Jessica

Jag är inte byggd för att jobba förmiddagar. Det är bevisat nu... jag går som en zombi och bara vill sova. Nog för att det kan bero på att jag sov jätte dåligt i natt, kunde inte sova och när jag väl somnade så vaknade jag hela tiden. Bättre blev det inte när jag hörde hur gott mr A verkade sova. Jag hade lust att picka lite på honom så att han skulle vakna men jag lät honom sova.
Väl på jobbet så var det jätte lugnt... då kom tröttheten krypandes och jag skulle lätt kunna sova. Men jag måste ju påpeka en sak, vilken härlig kollega jag har. Vi hade inte jobbat tillsammans på länge, men när jag stod där så kom hon och gav mig en kram... en omtänksamhetskram... det är vid såna tillfällen som man känner sig omtyckt och man fylls av glädje. Det känns som att hon alltid har varit mån om mig och det är jag väldigt tacksam för. Tack mysiga människa!

Idag har jag och min trasiga hund pysslat lite hemma. Alla tomtar är borta.. allt som har med julen att göra förutom granen och adventsstakarna. Mycket skönt måste jag säga. Sedan blev det städning, tvättning och nu ligger vi i soffan som två utslagna högar. Hobbe har fått förbud mot allt just nu. Jag ska försöka att få honom liggandes så mycket som jag kan för att se om han blir friskare. Lill nosnäsan måste koppla av och krya på sig.... min trasiga lilla Hobbe.... jag är oroad över honom. Tänk om det är något allvarligt? Tänk om det är vår sista tid tillsammans? Vart tar jag vägen då? Vem ska orka med att trösta en helt förstörd Höglinska? Jag vill inte att den dagen skall komma... någonsin... men jag vet att den kommer. Närmare och närmare smyger sig den äckliga lilla dagen som är fylld av skräck, sorg och tröstlöshet. Den går inte att stoppa, inte att lura.. den står bara där och väntar med stirriga ögon som en byfåne som man vill elda upp.

Tänk om min älskade Hobbe är allvarligt sjuk? Vad händer då? Han betyder allt för mig. Min älskade lillkropp har alltid funnits vid min sida, i vått och torrt har han varit trogen och älskat mig villkorslöst.

Igår när jag duschade så gick proppen igen.. jag håller på att få ett frispel på dessa proppar snart. Jag var riktigt elak. Det slutade med att hyresvärdens brorsa kom med skarvsladd så att jag kunde koppla in tvättmaskinen på ett annat uttag. Jag tänder till på engång när proppen går för jag vet att den kommer att gå sönder flera gånger till på kort stund. Hur länge kommer jag att kunna stå ut med detta? Inte hela vintern, det är jag övertygad om. Jag har ju nyckel och eget rum hos lilla familjen så vem vet... någon dag när familjen jobbar så kanske man passar på :-)

Ikväll är mr A ute och slår klackarna i taket så jag och Hobbe har en ensam, lugn och tyst kväll. Lite för ensam, lugn och tyst kanske...  det är tomt när inte smilegropen är här.