Längtan
På onsdagen och torsdagen var jag i Stockholm på avtalskurs. Det är alltid lika trevligt att umgås med långväga vänner. Det var en som jag saknade... fröken Strandli. Denna värmlänska glädjespridare var tyvärr inte med för en gångs skull. Vi har alltid skoj tillsammans så det känndes jätte tomt..... och tyst. Fördelen var att jag kom i säng tidigt. Visst var det trevligt iallafall och jag träffade många goa människor som jag trivs med. Nackdelen för mig när jag åker till Stockholm är att jag inte vill åka hem, jag trivs så fruktansvärt bra där. Jag skulle inte fundera mycket på att flytta dit om tillfälle gavs. Skulle mr A berätta att han har fått jobb där och frågade om jag ville flytta dit så skulle jag nog redan ha packat klart innan jag hann att svara på frågan... men visst trivs jag här i stan också men det är ju såååå tråkigt och dött här, utan så mycket möjligheter.
Hemfärden i går kändes lång eftersom att jag längtade så mycket efter mr A. Vi hade inte träffats sedan söndagskväll och jag ville bara komma hem och kasta mig i hans famn. Underbara kille!
Ikväll ska jag och det lilla äcklet först gå ut och äta och sedan gå på Takidas konsert. Det var länge sedan som hon och jag gjorde något sådant och det ska bli riktigt trevligt. Det känns bra att båda två var eniga om att vi inte skulle ta en krogsväng. Det är skönt att komma hem i tid plus att inte må dåligt i morgon.
De sista dagarna har jag funderat ganska mycket på lite av varje. Jag vet inte om jag har blivit så mycket klokare men det känns lite bättre. Ibland kanske jag funderar för mycket och gör saker trassligt i min hjärna. Det kan vara jobbigt ibland men sån är jag och kommer nog alltid att vara. Jag kan inte stänga av mina tankar och känslor bara så där. Dom finns där och ibland bubblar de upp. Jag är en känslomänniska och ibland råkar jag att trassla in mig själv i massa saker...
