Lite om livet
Att klaga över att ha haft ett förhållande med någon som inte kunde ha händer och mun i styr, att klaga på att jag tycker att jag är överviktig, att klaga på att jag inte verkar hitta "den rätte", att klaga på att känna sig lurad av den man trodde var den rätte, att klaga över att bli kallad för taxihora, att klaga på att inte ha tillräckligt med pengar... Allt det jag klagar på för mig själv känns genast lite dumt. Varför skall jag klaga när jag och mina nära och kära lever?
Utan dessa små petitesser så har jag det bra.
Livet kan ta så många hastiga vändningar, endast ett snedsteg kan vara det avgörande på liv och död. Livet är egentligen så otroligt skört. Att någon som står otroligt nära plötsligt rycks ifrån en måste vara bland det jobbigaste man är med om. Jag kan inte förklara den känslan eftersom att jag inte har varit med om det. När något sådant händer i närheten av sig själv så får man sig en reäl tankeställare om det mesta. Människan i sig är ganska dumma som tar mycket förgivet. Efter den här helgen så inser jag att att låta livet pinna iväg utan att man riktigt reflekterar över det, är bara dumt. Vill man ha något så kämpa för det! Vill man berätta något så berätta! Vill man visa uppskattning så visa det!... för i morgon kan det vara borta...
Att gå och vara deppig för en kille är ett litet bevis på dumhet och lite bitterhet, för jag har mitt liv, och kvar i mitt liv finns de människor som betyder något för mig. För folk som behandlar mig utan värdighet, få inte plats i mitt liv. Tänk på allt som väntar! Varför skall man då backa tillbaka till det som varit... och bli ledsen, när man ser framåt och hittar möjligheter?
Jag tänker på dig och din familj, det gör ont i mitt hjärta när jag tänker tanken på att du har förlorat din sambo och ditt barn. Jag säger inte något visdomsord om att det blir bättre för det känns hopplöst, men jag kan säga att du skall ta hand om dig och att det finns många som finns där för dig.
Fy vilken situation
Ilördags var det hedkandi. Skoj men kortvarigt. Det blev bara dåliga bilder men här kommer några.
Utan dessa små petitesser så har jag det bra.
Livet kan ta så många hastiga vändningar, endast ett snedsteg kan vara det avgörande på liv och död. Livet är egentligen så otroligt skört. Att någon som står otroligt nära plötsligt rycks ifrån en måste vara bland det jobbigaste man är med om. Jag kan inte förklara den känslan eftersom att jag inte har varit med om det. När något sådant händer i närheten av sig själv så får man sig en reäl tankeställare om det mesta. Människan i sig är ganska dumma som tar mycket förgivet. Efter den här helgen så inser jag att att låta livet pinna iväg utan att man riktigt reflekterar över det, är bara dumt. Vill man ha något så kämpa för det! Vill man berätta något så berätta! Vill man visa uppskattning så visa det!... för i morgon kan det vara borta...
Att gå och vara deppig för en kille är ett litet bevis på dumhet och lite bitterhet, för jag har mitt liv, och kvar i mitt liv finns de människor som betyder något för mig. För folk som behandlar mig utan värdighet, få inte plats i mitt liv. Tänk på allt som väntar! Varför skall man då backa tillbaka till det som varit... och bli ledsen, när man ser framåt och hittar möjligheter?
Jag tänker på dig och din familj, det gör ont i mitt hjärta när jag tänker tanken på att du har förlorat din sambo och ditt barn. Jag säger inte något visdomsord om att det blir bättre för det känns hopplöst, men jag kan säga att du skall ta hand om dig och att det finns många som finns där för dig.
Fy vilken situation
Ilördags var det hedkandi. Skoj men kortvarigt. Det blev bara dåliga bilder men här kommer några.
Kommentarer
Trackback
