Jessica

Hon ramlade av en häst och fastnade i stygbygeln så hon släpades med, lillgumman. Hon fick sova kvar på sjukhuset med bruten överarm, skrapsår, blå haka, trasig tand, uppsvälld fotled och en törn i självförtroendet. Fy fan, det kunde ha gått riktigt illa. Det var tur att hon hade skyddsväst på sig eftersom den var sönderskavd på bröstet. Ja den kvällen gick det ju inte att somna på... Klockan 04:00 ringde larmet och det var dags att hasa sig upp, Stockholm och utbildning onsdag-fredag stod på schemat.

Under fredagen var mina tankar på ett annat håll, min barndomsväns begravning... Fy fan vad livet är orättvist, varför skulle du försvinna ifrån oss? Varför just du min älskade vän? Varför får livet såna orättvisa slut? Du skulle inte försvinna nu!!! Faan..

På lördagen var det dags för möte i Sollefteå som Minnah fick hänga med på. När vi kom hem så var det bara att köra raka vägen till syrran där vi firade hennes 40 års dag... Hipp hipp hurra älskade syster!! Tack för att du finns i just mitt liv, du är en underbar människa och du gör det så lätt att älska dig till månen och tillbaka. Det första jag gjorde var att gå fram och krama min systerdotter, det var svårt att hålla tårarna tillbaka för hon betyder så mycket för mig.

Idag väntar ridskolan och sedan ett sektionsmöte. När får jag göra helg? Jaha, julhelgen... 

Helt ärligt så börjar detta arbetstempo att trasa sönder mig, hur länge orkar man liksom? Plus att vara ensam med ett barn och man jobbar skift, det är inte optimalt. För man kan inte tro att man får hjälp med schemat så att man får arbetstider som kompar med dagis öppettider varannan vecka. Det är tur att jag har kollegor som är kanon och en familj som är underbar, för annars hade det inte gått. Men det är ju klart att man alltid känner en inre stress.