Jessica

Varför kan man inte känna den riktiga glädjen om allt känns bra? Flickan har kämpat med att försöka att vara glad i så många år men glädjen verkar ha försvunnit. Visst finns den där lite, men inte helt. Livet kan kännas bra men vad är det då som fattas? Utåt sett så är den lilla flicka oftast glad, men innanför sina murar så är hon fortfarande ganska ledsen och eftertänksam. Ibland så vill hon bara skrika ut sin förtvivlan i hopp om att det ska bli bättre och ibland så vill hon bara ligga i någons famn för att bli tröstad. Men eftersom att den lilla flicka har svårt för att visa sina känslor så händer det aldrig att någon ser hur hon egentligen mår. För hon är duktig på att dölja de saker som är jobbiga. Kanske för att hon inte våga hoppas på att hon kan få det bra, kanske väntar hon på det där bakslaget som brukar komma. Det är inte någon i hennes omgivnings fel, det är hon själv som kanske måste släppa lite på allt för att kunna trivas. Men det är svårt. Vissa saker är svårare än andra att släppa, vissa val som man har gjort följer en hela livet. Andra saker har hänt men man rår inte för det, men finns fortfarande kvar i ens hjärta.
Det kan vara därför som den lilla flickan måste vara för sig själv i vissa perioder, för att hon mår inte bra men gör ett försök till att må bättre.
Det är jobbigt att inte kunna känna den riktiga glädjen, att känna att allt är toppen och livet leker.
Det är jobbigt att inte kunna känna hela den riktiga glädjen när det finns någon som gör mig glad. Men hoppet om att det blir bättre finns.

Den lilla flickan och saknaden av glädjen kämpar vidare.