Dag 17, barndomsminne
Egentligen finns det hur mycket minnen som helst. På 32 år har man hunnit att skapa sig både bra och dåliga minnen. Jag skulle kunna skriva flera sidor men det blir för jobbigt.
Jag kommer ihåg en gång när jag och Anneli var ute i vår lekplats och lekte med bilar i sanden. Båda två var inne i sitt och vi höll på att bygga på olika ställen. Där satt jag på knä, tog bort stenar och byggde min tomt där bilarna skulle vara parkerad. Det lite osmarta var att jag satt och kastade stenarna över axeln, åt det håll Anneli satt. Det tog inte lång tid innan hon fick en av mina stenar rakt i huvudet och började tokblöda. Jag kommer inte ihåg om hon blev ledsen men jag tror inte det. Hon har en smärtgräns utan dess like. Jag däremot, grinade och blev jätte rädd, det var blod överallt. Jag ville inte att hon skulle berätta att det var jag som hade gjort illa henne för jag var rädd för att någon skulle bli elak på mig. Men hallå? Nu i efterhand så var väl det ganska osmart, mamma fattade väl att stenen inte kom flygande ifrån himlen.
Allt slutade bra. Anneli blev omplåstrad och jag fick inte skäll!
Ett annat minne var när jag var lite äldre och hade precis kommit på att man kunde vara ute och parta. Grejen var att det var lite svårt ibland att komma över något att dricka.
Jag kom på den smarta idén att jag tjuvlånade lite av Svenne (mammas man). Jag tog sprit och spillde i lite vatten istället. Jag upprepade detta några gånger och jag tänkte inte på att det blev svagare och svagare.
Ett tag senare så hade mamma och Svenne en middagsbjudning. Där satt vi och åt när Svenne kom på att han och några till skulle snapsa. Han hämtade flaskan, några glas och hällde upp. När alla tog sin snaps så kollade de frågande på varandra och sedan på mig.... Snacka om att bli tagen på bar gärnng....
Jag kommer ihåg en gång när jag och Anneli var ute i vår lekplats och lekte med bilar i sanden. Båda två var inne i sitt och vi höll på att bygga på olika ställen. Där satt jag på knä, tog bort stenar och byggde min tomt där bilarna skulle vara parkerad. Det lite osmarta var att jag satt och kastade stenarna över axeln, åt det håll Anneli satt. Det tog inte lång tid innan hon fick en av mina stenar rakt i huvudet och började tokblöda. Jag kommer inte ihåg om hon blev ledsen men jag tror inte det. Hon har en smärtgräns utan dess like. Jag däremot, grinade och blev jätte rädd, det var blod överallt. Jag ville inte att hon skulle berätta att det var jag som hade gjort illa henne för jag var rädd för att någon skulle bli elak på mig. Men hallå? Nu i efterhand så var väl det ganska osmart, mamma fattade väl att stenen inte kom flygande ifrån himlen.
Allt slutade bra. Anneli blev omplåstrad och jag fick inte skäll!
Ett annat minne var när jag var lite äldre och hade precis kommit på att man kunde vara ute och parta. Grejen var att det var lite svårt ibland att komma över något att dricka.
Jag kom på den smarta idén att jag tjuvlånade lite av Svenne (mammas man). Jag tog sprit och spillde i lite vatten istället. Jag upprepade detta några gånger och jag tänkte inte på att det blev svagare och svagare.
Ett tag senare så hade mamma och Svenne en middagsbjudning. Där satt vi och åt när Svenne kom på att han och några till skulle snapsa. Han hämtade flaskan, några glas och hällde upp. När alla tog sin snaps så kollade de frågande på varandra och sedan på mig.... Snacka om att bli tagen på bar gärnng....
Kommentarer
Trackback
