända. Och när jag sedan gick till mitt rum i lagom tid så fick jag några kommentarer.  Men man är ju inte purfärsk längre så jag orkar inte hur mycket som helst. Då kommer tankarna igen.... Börjar jag att bli gammal? Orkar jag ingenting längre och vad fasen kommer halsbrännan ifrån?  Men i morgon kanske jag är ung igen?! Eller?
Jag har ganska mycket tankar i mitt huvud så det känns ganska skönt att få komma iväg några dagar. Nackdelen är att jag är i Stockholm, där jag trivs så bra. Jag har alltid ångest när jag ska åka hem igen. Jag har haft många tankar på att bosätta mig här nere men jag vet att Hobbe inte skulle trivas, det gör att jag håller mig hemma i den tråkiga staden. Jag tror att jag gillar Stockholm för att man kan vara väldigt anonym och flyta in i mängden, men oxå för att det är en otroligt vacker stad. Att vandra i tantolunden, eller njuta av hötorget, eller varför inte sitta i en mysig pub på södermalm. Jag gillar södermalm..

Min lördag blev lite stressig efter att min vän i  från Stockholm åkte. Jag och min syster och hennes dotter åkte för att fira min mosters fördelsedag. Riktigt trevligt! Men när jag kom hem så insåg jag att det var dags att försöka hinna med det som skulle göras innan det var dags för en fest. Det slutade med att jag hade ca 20min på mig att fixa håret och sminka mig!
Väl på stan så hann jag och min vän  (det lilla äcklet) att ta en drink på en pub innan det bar av till casinot. Ja, hon var nykter när vi gick till puben, men när vi nästan var framme så hörde jag 'hoppsan! Vad hände?!' När jag insåg vad som hände så gick det inte att hålla sig för skratt, där gick hon mitt i stan, i sin fina klänning, med en nerrammlad sty up som hängde över knäet! Hon är ju underbar denna människa! Det är sällan som vi får en helkväll utan att det  händer nånting galet!
Det var en trevlig kväll med taxi, men jag hade trevligare på aveny. Det var många ifrån jobbet som var där men jag träffade även andra. En av dom som jag träffade är en vän till mig som jag alltid har så roligt med. Vi har känt varandra i många år och han gör mig alltid glad, även fast vi inte umgås lika mycket nu, men jag saknar honom och han vet nog inte hur mycket han betyder för mig.Han berättade att han blev ledsen i bland när han läser min blogg, men det här är jag och allt jag skriver kommer ifrån hjärtat.
Jag träffade många som jag känner och det blev en lyckad kväll! Vissa känner jag inte så väl men jag blev glatt överraskad av och jag hoppas att vi kommer att träffas oftare i framtiden. Men för ett ögonblick så kom det en stor klump i min mage, jag fick höra att mitt ex var där, mannen med det underbara leendet,  jag har inte träffat honom efter att det tog slut så jag visste inte hur jag skulle reagera. Men jag såg han aldrig, annars kan det vara att jag var i så trevligt sällskap att jag missade honom.
Kvällen slutade med att vi var några som gick bort till Big boy. Det lilla äcklet gick och höll up sina sty ups tills hon blev less och kavlade ner dom till skorna! Synd att jag inte tänkte på att fota. Jag tyckte att det var jätte kallt att gå med klänning dit bort, det var inte så konstigt med tanke på att det var 0 gradigt ute.... men med trevligt sällskap så kan man stå ut med ganska mycket.

Tyvärr så glömde jag att kameran var med....

Igår var det en trevlig dag och kväll med några glada kollegor ifrån mitt ena jobb. Efter en förfest på kontoret så bar det av till olearys. Lite folk men det var ganska trevligt iallafall.
Min vän ifrån Stockholm blev lite försenad hit, så när hon kom plockade hon upp mig i stan för att sedan köpa med oss mat och åka hem. Hon är en väldigt pratglad tjej, så när det började att ljusna ute så gav jag henne en liten pik att det kanske var läge att sova.När vi lade oss i hopp om att sova så surrade hon på in och utandning och jag råkade somna men vaknade av 'Jessica... håller du på att somna?' Hon är en härlig människa!
I morse var det trevligt att ha lite frukost sällskap, och vi han med lite mer prat innan hon begav sig till Umeå.

Ikväll blir det party igen, med mitt andra jobb. Ska bli trevligt.

Jag tror att den här kvällen blir trevligare än gårdagen och jag hoppas att den får ett bra slut...

Kan det lilla göra en glad? Ja, jag tror det. Bara man tillåter att ta emot lyckan när den knackar på ens dörr. Visst jag har mina perioder när jag inte mår så speciellt bra, men det är kanske en liten törn av min dåliga självkänsla och en liten påminnelse av det som har varit. Men om man inte bearbetar, så försvinner inget heller. Jag har bearbetat mycket och jag känner själv hur jag blir mer och mer självsäker. Jag bearbetar mycket genom att skriva här på bloggen.
Men jag har också mina perioder när jag är glad, dom perioderna är längre än dom dåliga.
Just nu längtar jag till helgen, pga ganska många anledningar. En av anledningarna är att på fredag kommer min vän ifrån Stockholm hit. Hon ska bo hos mig en natt innan hennes resa fortsätter till Umeå. Det är härligt med en att bo med även fast det bara är fredag-lördag. Jag saknar att ligga och surra med någon innan man somnar för att sedan vakna upp och äta frukost tillsammans. Vi träffas inte så ofta så det ska bli skoj! Andra anledningar är att på fredagkväll blir det party med mina kollegor ifrån facket, och min vän hänger med där. På lördag blir också party men med mitt andra jobb, det längtar jag också till, då skulle egentligen Anneli vara min respektie, men jag bytte bort henne till Pelles respektive. Det ser lite bättre ut att gå kille och tjej istället för två tjejer och två killar. Jag tror att det blir en bra kväll, vem vet, det kanske blir ett bra avslut på min partyhelg...
Nästa vecka ska jag till Stockholm på konferens, då får jag träffa min vän i från Karlstad, det ska bli skoj. Henne går det inte att ha tråkigt med. Härliga människa!!

Men i överlag känner jag mig glad nu. Kanske är det vårkänslorna som har kommit fram igen

Vad vill jag jobba med när jag blir stor? Nja inte inom taxi iallafall. Jag börjar att bli så le på alla som ständigt klagar, är bitter, och är så avundsjuka när det går bra någon dag för någon annan. Jag har många vänner som kör taxi och dom är helt underbara, men dom har inte taxi som en livsstil heller, dom vet att det finns ett liv utanför. Jag vet inte hur mycket  skitsnack som jag har fått tagit pga av att vissa tror att jag ger bättre jobb till mina vänner. Jamen hur orkar man!!! Skaffa ett liv! Jag har väll viktigare saker för mig! Men givetvis så finns det många som är bra inom taxi också.
Jag har kommit på två saker som jag skulle vilja jobba med, men det innebär att jag måste börja att plugga, när det gäller dom båda. Jag vill inte avslöja något förrän jag har bestämt mig. Men det är min bästa vän som fick idén till det ena valet. Jag gillade hennes idé och hon fick mig att tänka till lite. Men att plugga tar emot så fruktansvärt mycket. Men förr eller senare måste jag nog, för vad förutom jobb innom taxi får man med den utbildning som jag har? Mc donalds kanske....
Kanske skulle allting kännas  så mycket bättre om jag jobbar med något som jag brinner för? Jag har inte pluggat efter gymnasiet så vem vet, jag kanske gillar att plugga det som jag är intresserad av....

Värmen kröp sakta tillbaka igen, den härliga värmen som gjorde vardagen enklare. Men har vi tur så kommer den tillbaka snart igen. Jag längtar.... tills jag kan ligga på gräsmattan och sova, tills jag kan sitta ute och höra vågornas ljuva stämma och tills jag kan få slippa att frysa. Att få gå ut i en härlig klänning och bara njuta av grönskan och vattnet.
sommarkvällarna kan lätt avnjutas ute i hammocken med en god bok.
Börjar jag att bli gammal? Känns så ibland. Jag som var en riktig krogmänniska förut. Men nu mera så tycker jag att det inte ger så mycket än lite ytliga kommentarer och en jäkla baksmälla. Visst kan det  vara skoj att lufta på sig i bland, men inte varje helg som förut. Jag får mycket trevligare om jag går till grannen och spelar spel med några drinkar som tillbehör.
En tillvaro som jag kan sakna ibland, är dom mysiga vinkvällarna hos min moster, när vi sitter där, dricker vin och lättar på våra hjärtan för att sedan sitta och snyfta åt varandras historier. Sedan blir vi glada igen och tar en taxi in till stan. Sååå härligt mysigt!
Men nu knackar sommaren på dörren och jag vet att det blir mycket plantering av blommor,  grillpartyn, sena sommarnätter och allt vad sommaren innebär. Jag längtar!

Har jag börjat att njuta av livet eller har jag blivit gammal?