Jessica

Igårkväll hann jag precis att mysa till mig i sängen innan telefonen ringde, jag visste på engång vad det var frågan om innan jag såg vem det var. Det var pappas fru som ringde och berättade att pappa var på väg i ambulans till sjukhuset. Det var bara att klä på sig och åka. Han har kol och fick svårt med andningen och smärta i bröstet. Mr A måste tro att jag är känslokall eftersom att jag inte visade någonting, det blir så tills jag kommer till sjukhuset, jag ha varit med om det så många gånger att jag blir avtrubbad efter samtalet men när jag kommer upp och ser pappa med smärta och hjälplös så är det inte så trevligt. Det är aldrig lätt att se sina nära och kära sjuka. Efter att ha tillbringat några timmar på akuten så fick han komma till en ny avdelning så jag åkte hem till mr A igen för att försöka att sova. Det är inte det lättaste, när man ska slappna av så kommer så många tankar. Sammanlagt så kanske jag sov max två timmar innan klockan ringde 5:15 då det var dags att jobba. Det blev en seg dag på jobbet med ganska många privata samtal och mycket jäspande. Jag fick nyss veta att pappa får komma hem över natten men skall tillbaka i morgon igen. Han var bekymmrad över att han hade på sig mekarkläderna när han åkte in så han får väll passa på att fräscha till sig lite :-)
Det är tur att han har lite humor när han ligger där... när jag skulle åka så sa han som vanligt när vi hamnar på akuten " Tack för visat intresse".

Nu väntar jag på en mysig kväll med mr A och jag hoppas att det blir lite mera sömn i natt.