Dagen före dagen D
En natt på jobbet kan innebära lite otippade vändingar. Precis så var det igår. Det jag har lärt mig efter 8år i yrket är att man aldrig slutar att förvånas över hur folk beteér sig. Det finns människor till allt och man ska inte förvånas över detta.
Det sägs att man alltid ska följa sin magkänsla. Men om magkänslan är tudelad hur vet man då vilken del man skall följa? Ska man avvakta läget eller ska man blunda och följa den väg som är närmast? Men om man går in på den krokiga vägen och det slutar med att man snubblar? Ett vägskäl som är insynsskyddad. Kan magkänslan mena två saker? Eller menar den att man ska tänka på sig själv i första hand? Eller inte alls tänka på sig själv?
Även fast magkänslan känns bra för det mesta så kommer det ibland en liten knorr..... i dag har jag känt en sådan.... jag vet inte om det är för att jag är nervös inför morgondagens läkarbesök.
Jag vaknade med ett dåligt humör, men det avtog när jag kikade på lite repriser av serier som jag inte har orkat att sett under veckan. Jag tror att det är nervositeten som har kommit. Hur kommer det att gå imorgon? Det är ca 13 timmar innan jag går in i det stora sjukhus och känner mig så liten. Tankarna kommer lätt när man sitter själv och funderar. Egentligen så skulle det ha varit skönt med någon att umgås med idag men jag känner att jag inte orkar att åka någonstans.
