Satan
... Nu över till min värtsa mardröm...
Ilördags var det den efterlängtadefesten. Allt började bra och det var en trevlig kväll. Sedan satt jag och tittade på min dåvarande pojkvän, där satt han och stötte på en tjej som han kramade, smörade för och sedan gick och dansade med. Jag blev så klart ledsen och besviken hur han kan göra så, mitt framför ögonen på mig. När jag gick fram till honom och sa att jag gick hem så brydde han sig inte, där satt jag på mammas bro och rökte två cigg, jag beslutade mig för att gå tillbaka för att se vad han höll på med. Där stod han med min barndomskompis (som jag växte upp med som granne) och råhånglade. Det såg ut som ett jäkla förspel. Jag blev arg och ledsen för dom var så upptagen i varandra så att dom såg inte ens att jag kom. Jag röck isär dom, gav båda ett knytnävsslag i ansiktena och skrek till mamma att jag åker och att Anders och Malin står och hånglar. Mamma kom ikapp och berättade att hon sett Anders när han stötte på ytterligare en tjej före hånglet med Malin.
Resten av kvällen, vad som hände vill jag inte skriva här för jag vet inte om det blir en polissak av det hela. Men det slutade med att mamma kastade ut Anders ur hennes hem. Jag har aldrig sett mamma så elak. Då tog Anders bilen i pissfyllan och körde därifrån.
Festen som jag trodde skulle bli så skoj, slutade med att två stycken som betydde mycket för mig, förstörde min liv som jag har byggt upp de senaste 11 månaderna.
Jag fattar inte varför de två vill mig så ont.
Mitt liv kändes så bra, idag skulle jag och Anders titta på ett hus, vi pratade lite om barn och vår framtid. Cirka en timme innan han gjorde bort sig så stod han och höll om mig och berättade hur mycket han älskade mig. Det kändes så bra och jag hade min drömprins. Jag trodde att vi skulle vara tillsammans hela livet och att jag verkligen hade hittat rätt. Men det visade sig att jag återigen hade fel. Han sa att han ålskade mig men kan man verkligen göra någon så illa om man älskar personen???
Malin har jag inte mycket för.Hon kommer aldrig mera att få plats i mitt liv, för mig är hon luft... en luft som inte är värd att andas ens...
Nu mår jag rent ut sagt piss och hela mitt liv känns helt onödigt och allt har brakat.
Igår var jag helt tom, apatisk och så ledsen så jag inte fick fram en tår. Idag har det släppt och rätt som det är, utan förvarning kommer mängder med tårar som jag inte kan hejda. Inte på grund av Malin för hon är inte ens vatten värd och det var nog tur att hon sprang efter första smällen...Jag är bara så ledsen för att han som var mannen i mitt liv, som jag älskar så förbannat mycket bara var en bluff.
![](https://cdn2.cdnme.se/cdn/7-2/1042054/images/2010/012_93534253.jpg)
mamma och jag innan festen
![](https://cdn3.cdnme.se/cdn/7-2/1042054/images/2010/025_93534424.jpg)
![](https://cdn2.cdnme.se/cdn/7-2/1042054/images/2010/021_93534592.jpg)
Anders och Malin, lördagens turturduvor. Var hon verkligen värd mer än vårat förhållande och vår kärlek? Var han verkligen värd mer än min och Malins vänskap?
Det känns som att någon slet ut mitt hjärta, rev sönder det och sedan stampade på det så att det blev helt obefintligt... Är jag inte mer värd en så???
Hej!
Jag har följt din blogg en tid nu och jag finner många gånger styrka i mycket av det du skriver.
Jag blir bestört och helt matt av att höra hur mannen i ditt liv har behandlat dig. Kan man verkligen bete sig så här??!
Jag har själv gått på samma nit som dig. Jag hann inte ens flytta i från mitt ex. Han tog hem nya tjejen till VÅRT gemensamma hem. Han kunde väl för f..n väntat i alla fall tills jag hade flyttat??!
Jag hoppas du finner styrka i din familj för du verkar ha en helt underbar familj.
Jag tänker på dig och hoppas att du så småningom ser ett ljus i tunneln.
Många kramar Amanda.
Jaadu Jessica. Jag är mållös. Jag vet inte ens vad jag ska säga om detta. Mer än att jag lider med dig och kan verkligen föreställa mig hur fruktansvärt ledsen, besviken och arg du var och är.
Du vet ju själv vad jag har gått igenom. Den jag hade varit ihop med i 5 år och varit förlovad med i 2,5 år och väntade barn med mig gjorde slut med mig när jag var i 5:e månaden samma dag som vi hade varit på ultraljud och sett vårt barn. Han bara försvann ur mitt liv. "Mia, jag är inte kär i dig längre och jag vill inte ha nåt barn med dig..."
Har nog aldrig i hela mitt liv blivit så chockad och känt mig så lurad. Men jag överlevde. Med nöd och näppe, ska ska kanske tilläggas...
Så var glad att ni inte kom så långt som jag gjorde att jag blev blåst mitt under graviditeten. Jag vet att det inte är någon tröst, men du slipper iallafall ha med Mr A att göra resten av livet tack vare att ni inte har något barn tillsammans.
Jag är sååå ledsen för din skull och din kompis Malin kan dra nåt gammalt över sig för sådär behandlar man inte sina kompisar!!!! Jag har även varit med om samma sak med ett par kompisar och dom är inte vatten värda ens idag. Såna vänner behöver man inte i sitt liv.
Hoppas du kommer att må bättre snart. Tänker på dig.
Massor av styrkekramar till dig från mig! <3
Men eljest så verkar ju killen din bra, som ja förstår av texten att dömma så verkar han varit på 3 tjejer den kvällen? Och du var där? Hur är det då om han är ute själv?