Jessica

Sakta vaknar staden till liv ifrån en sömnig morgon. Människor med bilar stressar på gatorna, en ensam tjej går i funderingar med sin hund långsamt ner för gångvägen. Bussen tar upp passagerare som är på väg mot nya mål. En trött flicka utan en hel natts sömn gäspar och kikar mot klockan. Hon har jobbat i dryga två timmar. Hon är på bättre humör idag. Gårdagen fick hennes blodtryck att slå i topp och hon kände sig både arg och besviken. Så arg att hon nästan skällde ut sin mamma i stundens hätta utan att hennes mamma hade gjort fel. Hon vet att mamma alltid finns där för henne, i vått och torrt ställer hon upp... och den trötta flickan behöver det. Bara vetskapen att hon finns där och stöttar.

Regnet slår mot backen, luften känns ren och lätt... Ett djupt rofyllt andetag

Hon reser sig och känner sviterna ifrån träningspasset där det dök upp tre grävlingar ur skogen. Träningsvärk i lår och mage... dags att sätta sig igen.

Saknaden är stor, dottern som numera bara bor varannan vecka i det nya hemmet. Varje kväll är det lika tomt, varje morgon likaså... Det finns inget viktigare...

Trötta flickan känner hur ilskan bubblar upp lite igen efter gårdagen... Hur fan kan någon påstå något annat? Vilken annan människa har rätt till att tro sig veta vad som finns inombords? Vilken annan människa har rätt till att försöka trycka ner någon? Vilken annan människa anser att den jobbiga vägen är bättre än den smidiga?

 

Trötta flickan skakar av sig ilskan, ingen har rätt till att sabba åter en dag så hon tänder en pall mall och lutar sig tillbaka på trevligare tankar...och ler