Va fan hände liksom?
Förra söndagen började dagen kanon. Jag och Minnah drog iväg till ridskolan med syrran och hennes barn. Minnah och kusinen Sara fick rida och Minnah var överlycklig! Första gången hon sitter på hästryggen och hon ville inte stiga av. Hon red två olika hästar och lyste som en sol!
Det jag har kunnat äta ifr söndag till fredag var nyponsoppa och saftsoppa så kroppen är verkligen trött.
Nu är jag hemma och kan äta utan att kräkas. Jag är allt annat än pigg och det tar nog sin tid. Jag är sjukskriven den här veckan för att återhämta mig och jag hoppas att den tiden räcker. Ända fördelen med den här föregående veckan var att jag tappade några kilon. Men jag skulle inte vilja göra om det igen.
När vi kom hem så passade vi på att vila lite innan det var dags för middag. När jag vaknade efter 45 minuter så fröst jag så att jag skakade samtidigt som jag svettades.
Minnahs pappa fick komma och hjälpa mig med mat mm.
Jag kände att jag bara blev sämre och sämre. På måndagmorgonen skulle jag skjutsa Minnah på dagis, efter mycket om och men så lyckades jag men kan garantera att jag inte var en bra bilförare.
På tisdagen fick Minnahs pappa skjutsa henne.. Jag mådde allt sämre med att kräkas, svettas, frysa, febrig och höll på att svimma ofta. Vid lunch tog min kraft slut så jag ringde till vårdcentralen där jag fick till svar att jag måste ringa ambulans på engång.
Jag ringde mamma som kom med ilfart tätt följt av syrran. Min tanke var att mamma skulle skjutsa mig, syrrans tanke när hon såg mig var ambulans... Hon vann.
Jag hamnade på avd 1, infektion och blev kvar där till fredageftermiddagen.
Fy fan vad jag har mått dåligt de här dagarna. Tydligen hade jag en väldigt ful halsfluss som spred sig till en infektion i kroppen. Min sänka var skyhög och doktorerna var oroliga för att jag skulle få blodförgiftning.
Det jag har kunnat äta ifr söndag till fredag var nyponsoppa och saftsoppa så kroppen är verkligen trött.
Nu är jag hemma och kan äta utan att kräkas. Jag är allt annat än pigg och det tar nog sin tid. Jag är sjukskriven den här veckan för att återhämta mig och jag hoppas att den tiden räcker. Ända fördelen med den här föregående veckan var att jag tappade några kilon. Men jag skulle inte vilja göra om det igen.
Tack alla nära och kära för att ni finns för mig och visar att ni bryr er.
Kommentarer
Trackback
