Jessica

... tills mitt liv blir komplett igen. Minnah är utomlands med sin pappa och hans familj. 2 veckor utan mitt hjärta! Helt ärligt så är det sjukt jobbigt och längtan blir bara större och större. 5 dagar kvar, hur ska jag stå ut? Det som är värst är att jag måste jobba den vecka Minnah kommer hem, det gick inte att byta vecka på min föräldraledighet och det gör ont i mitt mammahjärta att inte få tillbringa all min tid åt min älskade dotter. Jag har lärt mig två saker... Att aldrig mer vara utan Minnah i två veckor och att nästa sommar ska jag vara ledig betydligt mer än den här sommaren. Hur man än vänder och vrider så kommer sitt barn först och det går inte att backa tillbaka tiden. 

De senaste veckorna har varit stressiga och annorlunda. Att ta ett steg ut i det okända känns bra även fast det är lite skrämmande på samma gång. Hur ska allt gå? Hur kommer vardagen att lösa sig? Av någon konstig anledning så brukar jag landa på fötterna med min mosters ord i bakhuvudet "det finns en mening med allt".

Hur mår jag? Jo tack som frågar men jag mår bra, men min kropp känns helt slut. Jag vet precis vad jag vill göra just nu, ta ett avkopplande bad, äta kinamat och bara vara. Varför har inte alla restauranger hemkörning? 

 

Ibland blir jag otroligt störd på självupptagna människor som har en egoism i det dom gör och dom gör inget för att vara snäll mot andra. Jag är lärd och uppfostrad att man ska hjälpa varandra och vara mån om varandra. Tänk vad lite man ibland kan göra för att ge någon annan styrka. Ibland kan så lite som ett leende ge så mycket, och detsamma gäller det med en handling. Är det inte bättre att stärka än att själpa?

 

Karma.... jag vet att du finns!

 

 

Härliga sommar... När ska du komma?