Jessica

Jag känner hur det bara börjar koka i mig. Jag känner mig fortfarande elak, ledsen och sviken. Samtidigt så känner jag att jag börjar komma tillbaka till verkligheten lite mera än hur det var i början av veckan då jag bara satt och var helt tom innombords, satt apatiskt och bara stirrade raktfram när jag frågade mig själv "vad fan var det som hände". Nu är det lite mera distans till allt men det har inte hjälpt mitt hjärta något. Det tar nog en lång stund innan jag blir återhämtad... om jag blir det. Nu kan jag iallfall äta någorlunda vettigt. Jag har levt på nyponsoppa och 2 paket cigg om dagen sedan i söndags.

Min dag började med ett besök hos världens bästa mamma där min moster, kusin och morbrors sambo var. Det blev mycket surr om vad som har hänt och när jag pratar om det så känner jag att mitt humör exploderar och jag måste bita ihop för att inte bli ledsen eller elak. Snacka om att känslorna åker berg och dalbana med mig.
Senare stod det barnvakt på schemat... det blev melon och massor av kramar. När Anneli skulle åka och jobba så kramade hon sina barn och sa att hon älskar dom... sedan kom hon och gjorde samma sak på mig. Det värmer så mycket i mitt hjärta av att ha henne i mitt liv. Min klippa som fyller en stor del i mitt hjärta. När Ebba visade mig Annelis bh sa hon " Jessica, har du bh?" "ja" sa jag. Hon tittade på mitt bh band och log "Vad fint, det ser nästan ut som ett linne" mitt lilla gohjärta. Jag fick en puss på kinden innan hon fortsatte att kolla på film. Känner barn på sig när någon inte mår bra?

Nu sitter jag och har precis intagit middag, matlåda ifrån min moster. Fy vad gott!

Det märks på Hobbe att han saknar Anders, han ligger och väntar på honom i hallen innan vi går och lägger oss.. han tittar upp med frågande ögon när jag blir ledsen och bestämmer sig istället för att trösta sin matte.


Ebba och Amanda äter melon.

Melon är även min favorit

En vacker blomma... lika vacker som mina fyra favoritbarn.