Jessica

Solen skiner och det är ett riktigt vårväder ute. Både jag och Hobbe tyckte att dagens morgonpromenad var uppfriskande även fast vi är lite trötta idag efter nattens arbete.
Hobbe är jätte stel i höften igen och inatt kom han nästan inte ut ur bilen. Mattes gogubbe. Jag känner mig orolig och nervös för att det kanske inte är så länge kvar tills att vår tid tillsammans är över. Vad skall jag ta mig till då? Han har varit vid min sida i vått och tort i nästan tio år. Fy... hemska tanke.

Idag har jag funderat lite på om jag är för engagerad i nära och käras liv. Som tillexempel om man har ett förhållande... då är det naturligt för mig att man delar upplevelser och berättar hur dagen har varit om man har gjort något annorlunda. Eller om man inte skall träffas på några dagar, då är det naturligt för mig att iallafall säga god natt. Men skall det vara så egentligen? Skall jag också kanske släppa det och bara koncentrera mig på mig själv och mitt? Skall jag sluta att fråga hur man mår och hur man tänker?

Ja jag vet att jag lindar in mig i tankar och funderingar men sån är jag. Jag är en människa som funderar mycket och vill vara närvarande i andras liv, men ibland kan jag känna att jag inte får den respons tillbaka som jag kanske vill.