Jessica

Då sitter vi på tåget igen, men i motsatt riktning. Det blev en toppen dag och kväll igår. Shopping i Sthlm är verkligen trevligt. Jag är inte helt säker på att jag får medhåll av mr À på den biten men han klagade inte och såg inte helt stressad ut när vi plöjde igenom alla mina favoritbutiker. Hotellet var fräscht och hade en såndär "som vanligt dyr hotellbar" standard... Två mjölkdrinkar för nästan 250kr. Lite stressad blev vi när vi insåg att väntan på att få bord på favoritrestaurangen skulle ta ca1 timme. Men vi hann att trycka i oss maten och kasta oss i en taxi till Slussen för att se RAW Comedy. Lite oväntat tyckte jag att Mårten Andersson var klart bäst. Han var inte alls som man ser på tv. Sjuk och rolig humor på gränsen till lite småelakt, precis i min stil! Senare träffade vi min barndomskompis som har bott i Sthlm 18år... Fasen vad tiden går snabbt. Nu sitter vi på tåget som precis stannat vid Arlanda... Om tre timmar får jag träffa min dotter. Fan ta sj om det blir förseningar efter vägen. Jag saknar hennes leende, hennes jollringar, hennes vackra utseende... Ja, hela hon! Det har varit en mysig tripp som vi skall göra om till våren då uteserveringarna ärr öppna så att mr À får ladda batterierna mellan affärerna.

Jag kikar ut med mina nyvakna ögon, landskapet rusar förbi i över 200 km i timmen. Solen börjar spricka sig fram mellan molnen, ner på snön som saktar tinar bort så att vinter byts till vår. Jag tittar runt omkring. Okända ansikten som inte har en aning att här sitter hon... Hon som fortfarande sörjer sin bortgångna hund, hon som redan saknar sin dotter samtidigt som hon längtar till helgens trevligheter. Jag tittar bredvid mig, där sitter han... Han som överraskade mig, han som jag lever med, han som jag älskar... Han som är min sambo. Landskapet rusar förbi, tåget är nytt så häcken domnar bort av de hårda säterna, tåget är överbokat så vissa har ingen plats att sitta på, och här klagar jag över mina bortdomnade skinkor. Om 40 minuter är vi framme i Stockholm där vi ska njuta.... Bara rå om oss själva. Jag som inte brukar vilja åka hem när jag är i Stockholm, nu kanske det är annat, för jag saknar redan min dotter som vi lämnade för 3,5 timme sedan. Jag funderar vart mitt liv är på väg, tiden rusar fram och jag hänger inte riktigt med, men jag är nöjd. Nöjd på det familjeliv jag nu har, nöjd med minna vänner, nöjd med huset vi lever i. Tiden rusar fram och snart är det dags att börja arbeta igen... Jag vill inte tillbaka till mitt arbete, jag vill jobba med något som jag gillar, men vad gillar jag? Nu rullar vi ut ifrån stationen i Uppsala, snart är vi framme i min vackra favoritstad och min första prioritering är en cigg.... En cigg i storstadspulsen och bara njuta.

Jag glömde ju att skriva om min vägningsdag i det förra inlägget. Jo då var det måndag igen och därmed vägning. Jag ställde mig på vågen i morse i hopp om att det skulle visas bra siffror med tanke på hur mycket jag har tagit ut mig den sista veckan när jag har tränat... men ICKE... -0,6kg... faan jag som ville gå ner mer och jag som trodde att jag skulle gå ner mer varje vecka. Så det blev en besvikelse på vågen även denna vecka. Men egentligen skall jag väl vara nöjd så länge det visar minus. Jag känner att min kropp har tagit en annan form och att kläderna sitter bättre men jag vill se resultat på vågen också!

I lördags kom det två småprinsessor på besök. Deras mamma skulle jobba så vi fick den stora äran att vara barnvakt över natten. På kvällen blev det fruktsallad, glass, chips och hallonsoda till melodifestivalen.
Minnah tyckte att det var så roligt med barnfrämmande men hon blev helt slut.




efter en natts sömn blev det bus ute. Minnah fick åka pulka men somnade efter 5 minuter





Sedan åkte jag och Minnah till Mr A:s innebandymatch, hon tycker att det är skoj där eftersom det är massa läten och folk




I dag blev Minnah glad när hon fick prova sin nya body!

Det var länge sedan som det var lite bilder här....


Dukning inför alla hjärtansdag... Det blev en trerätters och efter det låg jag och mr A som två sälar i soffan... helt proppmätt.


Nubadad Burre

Mitt hjärta

På upptäktsfärd

Hm... någon börjar att bli lik kusinen Sara när det är dags för kameran!

100% kärlek

Bad med pappa

I går var jag till djurkliniken för att hämta Hobbes urna. Det var med tunga steg jag gick in och det var inte alls trevligt att bära ut min hund i en påse med en kartong i... Fyyyy vad jag saknar honom.

Hobbes urna...

Vila i frid min älskling

Igår kände jag mig lite krasslig men jag tränade iallafall. Min uppvärmning var 2 km rodd sedan blev det styrketräning, PW 1 km, jogging 2 km, PW 500 m och jogging 1,5 km, jag var helt slut och det kändes så bra. Sedan åkte jag till mamma och fick lite kålpudding, efter det väntade det besök av mina svärföräldrar. En trevlig dag och kväll med andra ord. Minnahs dag såg lite anorlunda ut, anneli kom och hämtade henne och sedan bar det av till saffran på lunch och sedan for de ut till birsta för lite shopping. Tack anneli för att du är så snäll och gav mig lite egentid! Imorse vaknade jag med feber, halsont och allmänt kraschad! Fyy vad tråkigt att bli sjuk när träningen flyter på. Hoppas att jag mår bättre i morgon. Alla hjärtansdag var jätte mysig, jag lägger ut bilder lite senare. Det var min första alla hjärtansdag på 11 år utan Hobbe och det var väldigt tomt. Jag saknar dig min vän.

.. sedan som min älskling gick bort. Jag saknar honom något så enormt och det är fortfarande lika svårt att prata om det. I morgon får mr A hämta urnan med lillkroppen i.

De senaste veckorna har jag inte haft någon som helst lust att blogga. Jag vet liksom inte vad jag skall skriva för jag har känt mig så tom. I vanliga fall så brukar jag ha mycket tankar och funderingar... men inte nu.

Idag har jag varit hos frissan så nu är jag mörkare, jag blev riktigt nöjd...

I morgon är det alla hjärtans dag och den skall jag fira med lilla Minnah och mr A.


Jag hoppas att min hjärna kommer igång snart och att det inte gör så ont i hjärtat av saknad så jag börjar blogga mer ofta.

För en vecka sedan, 31 januari, när jag skulle bädda sängen så låg Hobbe på överkastet. Jag märkte att det var något konstigt på gång. Sekunderna efter såg jag den stora fasan, Hobbe kunde inte resa sig upp, hans bak hängde inte med. Han har varit dålig och stel till och från. Redan när jag såg honom ligga där så visste jag mitt beslut. Paniken växte och jag ringde mamma som släppte allt och kom.
Senare på dagen fick jag en akuttid. Sist han åt remadyl så slogs hans lever ut och veterinären sa att vi kan prova med ett annat smärtstillande men hon trodde inte att han kunde bli bra och likaså med vattengymnastik.
Jag har alltid sagt att han inte skall behöva lida och när den dagen kommer skall jag tänka på honom först. Den dagen var här nu. Fy i helvetet vad jobbigt.
Där satt jag på golvet och höll hans tass, Mr A satt bredvid. När veterinären satte in sprutan så höll jag honom i tassen och satt ett finger vid nosen, jag kände hans sista andetag och det är det hemskaste jag har varit med om hittills i mitt liv.
Hans sista dag i livet blev bra ändå för honom. Han fick träffa mamma och Svenne samt sin familj och de är de personer som har betytt mest för honom.

Han har funnits vid min sida i 11.6 år och saknaden är enorm, mitt hjärta känns trasigt även fast jag vet att han mår bättre nu. Allt är tomt... ingen stirrar på mig med sina stora bruna ögon på mornarna, ingen hoppar upp i fotändan och myser, ingen står vid min sida när jag lagar mat, ingen väntar glatt på mig när jag kommer hem... ingen finns där och älskar mig oemotståndligt som bara Hobbe kan. Ingen tröstar mig med sitt huvud i mitt knä när jag är ledsen.... Han har varit mitt allt i alla år, tills Minnah kom för då delade de på platsen.

Många tankar snurrar i huvudet. Tog jag ett förhastat beslut? Att jag skall bestämma att någons liv är över? Undra vad han tänkte sista dagen när jag grinade hela vägen till djurkliniken, grinade på parkeringen och inne i rummet... När han såg att alla var ledsen, vad tänkte han? Visste han att det var hans sista dag?

Hur skall jag klara mig nu? Den som har gjort mig trygg är borta... borta för alltid...

Jag känner mig halv utan min Hobbe men jag kommer att älska honom för evigt och det går inte en dag utan att jag tänker på honom hela tiden och blir tårögd.

Sov så gott min vän, du har haft ett underbart liv med mycket kärlek och gos, men nu slipper du din smärta.



Jag älskar dig min vän

I går skottade jag gården istället för att träna så i morse bar det av till gymmet. Det blev fem kilometer på löpbandet varav lite drygt två av dessa joggade jag. Allt kändes bra i benet som jag trampade fel med, lite öm i knäet bara. Sedan åkte vi till birsta en sväng och köpte färg till lilltoaletten. Nu är vi hemma efter lite lördagsmys med tacos hos svärföräldrarna, jättetrevligt måste jag säga. Under kvällen har jag känt att mitt knä har blivit mer och mer ömt och nu går jag och haltar. Fan vad irriterande att detta skall hända nu när jag har kommit igång med projekt minska kroppen! På måndag blir det nog att fokusera på att träna överkroppen....

I onsdags när jag skulle träna så kände jag mig stressad så det första joggingsteget på löpbandet resulterade i ett snedsteg så nu har jag ont i fotled och knä. Vad le man kan bli!
Idag blev det träning i form av att skotta gården så i morgon tar jag en tripp till gymet innan intagandet av frullen.
Nu är jag helt inne i att jag skall gå ner i vikt och verkligen ta ut mig helt när jag tränar. Nu skall herr våg visa resultat!
I går när jag skulle lägga mig så var det ett kuvert under min kudde ifrån Mr A. var det en resplan. Hotellrum, barn och hundvakt och lite aktiviteter i form av middag på Koh Phangan och RAW Comedy är bokad i slutet av februari i Stockholm! Han är ju bra go den där Lången!


Helskön restaurang som är ett måste när jag är i Stockholm. Ligger på Skåneg 57, södermalm



Yes! De som kan humor!!!

Guuud vad jag längtar!!!


Min underbara dotter är så underbar. Nu på dagarna är det full fart på det lilla livet och i kväll tog hon sina första kryptag!






Fredagsmys

I gårkväll avled en kär kollega som jag har arbetat med i många år. Efter en kort tids sjukdom gick han bort. Livet kan verkligen få ett absurt slut. Kanske skall man tänka mer på att leva och inte ta vardagen förgiven, för man vet aldrig hur länge ens liv varar.
Vila i frid min kära kollega, du kommer att vara saknad...
 

I morse var det dags igen. Vågen stod där redo och jag var lite nervös för jag vill ju se bra siffror.Jag slet häcken av mig förra veckan. Joggade på bandet tills jag höll på att ramla av.... men va faaaan... -0.4 kg!! På Biggest looser säger dom jämt att andra veckan inte medför så mycket viktminskning så jag får ha det i huvudet och kämpa vidare. Fasen vad besviken jag blev på vågfan. Den här veckan skall jag pressa mig mer och tänka mer på vad jag stoppar i munnen för på måndag SKALL jag se bra siffror på vågen. Jag pratade med mr A efter min vägning och han tyckte att det var helt okej eftersom jag har nästan gått ner 2kg på 2 veckor, men jag blev missnöjd. Minnah har haft en släng av sin kusin Sara idag tror jag. Hon är överallt på samma gång och är hur busig som helst! Nu ligger hon helt däckad i soffan... Jag längtar tills i morgon. Då skall jag, Minnah och Anneli luncha på Saffran och sedan ta en liten shoppingtur! Mys med bästaste tjejerna.

Vilket bestyr jag har haft för att kunna blogga ifrån min telefon!!! Eller är det jag som är oteknisk? Idag har vi bara varit hemma och pysslat. Mitt i morgonstöket tittade en kollega förbi, när han åkte ringde mamma och frågade om vi var hemma så då fick vi besök igen. Trevligt värre med lite besök tycker jag! Igår var Anneli med familj här. Nu är det dags att sova så att jag orkar med morgondagen.

I morse när jag kikade ut så insåg jag att det hade kommit en hel del snö. Det var så vackert på träden, solen sken så fint... ja allt såg så fint ut tills jag sänkte blicken och insåg att jag måste skotta! Men när jag väl hade skottat och hämtat in ved (före 10:00) och gjort en frukost bestående av smoothie och en macka så kände jag mig väldigt nöjd över dagens insattser så här långt.
Resten av dagen gick åt till att leka med Minnah och den stående punkten varje vardag: "Hem till gården"

Mitt på dagen slumrade jag och Minnah till lite på soffan och för engångs skull hade jag glömt att låsa dörren. Jag vaknade av ett ryck när jag hörde dörren smälla igen och någon var inomhus! Det var förtidigt för mr A att komma hem så yrvaken med en frisyr som gud glömde småsprang jag till dörren... där stod syrran och log!!! Fasen vad rädd jag blev!!!

Mr A är på träning och Burre sover. Hon och jag badade tillsammans förut och lekte med badankor så hon blev alldeles färdig!

Igår tog jag verkligen ut mig på gymmet. Jag började jogga den här veckan så jag var helt slut när jag kom hem. Men det är skönt att rensa kroppen!

Idag blir den en hemmadag med städning och tvättning på schemat, mindre roligt men ett nödvändigt ont.


Mys med världens bästa Burre

Redo för shoppnig!

Helt slut efter shopping!

Lite morgonnöje, det är ju hur kul som helst att ha race här hemma!

Tittut!!

Nu är det dags att återgå till mina sysslor

I morse var det dags för invägning. Som jag skrev tidigare så kunde jag inte hålla mig i helgen så jag vägde mig. Det är dagens siffra som gäller eftersom det är måndagar egentligen. Jag har gått ner 1.3 kilo på en vecka. Jag är nöjd bara det är över ett kilo.
I dag blir det träning själv för Malin ligger hemma och är sjuk, men jag skall kämpa på!

I dag blir Minnah 7 månader!!! Hon har funnits i mitt liv så länge nu och det är bara början på vår gemensamma resa. Det är så underbart att vara mamma till denna lilla prinsessa så jag vet inte vart jag skall ta vägen ibland, jag älskar henne så mycket.

I morse var det dags för invägning. Som jag skrev tidigare så kunde jag inte hålla mig i helgen så jag vägde mig. Det är dagens siffra som gäller eftersom det är måndagar egentligen. Jag har gått ner 1.3 kilo på en vecka. Jag är nöjd bara det är över ett kilo.
I dag blir det träning själv för Malin ligger hemma och är sjuk, men jag skall kämpa på!

I dag blir Minnah 7 månader!!! Hon har funnits i mitt liv så länge nu och det är bara början på vår gemensamma resa. Det är så underbart att vara mamma till denna lilla prinsessa så jag vet inte vart jag skall ta vägen ibland, jag älskar henne så mycket.

I fredags fick jag träna själv. Det gick ju bra det också men inte alls lika roligt. Men när man har kommit hem och duchat så känner man sig jäkligt duktig!

I går var det Minnahs premiär på min favoritrestaurang Saffran! Vi åt tapas och Minnah gillade de spanska köttbullarna i tomatsås. Hon är så snäll att ha med sig plus att det är så mysigt att ta henne till nya platser som hon får utforska.

Imorgon rullar den nya veckan på igen och det är ju egentligen i morgon som jag skall väga mig men jag var så nyfiken igår så jag ärtade upp på vågen och jag har gått ner ett kilo! Vissa kanske tycker att 1 kg på en vecka är lite men jag är helnöjd, huvudsaken är att det går åt rätt håll. Jag skall mäta mig i morgon också för det är den exakta vikten jag skall gå efter.

Nu är det dags att puffa till kroppen inför en tripp för att se Granlo BK möta Balrog i innebandy.

... i mitt huvud när jag inte bloggar! Rösten är skrämmande lik min moster... Som säger att det är så tråkigt när det är samma överskrift som dagen innan. Jag förstår inte...

I går var det träning igen. Jo jag känner mig som en elefant i en porslinsaffär när jag kommer dit. Det är inte mitt rätta element att yra på bland träningsmaskiner men jag blir väl van och förhoppningsvis lite smalare så att jag slipper att dra in magen när det är andra folk där.
Jag tycker att det är riktigt skönt att stå och kämpa, när det blir riktigt jobbigt så börjar jag och Malin prata om framtidsdrömmarna om hur fin vi kommer att bli när vi har nått våra mål.
I morgon är det dags för lite skaka rumpa igen!

Idag har det varit en riktig städdag. Bytt rent i sängen, dammtorkat, dammsugit, torkat golven, vattnat blommor, pysslat om lite och tvättat några maskiner.
Det var inte helt lätt idag.. Hobbe är ju alltid med när jag dammsuger så han är jag van vid men sedan var det någon som åkte i sin vrålåke och försökte ta både dammsugaren och skurkäppen! Hon är ju för go när man ser hur hon laddar med småbenen och tar sikte på sitt mål.

Nu sover Minnah sött i sin säng, Hobbe och jag myser och skall strax också bädda ner oss medans mr A är på innebandyträning.

I går var det träning som stod på schemat. Det var riktigt skönt att köra slut på kroppen. Jag stod 45 minuter på löpbandet samt att jag tränade med lite maskiner. Svettades så att det droppade ned på mitt linne!
Väl färdig så kändes det som att jag nästan skulle få krypa sista metrarna till bilen, min kropp var helt slut.

Jag trodde att jag skulle få träningsvärk i hela kroppen men jag fick bara lite ont i armhålorna... ja jag vete fasen hur värken hamnade där!
Idag blev det sallad och en italiensk frittata till middag. Vi skall försöka få i oss lite nyttigheter samt undvika ris, potatis och pasta några gånger i veckan, det skall visst vara bra säger folk.

I morgon blir det träning igen och jag hoppas att jag kommer helskinnad därifrån då också.