Jessica

Planen för idag... Mysa, cykla till lekparken och bara vara.

Äntligen har jag duschat och hasat mig ner framför tv:n och känner mig både nöjd och slut efter denna dag.

Tre dagar kvar tills lillgumman kommer hem!

... tills mitt liv blir komplett igen. Minnah är utomlands med sin pappa och hans familj. 2 veckor utan mitt hjärta! Helt ärligt så är det sjukt jobbigt och längtan blir bara större och större. 5 dagar kvar, hur ska jag stå ut? Det som är värst är att jag måste jobba den vecka Minnah kommer hem, det gick inte att byta vecka på min föräldraledighet och det gör ont i mitt mammahjärta att inte få tillbringa all min tid åt min älskade dotter. Jag har lärt mig två saker... Att aldrig mer vara utan Minnah i två veckor och att nästa sommar ska jag vara ledig betydligt mer än den här sommaren. Hur man än vänder och vrider så kommer sitt barn först och det går inte att backa tillbaka tiden. 

De senaste veckorna har varit stressiga och annorlunda. Att ta ett steg ut i det okända känns bra även fast det är lite skrämmande på samma gång. Hur ska allt gå? Hur kommer vardagen att lösa sig? Av någon konstig anledning så brukar jag landa på fötterna med min mosters ord i bakhuvudet "det finns en mening med allt".

Hur mår jag? Jo tack som frågar men jag mår bra, men min kropp känns helt slut. Jag vet precis vad jag vill göra just nu, ta ett avkopplande bad, äta kinamat och bara vara. Varför har inte alla restauranger hemkörning? 

 

Ibland blir jag otroligt störd på självupptagna människor som har en egoism i det dom gör och dom gör inget för att vara snäll mot andra. Jag är lärd och uppfostrad att man ska hjälpa varandra och vara mån om varandra. Tänk vad lite man ibland kan göra för att ge någon annan styrka. Ibland kan så lite som ett leende ge så mycket, och detsamma gäller det med en handling. Är det inte bättre att stärka än att själpa?

 

Karma.... jag vet att du finns!

 

 

Härliga sommar... När ska du komma?

 

 

5000 deltagare betyder jäkligt trångt i spåret och alla går tydligen i bredd. Varför inte gå Max två i bredd så att de som vill ta sig fram får det? Jaja, de sista två kilometrarna lämnade jag mina kollegor och tänkte jogga in i mål, det blev slalomjoggning men det gick. Nästa år startar jag i någon av de första klasserna!

 

Våra lagtröjor var både lysande och små i storlekarna vilket betyder att det var inte helt smickrande för sälkroppen.

Idag blev det bara 5 timmars arbetsdag eftersom dom ringde ifrån dagis. Minnah var ledsen och hade jätteont i ena örat. När jag kom så satt hon hopkrupen i ett hörn med ena fröken. När hon såg mig så kom krokodiltårarna och hon ville bara in i min famn, lillhjärtat. Så fort jag lyfte upp henne satt hon som fastklistrad och ville ha mycket tröst och trygghet av mamma. Det är ganska fascinerande hur en människa kan ty sig så mycket till en annan och jag känner igen mig så mycket i Minnah med min relation till mamma. I mammas famn är det alltid en frizon, det spelar nog ingen roll hur gammal man är. 

Nu har jag försökt att få tag i en doktor som kan titta i Minnahs öra i hm 3 jäkla timmar!!!! Ska det vara så jäkla svårt att komma fram på en vårdcentral???? Jag gav upp granlo vårdcentral där Minnah är skriven och ringde matfors, som ringde upp efter 10 minuter och gav mig en tid!

Nu sover lilla godingen och jag väntar på att vi ska åka till vårdcentralen.