Bebisrapport!
Idag var det en föreläsare på utbildningen. Charina heter hon och är en kollega till mig. Jag måste säga att hon var jättebra. Hon är RSO (Regionalt skyddsombud) och verkligen duktig på att prata. Jag var bara med till strax efter lunch för sedan var det dags att åka till barnmorskan. I vanliga fall brukar jag inte avvika när jag är kursledare men med henne i rummet var det stabilt.
Mini mee mår bra i min mage och följer kurvan perfekt. Hjärtljudet ligger på 144 och det är tydligen också bra. Att lyssna på hjärtljud är otroligt läckert även fast det låter som att jag har en galopperande häst i min mage. För mig känns det fortfarande overkligt att jag har en liten bebis som inneboende.
Barnmorskan frågade om vi hade några funderingar... jag kom bara på några få och jag sa på väg hem till Mr A att det var ju konstigt eftersom jag jämt har massa saker i mitt huvud. När jag satt i bilen på väg till höga kusten igen så kom jag på varför... Jag frågar Anneli så mycket och jag får alltid bra svar. Hon är så van mina konstiga frågor och skrattar inte bort dom, hon svarar istället lugnt och ärligt, utifrån sin egen erfarenhet. Hon gör mig lugnare inför förlossningen och det är jag väldigt tacksam för. Tack Anneli för att du är världens bästa vän. Vad skulle jag göra utan mitt lilla äckel!
Jag vägdes och vi mätte min mage. Jag ligger också helt perfekt i den där kurvan. Jag frågade om jag har gått upp förmycket och äter förmycket och det gör jag inte. YES! tänkte jag.
På lördag kommer Anneli med sina barn och Syrran med sina för att gratta mig. Jag längtar efter mina fyra småtroll och jag längtar till att Signe ska tvinga alla att sjunga för mig! Jag önskar mig en massa kramar av mina småprinsessor.
På kvällen skall jag och Mr A ut och äta, det skall bli så mysigt att bara rå om varandra lite... vi har ju knappt träffats den här veckan.
Mini mee mår bra i min mage och följer kurvan perfekt. Hjärtljudet ligger på 144 och det är tydligen också bra. Att lyssna på hjärtljud är otroligt läckert även fast det låter som att jag har en galopperande häst i min mage. För mig känns det fortfarande overkligt att jag har en liten bebis som inneboende.
Barnmorskan frågade om vi hade några funderingar... jag kom bara på några få och jag sa på väg hem till Mr A att det var ju konstigt eftersom jag jämt har massa saker i mitt huvud. När jag satt i bilen på väg till höga kusten igen så kom jag på varför... Jag frågar Anneli så mycket och jag får alltid bra svar. Hon är så van mina konstiga frågor och skrattar inte bort dom, hon svarar istället lugnt och ärligt, utifrån sin egen erfarenhet. Hon gör mig lugnare inför förlossningen och det är jag väldigt tacksam för. Tack Anneli för att du är världens bästa vän. Vad skulle jag göra utan mitt lilla äckel!
Jag vägdes och vi mätte min mage. Jag ligger också helt perfekt i den där kurvan. Jag frågade om jag har gått upp förmycket och äter förmycket och det gör jag inte. YES! tänkte jag.
På lördag kommer Anneli med sina barn och Syrran med sina för att gratta mig. Jag längtar efter mina fyra småtroll och jag längtar till att Signe ska tvinga alla att sjunga för mig! Jag önskar mig en massa kramar av mina småprinsessor.
På kvällen skall jag och Mr A ut och äta, det skall bli så mysigt att bara rå om varandra lite... vi har ju knappt träffats den här veckan.
Kommentarer
Trackback
