Tröttkeps
Jag har verkligen tajmat in de dåliga dagarna då jag jobbar, känns hur bra som helst. Nu har jag gjort halvtid i min ångestladdande vecka med två förmiddagar och två nätter. Nu är det bara nätterna kvar och det är som att se döden i vitögat. Jag har inte jobbat en helnatt på flera år och då är det ju givetvis att jag får detta nu. Ja jag ska väl inte klaga eftersom att jag har kommit undan så länge men jag som blir trött vid 22 numera... undra när jag slår pannan i tangentbordet :-)
Att fundera på om man trivs med livet gör nog alla. Man kommer till en punkt då man får känslan "Är det så här jag vill leva det enda liv jag har?" Eller "Kommer jag att utvecklas som människa något mera när det gäller mitt arbete?" Mmm jag har lite såna funderingar och jag inser ganska snart att jag inte riktigt är på den plats jag vill i livet. Det kanske är hög tid att göra någonting åt det.
Men vad vill jag arbeta med??? Fotografering har alltid varit en sak som jag gillar. Jag trivs väldigt bra med att arbeta fackligt.
Hm jag funderar vidare...
Kommentarer
Trackback
