Dag 11, mina syskon
Jag har bara en helsyrra.. Det är inte "bara" för hon är den bästa man kan ha. Visst önskar jag att vi skulle ha mer kontakt än vad vi ha nu. Men vi pratar med varandra i telefonen några gånger i veckan. Hon har två små döttrar som är hur mysiga som helst. Hon har en sambo som har lite för mycket energi och mundiarré ibland.. men han är också en go människa även fast han har sina dampryck. Men både syrran och Nicke är genomsnälla och jag känner mig trygg i deras närhet.
Min syrra har alltid funnits där för mig, vilka situationer jag än har hamnat i. Hon finns alltid där för mig och det är jag tacksam för.
För något år sedan var jag och syrran väldigt olika. Hon var den stabila tjejen med förhållande, med tidiga hemmakvällar och lugn och ro, medans jag var partytjejen som gillade att vara ute och flänga. Jag känner nu att jag har vuxit förbi den fasen i mitt liv och känner hur jag mer och mer blir lik min älskade syrra. Nu vill jag bara ha lugn och ro, trygghet och ett liv att bygga på. Se där hur det kan gå när man växer upp.
Jag har en halvbror, vi har samma pappa. Vi har inte så mycket kontakt, lite synd tycker jag. Det är 18 år mellan oss så det har väl sin naturliga del till att vi inte umgås lika mycket som jag och syrran gör.
Men fasen vad tiden går fort, nyss var han en liten vilde på cyckel och helt plötsligt sitter han och kör epa!
Jämt när jag träffar honom så får jag en kram... han är mysig min lilla bror.
Jag har fyra "plastisar" också... så blir det när man har skillda föräldrar. Mammas man har två barn sedan tidigare... den som jag har mest kontakt med är nog Malin, hon bor här i stan nu med sin dotter och sambo. Hans son bor i södra Sverige så honom träffar man inte så ofta.
Pappas fruga har två söner sedan tidigare... som alltid är sida vid sida flirtande med fina flickor. Dom båda är roliga och mysiga. Alltid glada med glimten i ögat...
Min syrra har alltid funnits där för mig, vilka situationer jag än har hamnat i. Hon finns alltid där för mig och det är jag tacksam för.
För något år sedan var jag och syrran väldigt olika. Hon var den stabila tjejen med förhållande, med tidiga hemmakvällar och lugn och ro, medans jag var partytjejen som gillade att vara ute och flänga. Jag känner nu att jag har vuxit förbi den fasen i mitt liv och känner hur jag mer och mer blir lik min älskade syrra. Nu vill jag bara ha lugn och ro, trygghet och ett liv att bygga på. Se där hur det kan gå när man växer upp.
Jag har en halvbror, vi har samma pappa. Vi har inte så mycket kontakt, lite synd tycker jag. Det är 18 år mellan oss så det har väl sin naturliga del till att vi inte umgås lika mycket som jag och syrran gör.
Men fasen vad tiden går fort, nyss var han en liten vilde på cyckel och helt plötsligt sitter han och kör epa!
Jämt när jag träffar honom så får jag en kram... han är mysig min lilla bror.
Jag har fyra "plastisar" också... så blir det när man har skillda föräldrar. Mammas man har två barn sedan tidigare... den som jag har mest kontakt med är nog Malin, hon bor här i stan nu med sin dotter och sambo. Hans son bor i södra Sverige så honom träffar man inte så ofta.
Pappas fruga har två söner sedan tidigare... som alltid är sida vid sida flirtande med fina flickor. Dom båda är roliga och mysiga. Alltid glada med glimten i ögat...
Kommentarer
Trackback