Kalas och akuten
I förrgår var det dags att gratta syrrans sambo Niclas. Så efter jobbet var det bara att pyssla färdigt på uteplatsen (som har blivit så mysig) och sedan bege sig till Lucksta. I ett tidigare inlägg så var det bilder på Ebba, Amanda och Sara... när syrran och Signe satt och kikade på bloggen så frågade lillhjärtat varför inte hon var med. Det skar i mitt hjärta att hon kände sig bortglömd. Men när jag var där så var det mest krokodiltårar eftersom hon hade en sticka i tån. Så nu ska jag bli på plus där igen och lägga ut bilder på henne... Så moster Jessie inte är dum längre. Däremot så var jag så upptagen med att fota henne så jag glömde bort att fota han som fyllde år.. ja alltid är det nått man missar....
Signe med hennes kusin Nils
Dockebarnet
Signe och Nils busar
Sara och Signe
Igår skulle jag ha jobbat. Men jag vaknade av att jag inte kunde röra mig. Jag hade en sådan otrolig värk i magen. Jag försökte att ta mig in på toaletten men jag blev liggande där på golvet och grinade av smärta. Jag insåg att jag skulle bli sen till jobbet så jag ringde Pelle och frågade om han kunde byta av personalen och jobba åt mig tills jag kom. Han hörde att jag grinade av smärta och sa "Jessica, du grinar av smärta och då har du jävligt ont, jag hämtar dig och skjutsar dig till akuten" Sagt och gjort... han kom och körde mig till akuten efter att ha jobbat en hel natt, satt bredvid mig och var en helt underbar vän. Vi var där till ungefär 10:00 nångång och jag riktigt såg hur trött han var, men ändå satt han bredvid mig i undersökningsrummet. Jag har såna jävla underbara vänner att jag blir helt tårögd bara jag tänker på det. Iallafall så visade det sig att det var magkatarren som har kommit tillbaka. Och egentligen är väll inte det helt konstigt på grund av allt som har hänt den senaste tiden. Att sitta själv i tio timmars skift på jobbet och stressa blir det inte mycket bättre av. Men jag har aldrig någonsin haft så ont som jag hade. Jag har fortfarande värk hela tiden men inte alls lika mycket.
En trött vän
En trasig Jessie
Men så jäkla trasig var jag väll inte????
Idag tänkte jag vila och kurera hela dagen, men jag fick ett telefonsamtal om att det fanns en teori om vad felet på min bil är. Så det var bara att bege sig till Henke och Fredde som gick igenom min bil. Mycket riktigt så kom dom på felet. Inte helt otippat... men Annelis sambo sa samma sak som var trasig så nu har tre stycken duktiga mekaniker kommit fram till samma sak. Äntligen så har den stenen lämnat mitt bröst. Nu är det bara lagningen kvar.
Signe med hennes kusin Nils
Dockebarnet
Signe och Nils busar
Sara och Signe
Igår skulle jag ha jobbat. Men jag vaknade av att jag inte kunde röra mig. Jag hade en sådan otrolig värk i magen. Jag försökte att ta mig in på toaletten men jag blev liggande där på golvet och grinade av smärta. Jag insåg att jag skulle bli sen till jobbet så jag ringde Pelle och frågade om han kunde byta av personalen och jobba åt mig tills jag kom. Han hörde att jag grinade av smärta och sa "Jessica, du grinar av smärta och då har du jävligt ont, jag hämtar dig och skjutsar dig till akuten" Sagt och gjort... han kom och körde mig till akuten efter att ha jobbat en hel natt, satt bredvid mig och var en helt underbar vän. Vi var där till ungefär 10:00 nångång och jag riktigt såg hur trött han var, men ändå satt han bredvid mig i undersökningsrummet. Jag har såna jävla underbara vänner att jag blir helt tårögd bara jag tänker på det. Iallafall så visade det sig att det var magkatarren som har kommit tillbaka. Och egentligen är väll inte det helt konstigt på grund av allt som har hänt den senaste tiden. Att sitta själv i tio timmars skift på jobbet och stressa blir det inte mycket bättre av. Men jag har aldrig någonsin haft så ont som jag hade. Jag har fortfarande värk hela tiden men inte alls lika mycket.
En trött vän
En trasig Jessie
Men så jäkla trasig var jag väll inte????
Idag tänkte jag vila och kurera hela dagen, men jag fick ett telefonsamtal om att det fanns en teori om vad felet på min bil är. Så det var bara att bege sig till Henke och Fredde som gick igenom min bil. Mycket riktigt så kom dom på felet. Inte helt otippat... men Annelis sambo sa samma sak som var trasig så nu har tre stycken duktiga mekaniker kommit fram till samma sak. Äntligen så har den stenen lämnat mitt bröst. Nu är det bara lagningen kvar.
Kommentarer
Trackback
