Jaha, nu är det gjort
Igår var det dags för vårRuset. Det blev två avhopp i vårt lag så vi blev 4 tappra.
5000 deltagare betyder jäkligt trångt i spåret och alla går tydligen i bredd. Varför inte gå Max två i bredd så att de som vill ta sig fram får det? Jaja, de sista två kilometrarna lämnade jag mina kollegor och tänkte jogga in i mål, det blev slalomjoggning men det gick. Nästa år startar jag i någon av de första klasserna!
Våra lagtröjor var både lysande och små i storlekarna vilket betyder att det var inte helt smickrande för sälkroppen.
Idag blev det bara 5 timmars arbetsdag eftersom dom ringde ifrån dagis. Minnah var ledsen och hade jätteont i ena örat. När jag kom så satt hon hopkrupen i ett hörn med ena fröken. När hon såg mig så kom krokodiltårarna och hon ville bara in i min famn, lillhjärtat. Så fort jag lyfte upp henne satt hon som fastklistrad och ville ha mycket tröst och trygghet av mamma. Det är ganska fascinerande hur en människa kan ty sig så mycket till en annan och jag känner igen mig så mycket i Minnah med min relation till mamma. I mammas famn är det alltid en frizon, det spelar nog ingen roll hur gammal man är.
Nu har jag försökt att få tag i en doktor som kan titta i Minnahs öra i hm 3 jäkla timmar!!!! Ska det vara så jäkla svårt att komma fram på en vårdcentral???? Jag gav upp granlo vårdcentral där Minnah är skriven och ringde matfors, som ringde upp efter 10 minuter och gav mig en tid!
Nu sover lilla godingen och jag väntar på att vi ska åka till vårdcentralen.
Kommentarer
Trackback