En resa bakåt i tiden
Jag tittar ut, det snöar och jag känner en viss glädje som kommer krypande. Det har blivit en riktig vinter med ganska mycket snö. Många klagar för att det snöar men varför? Vet inte folk att vi har vinter i detta land, det är väll bara att gilla läget.
I morse låg jag och läste lite ur min bok "för kärlekens skull" av Lotta Thell. Det är den femte delen av hennes böcker och alla fem är lika bra. Det är en självbiografisk roman. Hon berättar om hennes liv som knarkare med allt det som är runt omkring. Jag vill inte skriva här om innehållet om någon vill läsa den. Jag kan verkligen rekomendera böckerna.
Man snyftar, blir arg, vill hjälpa och vill förstå. Det märks att hon skriver ur det verkliga livet.
För mig bubblar mycket känslor fram när jag läser den med tanke på hur hon har haft det och hur jag hade det i mitt förhållande för ganska många år sedan med "han med de svarta ögonen". Det är den värsta tiden i mitt liv och vissa saker som hände har satt sina spår djupt i mig. De spåren kommer nog att sitta kvar i resten av mitt liv. Jag kommer alltid att känna ett hat emot honom och jag gruvar mig tills den dag som jag kanske råkar att träffa honom... jag vill inte se honom igen... aldrig mer. Så mycket ont som han gjorde emot mig och Hobbe, så mycket som jag har fått kämpa för att må bra igen, så mycket oro,rädsla och förtvivlan som jag har haft inom mig. Jag är så rädd att det kommer tillbaka om jag ser honom. Mycket som folk inte tänker på är all den psykiska misshandeln som finns. Många som misshandlar gör det både fysiskt och psykiskt. Som många säger (helst de som inte har varit med om så mycket) är att man skall se positivt även på det som har varit dåligt, så kan jag bara komma på en sak.... Det är att jag bröts ner till noll.... kände inget, brydde mig inget och bara var ett tomt skal med ett tillgjort leende.. till att jag reste mig, bearbetade, kämpade och till slut blev den starka tjej som jag tycker att jag är idag. När man har gått igenom jobbiga saker så brukar man kunna resa sig och bli psykiskt starkare och mer självständig, det lyckades iallafall jag med. Jag gav mig fasen på att jag inte skulle visa ovärlden att han fick rätt. Slutresultatet blev en tjej som kan ta sig igenom det mesta utan att vara beroende av någon annan. Men utan min familj och Anneli så skulle jag nog inte vara den jag är idag. Tack för att ni finns underbara älskade människor.
Mitt liv just nu är jag väldigt nöjd med. Jag har träffat en underbar kille som jag älskar och Hobbe trivs mer än han nånsin har gjort. Jag har underbara människor runt omkring mig och jag bara ler och njuter.
I morse låg jag och läste lite ur min bok "för kärlekens skull" av Lotta Thell. Det är den femte delen av hennes böcker och alla fem är lika bra. Det är en självbiografisk roman. Hon berättar om hennes liv som knarkare med allt det som är runt omkring. Jag vill inte skriva här om innehållet om någon vill läsa den. Jag kan verkligen rekomendera böckerna.
Man snyftar, blir arg, vill hjälpa och vill förstå. Det märks att hon skriver ur det verkliga livet.
För mig bubblar mycket känslor fram när jag läser den med tanke på hur hon har haft det och hur jag hade det i mitt förhållande för ganska många år sedan med "han med de svarta ögonen". Det är den värsta tiden i mitt liv och vissa saker som hände har satt sina spår djupt i mig. De spåren kommer nog att sitta kvar i resten av mitt liv. Jag kommer alltid att känna ett hat emot honom och jag gruvar mig tills den dag som jag kanske råkar att träffa honom... jag vill inte se honom igen... aldrig mer. Så mycket ont som han gjorde emot mig och Hobbe, så mycket som jag har fått kämpa för att må bra igen, så mycket oro,rädsla och förtvivlan som jag har haft inom mig. Jag är så rädd att det kommer tillbaka om jag ser honom. Mycket som folk inte tänker på är all den psykiska misshandeln som finns. Många som misshandlar gör det både fysiskt och psykiskt. Som många säger (helst de som inte har varit med om så mycket) är att man skall se positivt även på det som har varit dåligt, så kan jag bara komma på en sak.... Det är att jag bröts ner till noll.... kände inget, brydde mig inget och bara var ett tomt skal med ett tillgjort leende.. till att jag reste mig, bearbetade, kämpade och till slut blev den starka tjej som jag tycker att jag är idag. När man har gått igenom jobbiga saker så brukar man kunna resa sig och bli psykiskt starkare och mer självständig, det lyckades iallafall jag med. Jag gav mig fasen på att jag inte skulle visa ovärlden att han fick rätt. Slutresultatet blev en tjej som kan ta sig igenom det mesta utan att vara beroende av någon annan. Men utan min familj och Anneli så skulle jag nog inte vara den jag är idag. Tack för att ni finns underbara älskade människor.
Mitt liv just nu är jag väldigt nöjd med. Jag har träffat en underbar kille som jag älskar och Hobbe trivs mer än han nånsin har gjort. Jag har underbara människor runt omkring mig och jag bara ler och njuter.
Kommentarer
Trackback
