Jessica

Min favoritlåt just nu är denna. Jag gillar Robyn och just nu tycker jag att det här är hennes bästa låt...

Igår var jag hos Anneli för ett litet intag av tacos. När jag kom dit så möttes jag av två små troll som ville bada ute. Anneli hittade inte grejen som hon skulle pumpa upp bassängen med så det slutade så här:




Amanda ser ju någorlunda normal ut förutom att puffarna på armarna gör så att det ser lite trångt ut... men Ebba...ser ju väldigt rolig ut i hinken... allas vårat charmtroll. Men på något sätt passar hon bra i hinken.
Fördelen är att det aldrig är tråkigt att hälsa på, och just nu behövdes det där skrattet.

Min underbara vän som bjuder mig på middag och mys med familjen. Nästa vecka tänkte jag bjuda in mig till syrran på middag... men hon vet inte det än :-) Jag vill ju mysa med hennes barn oxå.

Två nybadade änglar som äter tacos.

Just nu åskar det som bara den ute och luften är kvav. Jag och Hobbe hann precis med våran joggingrunda innan detta mullrande började. Hobbe är inte så manlig när det gäller vissa saker, som tex åska, mörker, insekter och ensamhet. Men det är ju såna saker som är charmen med honom.
Jag funderar på att ta en till joggingrunda om en stund, jag känner att jag vill få ur mig lite laddade känslor. Då får guldklimpen stanna hemma för han var så stel förut.

Efter jobbet idag så tog jag en tripp på stan. Jag tyckte själv att jag var så duktig för jag handlade bara på rea. Jag måste göra något åt mitt kläd och sko konto som är flera tusen i månaden. Det glödde i mina fingrar när jag hittade en helt underbar klänning på brothers & sisters. Fan vad snygg den var och den var helt perfekt på mig... Suck... jag hängde tillbaka den för priset var 600:- och jag ångrar mig lite nu även fast jag vet att beslutet var rätt.

Nu ligger min sambo och vilar. Han och hans favoritmysdjur ligger likadant... rolig prick det dära..

Utan mina när och kära är jag "naken, rädd och exposed" Precis som Maria Montazami och hennes läppstift. Hon är ju för härlig denna människa.

Efter en tråkig, varm och ensam dag på jobbet så var det dags att lufta Hobbe lite i det vackra vädret. Jag kände att jag ville rensa hjärnan lite samt att röra på kroppen... det slutade med att jag och Hobbe tog en joggingtur. Nå fasen tänker man på annant iallafall... "jag ska inte dö, jag ska inte dö, jag måste orka, fan vad varmt, jag ska inte dö, måste jogga längre" så gick nog mina tankar. Fan vad jobbigt det var att jogga i värmen!!
Men jag har gett mig fasen på att nu blir det jogging varje dag i ett försök att gå ner några kilon innan semestern, för inte vill jag trippa som en heffaklump på stranden... nänä här ska det slipas på flosket lite!
Men jag måste nog be Anneli om lite pepping för jag är ju så himla lat...

Snart ska jag till underbara anneli och äta tacos... Ja mamma... mycket sallad och lite ost :-)

överhettad hjärna.
en promenad i härligt väder är alltid trevligt. Jag hör fågelkvitter, Hobbes flås, en traktor långt bort, vattnet som plaskar mot stenar... vinden smeker ansiktet så skönt och för en stund känns det ljuvligt. Sommaren är här med allt underbart den tillför. Men då kommer tankarna på allt som varit, varför ska det vara så förbannat svårt? Tänk om allt bara skulle vara lätt så att det går att slappna av, le och bara vara. Tänk om kärleken alltid kunde vara ärlig och rak, bara må gott. Men det är för mycket att begära.

Varför är folk så jäkla oärliga? En människa ljög för mig i telefonen. En människa som jag inte ens känner. Kan det vara så jäkla svårt att vara ärlig? Vad är det för fel på folk??? Var det med flit? För att göra saker värre? För det lyckades bra. För mig är det en naturligt att vara ärlig, jag kan inte ens ljuga... men för vissa verkar det vara raka motsattsen...

Igår hade jag en riktigt trevlig dag. Det började med en midsommarlunch hos mamma och Svenne, där var min morfar, båda morbröderna, moster, båda kusinerna och lilla Hobbe. Det var god mat och mysigt sällskap.
Jag passade på att ducha Hobbe ute hos mamma och jag låg inte på plus efter det hos min kära fyrbenta varelse.



En bakfull kusin och en pigg kusin

Två morbröder poserar

Noffen och moster

Mamma och Svenne var matlagningsteamet

Senare var det dags att poffa till sig lite och få till en liten partystass. Som tur är var Natalie på plats och fixade min frisyr lite. Det jag inte tänkte på var att Pelle skulle komma och hämta mig med sin Audi TT cab... snygg frisyr... Men hur mysigt är det inte att glida nercabbat och bara njuta av sommaren?!

Ljuvlig liten bil det här

När vi kom hem till Pelle blev det lite kortspel och sommardrink innan några till av sällskapet anslöt... grillning, kub, bra musik, goda drinkar och en ljuvlig stämning stod på menyn. Danne och Johanna skulle inte dricka... men hur bra gick det???!! Haha det blev jätte trevlig när de insåg hur fel planerat det var. Mr sirap åkte hem och bytte om och Johanna ställde vi vin framför... Klart!

mästerkockarna

Undra vad Johanna funderar på...

Allas våran sångfågel

Oops en till liten sångfågel

Så här glad blir man när man dricker sommardrinkar

Det var en riktigt trevlig kväll som jag behövde med mina vänner. Jag och Johanna pratade lite om ditten och datte, och det var skönt... Men hela vårt lilla gäng blev nog ganska dragen, men kul var det!

... en helt vanlig arbetsdag. Jag hör folk överallt som pratar om sin planering till midsommar. Allt som skall shoppas och förberedas. Par som går på affären och planerar kärleksfullt tillsammans, folk som skall åka med sina vänner och fira. Här sitter jag med hunden och skall jobba... ja till och med Hobbe ser less ut eftersom han drog nitlotten och få jobba med mig.

Jag har försökt att se glad ut i flera dagar nu, på jobbet och bland folk men jag blir bara helt matt. Det var skönt att jobba med Mia idag så att jag fick prata av mig plus att jag fick några bra råd... Det bor en liten dr phil i henne.

Det snurrar tankar och funderingar i mitt huvud hela tiden. Jag försöker fortfarande att förstå varför dessa två människor ville mig så illa. Jag funderar på varför det inte fanns någon respekt till mig. Jag funderar på hur man kommer över ett så stort svek. Jag kan inte få bort bilden framför mig när dessa står och hånglar. Allt är ett virrvarr och när jag ser de där kära paren som planerar sin midsommarafton så funderar jag på om jag och Anders skulle ha gått så. Jag blir sjuk i huvudet av alla funderingar... Jag vill inte älta, jag vill glömma all skit och försöka se framåt men hur lätt är det??

Helt ärligt så är jag pissless på att må skit på grund av andra människor. När ska jag få mitt bekymmerlösa liv där allt bara klaffar?

Deppskor... igen. Jag är snart stamkund på min favorit skoaffär. När jag känner mig lite nere så blir det alltid nya skor. Nu har jag välkomnat ett par riktigt härliga skor som jag fastnade för. Lite dyra men det är jag värd efter all skit som har varit.
Jag har även hittat ett par andra skor som jag så gärna vill ha, men jag får nog leva på hoppet att dessa finns kvar nästa månad.

Är dom inte lovley så säg!

Ikväll efter jobbet så vankades det bio. Helt otroligt men jag fick med mig en av mina bästa vänner på sex and the city 2... det var Pelle! När vi satt i salongen så konstaterade han... "Det är bara jag som är kille här" Helt sjukt vad han är snäll som offrar sig med att gå på en riktig tjejfilm bara för att få mig att må lite bättre.
Den ända kille i mitt liv som jag känner att jag kan lita på till 100% är Pelle. Stackarn har fått stå ut med alla mina sidor. Sist var förra lördagen när jag ringde helt hysteriskt ledsen, arg och besviken... och fick knappt fram ett ord... mitt i natten. Det är inte många killar som är en sån klippa.
Varför sviker de flesta killar? Har dom inte tillräckligt med respekt?


Jag har underbara nära och kära som ställer upp när jag mår dåligt och jag vet inte hur jag någonsin skall kunna ge igen. Jag är tusen gånger tacksam för att dessa människor finns i mitt liv och det går inte att förklara i ord hur mycket de betyder för mig.

Man kan fråga sig "varför???" tusen gånger men ändå inte få något svar. Man kan fråga sig "var jag värd så lite???" tusen gånger men ändå inte få något svar. Man kan fråga sig "fyllegrej???" tusen gånger men ändå inte få något svar. Man kan fråga sig "var det första gången???" tusen gånger men ändå inte få något svar. Man kan fråga sig "älskade han mig???" tusen gånger men ändå inte få något svar... Man kan ha tusen frågor... som man ändå inte få något svar på...

Vart kan man ta vägen? Hur skall man ta sig ur sin besvikelse? Kan man lita på någon igen?


Var jag så liten och betydelselös?

Min kropp känns helt slut. Idag var umgicks jag med Anneli och hennes underbara döttrar. Efter tre timmar så var jag helt slut, orken försvann och jag fick förfrågan om att åka till dom för att äta men kände bara att jag ville hem till ensamheten igen. Den här veckan har jag inte gjort mycket på och det känns som att jag vill gräva ner mig ytterligare en vecka men ekonomin rusar bakåt så det är bara bita ihop och jobba.

Det är fortfarande som att jag lever i en mardröm, jag vill vakna ur den och inse att all denna skit inte har hänt.... men tyvärr är det verkligheten som stirrar på mig med sina onda ögon... verkligeheten som inte vill att jag ska må bra... Just nu har jag bara lust att fråga verkligheten vad jag har gjort för att förkäna detta, varför inte jag kan få ha det bra.

Vad är mitt liv värt? Är det värt att ta den svåra vägen eller ska man ta den lite rakare stigen? Är det menat att jag skall kämpa för att få min lilla bubbla som jag vill ha? Ska man lyssna så mycket på andras åsikter? Det är mitt hjärta och min själ som gör att jag lever, visst är det så att jag ska lita på vad dessa säger? Magkänslan borde ha rätt? Hjärtat och magkänslan säger en sak medans hjärnan säger motsatta. Hur skall jag veta vilket som är rätt av bråket innombords?
Hur mycket är det värt att kämpa? Går det? Hur vet man att det inte ligger en stock över stigen som gör att det är omöjligt att gå vidare?
Hur vet man att den raka vägen blir bättre? Är den för rak och meningslös, utan mål?

Eller skall man ta till sig andras åsikter om hur det skall vara? Kan dom ha rätt? Tänk om dom har fel?


Livet på en pinne.... håller den eller går den av?

Livet i en ankdamm... blir jag nerskiten igen eller är det ankan bredvid som har otur?

Jag känner hur det bara börjar koka i mig. Jag känner mig fortfarande elak, ledsen och sviken. Samtidigt så känner jag att jag börjar komma tillbaka till verkligheten lite mera än hur det var i början av veckan då jag bara satt och var helt tom innombords, satt apatiskt och bara stirrade raktfram när jag frågade mig själv "vad fan var det som hände". Nu är det lite mera distans till allt men det har inte hjälpt mitt hjärta något. Det tar nog en lång stund innan jag blir återhämtad... om jag blir det. Nu kan jag iallfall äta någorlunda vettigt. Jag har levt på nyponsoppa och 2 paket cigg om dagen sedan i söndags.

Min dag började med ett besök hos världens bästa mamma där min moster, kusin och morbrors sambo var. Det blev mycket surr om vad som har hänt och när jag pratar om det så känner jag att mitt humör exploderar och jag måste bita ihop för att inte bli ledsen eller elak. Snacka om att känslorna åker berg och dalbana med mig.
Senare stod det barnvakt på schemat... det blev melon och massor av kramar. När Anneli skulle åka och jobba så kramade hon sina barn och sa att hon älskar dom... sedan kom hon och gjorde samma sak på mig. Det värmer så mycket i mitt hjärta av att ha henne i mitt liv. Min klippa som fyller en stor del i mitt hjärta. När Ebba visade mig Annelis bh sa hon " Jessica, har du bh?" "ja" sa jag. Hon tittade på mitt bh band och log "Vad fint, det ser nästan ut som ett linne" mitt lilla gohjärta. Jag fick en puss på kinden innan hon fortsatte att kolla på film. Känner barn på sig när någon inte mår bra?

Nu sitter jag och har precis intagit middag, matlåda ifrån min moster. Fy vad gott!

Det märks på Hobbe att han saknar Anders, han ligger och väntar på honom i hallen innan vi går och lägger oss.. han tittar upp med frågande ögon när jag blir ledsen och bestämmer sig istället för att trösta sin matte.


Ebba och Amanda äter melon.

Melon är även min favorit

En vacker blomma... lika vacker som mina fyra favoritbarn.

Helt underbar låt...

Idag snurrar tankarna lika som det har gjort de senaste dagarna. Jag vet varken ut eller in på någonting. Varje gång tankarna drar iväg så finns inte orken att tänka klart. Är det något som min kropp gör automatiskt för att det är för jobbigt, för ledsamt?
Idag har jag iallafall orkat att borsta Hobbe och tvättade två maskiner med kläder... sedan tog orken slut igen...

I morgon ska jag till min moster och hjälpa henne med lite småplock sedan bjöds det visst på hennes fantastiska köttfärssås... jamijami... när den serveras så kommer säkerligen min matlust tillbaka.

Dom far som ett virr varr i mitt huvud. Jag kan inte få ordning på någonting och jag får det inte att gå ihop fortfarande. Det ända jag vill är att vakna ur denna mardröm, och inse att det inte var verklighet. Tyvärr så verkar det inte gå...
Det är som en saga med ett ruttet slut... författaren måste ha gjort fel för sagor brukar få ett bra slut.

Han var den människa som jag älskade så otroligt mycket. Igår skulle vi ha kollat på hus och det kändes som att vi skulle vara tillsammans för alltid. Han var min drömprins som jag trivdes så mycket med. Han som jag skrattade så mycket med, han som jag delade allt med, han som jag kunde ligga och titta på flera timmar, han med smilegropen. Jag såg framför mig hur vi blev gamla tillsammans...
Hon var den jag växte upp granne med, hon som jag satt barnvakt till, hon som jag fick kontakt med igen och gillade att umgås med...
... men gud så fel jag hade...

Jag brukar säga att man inte skall ta någon eller något förgivet, och fan vad rätt jag har.

Jag har fått höra vissa reaktioner om mitt blogginlägg, om vad som hände och varför jag har hängt ut vissa. Men vaddå? Det som jag har gjort är att berättat om kvällen och hur jag blev behandlad... inget överdrivet och inget påhitt. Det är inte jag som har behandlat någon illa, det är inte jag som har stampat på någon annans hjärta. 
Så jag tycker inte att det är några konstigheter här.

Det blir ganska mycket tankar när man lyssnar på denna...

Jag kan börja med en rolig sak. Igår hade jag besöksrekord här på bloggen. Mina besökare brukar ligga på mellan 20-25 stycken per dag. Igår var det 45st besökare och 110 sidvisningar!! Helt otroligt...

... Nu över till min värtsa mardröm...
Ilördags var det den efterlängtadefesten. Allt började bra och det var en trevlig kväll. Sedan satt jag och tittade på min dåvarande pojkvän, där satt han och stötte på en tjej som han kramade, smörade för och sedan gick och dansade med. Jag blev så klart ledsen och besviken hur han kan göra så, mitt framför ögonen på mig. När jag gick fram till honom och sa att jag gick hem så brydde han sig inte, där satt jag på mammas bro och rökte två cigg, jag beslutade mig för att gå tillbaka för att se vad han höll på med. Där stod han med min barndomskompis (som jag växte upp med som granne) och råhånglade. Det såg ut som ett jäkla förspel. Jag blev arg och ledsen för dom var så upptagen i varandra så att dom såg inte ens att jag kom. Jag röck isär dom, gav båda ett knytnävsslag i ansiktena och skrek till mamma att jag åker och att Anders och Malin står och hånglar. Mamma kom ikapp och berättade att hon sett Anders när han stötte på ytterligare en tjej före hånglet med Malin.
Resten av kvällen, vad som hände vill jag inte skriva här för jag vet inte om det blir en polissak av det hela. Men det slutade med att mamma kastade ut Anders ur hennes hem. Jag har aldrig sett mamma så elak. Då tog Anders bilen i pissfyllan och körde därifrån.

Festen som jag trodde skulle bli så skoj, slutade med att två stycken som betydde mycket för mig, förstörde min liv som jag har byggt upp de senaste 11 månaderna.
Jag fattar inte varför de två vill mig så ont.
Mitt liv kändes så bra, idag skulle jag och Anders titta på ett hus, vi pratade lite om barn och vår framtid. Cirka en timme innan han gjorde bort sig så stod han och höll om mig och berättade hur mycket han älskade mig. Det kändes så bra och jag hade min drömprins. Jag trodde att vi skulle vara tillsammans hela livet och att jag verkligen hade hittat rätt. Men det visade sig att jag återigen hade fel. Han sa att han ålskade mig men kan man verkligen göra någon så illa om man älskar personen???
Malin har jag inte mycket för.Hon kommer aldrig mera att få plats i mitt liv, för mig är hon luft... en luft som inte är värd att andas ens...

Nu mår jag rent ut sagt piss och hela mitt liv känns helt onödigt och allt har brakat.

Igår var jag helt tom, apatisk och så ledsen så jag inte fick fram en tår. Idag har det släppt och rätt som det är, utan förvarning kommer mängder med tårar som jag inte kan hejda. Inte på grund av Malin för hon är inte ens vatten värd och det var nog tur att hon sprang efter första smällen...Jag är bara så ledsen för att han som var mannen i mitt liv, som jag älskar så förbannat mycket bara var en bluff.



mamma och jag innan festen


Anders och Malin, lördagens turturduvor. Var hon verkligen värd mer än vårat förhållande och vår kärlek? Var han verkligen värd mer än min och Malins vänskap?


Det känns som att någon slet ut mitt hjärta, rev sönder det och sedan stampade på det så att det blev helt obefintligt... Är jag inte mer värd en så???

Idag hann jag och Hobbe bara några meter på våran promenad innan vi kände de första regndropparna som kom med en jäkla fart. Nu spöregnar det och är helt grått. Ikväll skall vi på fest med raggartema, det vankas massor av trevligt folk, livemusik, grillninga och kläder med raggartema. Jag har en klänning som är vit och gammelrosarandig och med en knytning vid brösten. Som det ser ut nu så skall jag packa ner varmt ombyte för annars kommer jag att frysa ihjäl. Men jag vägrar att ta på mig något annat än klänning! Är det raggartema så är det.

Idag blir det en innedag med kloklippning, frisering av hunden, dammsugning och annat småpyssel innan jag ta på mig partyhumöret och laddar för en toppenkväll.

Men visst borde det sluta att regna innan kvällen? Jag hoppas jag hoppas jag hoppas...

Om två dagar är det en viktig dag. Där hoppas jag att jag och mr A tänker lika och tycker lika. Vad gör jag annars? Gräver ner mig?

... är jag nu. Jag klarar verkligen inte av att jobba nätter längre. Fulla studenter ringer, dom har inte en susning vart dom är och ändå skall vi tydligen skicka en bil dit. Hello???!! Hur fasen ska det gå till???
Munnen har snart träningsvärk av allt prat och gäspande, Örat värker efter headsetet, ögonen känns röda och vill bara somna, tankarna fumlar iväg till en kudde och jag bara kollar på klockan. Det är över tre timmar kvar innan jag får sluta och just nu känns det som en evighet. Det är tanken på att jag får vara ledig i sju dagar som gör mig vaken.
Jag har ätit upp mina melon och ananasbitar redan, tydligen har jag ätit för mycket ananas för jag har fått blåsor på tungan.

Om snart tolv timmar sitter jag och blir ompysslad av världens bästa Linda. Jag ska till frissan och göra ett försök att bli fin. det är skönt att sitta och skvallra lite med henne om ditten och datten.
Min hundvakt är klar till på lördag, det blir Hobbes favorittjej Anette som ska pyssla om min myspropp. Så i morgon är det min dag att känna mig ompysslad och på lördag är det Hobbes tur. Han gillar verkligen att vara i Anettes sällskap.

Idag surrade jag lite med Anneli. Det är skönt att prata av sig lite med henne. Man måste lätta på trycket i hjärnan ibland.

Jag vill verkligen att det skall bli morgon nu så att jag får sluta mitt arbete och krypa ner i sängen...

Idag när jag sov innan mitt nattskift så vaknade jag av en dröm igen. Den här gången var det inte lika som de föregående nätterna. Nu var jag i Östersund med en häst. Hästen hade Hobbes koppel och jag gick med honom i en vero moda butik. Konstigt... Där var det en gammal kompis som jobbade samt en kvinna som jobbar på Dressman här i stan. De blev glada att se min häst i butiken och där gick jag och provade kläder medans hästen snällt såg på. Hel skum dröm och hur kan man tolka denna? Att jag håller på att bli tolkig???

Nu sitter jag och har tråkigt på mitt jobb. Min mage värker eftersom jag har ätit massor med melon och lite ananas. Min kära kollega har lämnat lite jordgubbar men jag tror att jag väntar en stund innan jag går lös på dessa. Jag har blivit som besatt i melon... mmm det är så otroligt gott... undra om jag skall försöka byta ut mina cigg mot melon? Nä jag lovar inget. Men en sak kan jag lova, att när vi väl hittar ett hus, då kommer jag att fimpa. Med tanke på hur mycket fint man behöver då så är ciggen mindre värd än shoppingen.

senast när jag träffade Ebba så stod jag ute och rökte. Då frågade hon varför jag rökte... ja, vad svarar man på det? Jag sa som det var, att jag var dum. Varför tänker jag aldrig på att oftast så blir det en följdfråga... "varför är du dum?" efter ett tag av en jobbig konversation med fröken mystroll så kom hon äntligen på andra tankar.

Jag har känt mig lite off på slutet och det beror på många saker som gör att det blir som en stor böld inom mig. Jag hoppas att det blir bättre snart så att jag kan bli av med bölden och vara den gamla vanliga glada tjejen igen. Kanske behöver jag träffa mina fyra små älsklingar för att tänka på annat? Nästa vecka är jag ledig och då tror jag att det blir stökresor till syrran, Anneli och min moster.

Det var länge sedan som jag träffade min moster... jag saknar hennes visa ord och härliga skratt.

På lördag skall jag och mrA påfest med raggartema. Det kommer att bli jätte skoj tror jag. Felet är att jag känner mig som en heffaklump. Många påpekar att jag har gått ner i vikt men jag känner mig otroligt fet och ful för tillfället. Jag hatar att se mig i en helkroppsspegel, jag hatar att ta på mig kläder och se att magfan putar ut, jag hatar att veta att jag inte kan klä mig som jag vill. Tänk om jag vore så duktig som dom är i biggest loser. Jag hoppas att Tara vinner för det är hon värd. Till veckan ska jag ta mig i kragen och börja jogga igen. Fan jag kan inte bara klaga, jag måste göra något åt det! Klaga blir man fan inte smalare av. Jag vill vara hon som kan ta på sig vad som helst utan att skämmas!

Den lilla flickan vet inte om hon vågar att somna, hon är orolig för att hennes jobbiga demoner kommer till henne i natt också. Varför finns dom där? Hon tittar ut genom fönstret, försöker att förstå varför dom måste komma till henne varje natt. Hon är trött men det hjälps inte. Hon vaknar ändå alldeles svettig och orolig. På dagarna kan hon känna att hon både fryser och svettas samtidigt, hon känner yrsel och blir svag. Hon sänker blicken till klockan... hon borde sova nu för hon ska jobba dubbelt nästa dag, men hon kan inte.
Den lilla flickan vill kunna vara utvilad och stark. Hon försöker att bena ut olika oros moment som bubblar inom hennes kropp, hennes kropp som känner sig svag även fast alla tycker att hon alltid skall vara så stark och gå med huvudet upp. Men långt därinne darrar en svaghet, en svaghet som hon försöker att gömma. Kan det vara en typ av panikångest som ligger där och pyr, som håller på att vakna och vill ut? Kan det vara för att hennes ekonomi är i botten på grund av olika utgifter som har rasat in? Kan det vara den trasiga bilen som hon inte har råd att laga den här månaden? Varje resa hon gör så bara hoppas den lilla flickan att den inte går sönder på just den resan. Eller kan det vara något som gjorde den lilla flickan ledsen och besviken förra helgen? Kan det vara för att hon känner sig otillräcklig? Kan det vara en liten bit av allt? När kommer den jobbiga känslan att försvinna? Den lilla flickan drar efter andan och känner hur en tår sakta faller ner för hennes kind, det ända hon vill är att vara glad, pigg och kunna planera framtiden med ett leende på läpparna.

Den lilla flickan och demonen vill gå skilda vägar...

Yrvaken, andfådd, olustigt, rädd, otrygg, Jag kan inte springa ifrån, jag kan inte springa ikapp. svettig, varm, frysen, besviken, ledsen, tårar, sviken, sand, vatten, strand, hus, rispa i hjärtat, vita byxor, röd ros, picknickfilt, varför jämt en katt? ångest, skakig, Svetten rinner, tåren likaså....

Varför kommer samma dröm tre nätter irad? Det finns en skilnad i dessa, Ibland försöker jag att springa ikapp, det är jag som jagar någon, och ibland blir jag jagad och försöker att springa ifrån.... så länge mina ben orkar... ibåda drömmarna faller jag, ger upp, ramlar ner i sanden och bara gråter. Men varför är katten jämt med? Jag gillar ju inte katter...

Vad hände? vad vill du? varför kommer du varje natt? vad försöker du att säga? vad försöker mitt inre att säga? vem är jag egentligen? Vem är DU egentligen? är det ångest? stress över något? spelar mitt inre mig ett spratt? magkänslan säger olust, vad kommer att hända? Vem jagar mig? Vem jagar jag? Kommer det att gå över? Tilliten? förlåten? har ingen aning...

Gårdagen började med lite städning hemma. När jag packat klart för en vecka i stan så for vi till mamma. Mmm vad gott det var. Jordguggs och rabarberpaj och efter det blev det lite mera jordgubbar. Det kändes som att det var en evighet sedan som jag träffade min underbara mamma.



Världens bästa mamma


Hobbe trivs som vanligt hos sin mormor

Senare blev det middag på Allstar. Maten var jätte god men vi blev lite missnöjda med att mellan förrätt och varmrätt tog det en timme. Som tur är överväger den goda maten den dåliga servicen som vi fick så det blir nog mera besök där så småningom.
Efterrätten tog vi på irlänska puben... iform av en mjölkdrink sedan bar det av till Svenssons där vi mötte upp Pelle, Johan och Christian. Det blev lite mera drinkar hos Pelle innan vi fortsatte till Memonto. Hur kunde en middag bli till en helkväll med drinkar? Men gott var det.

Gott som fasen

De tre vise männen

Idag har det varit en seg och otroligt tråkig dag. Det är bara att hoppas på att morgondagen blir bättre.

Efter en lång arbetsdag med både taxi och fackligt arbete på schemat så var det dags att åka hem, ta en tallrik jordgubbar och sedan en snabbvila innan vi begav oss till den lilla familjen.
Som vanligt är det mysigt att komma dit och snusa på små prinsessorna och äta god mat... jo... umgås med Anneli och Hasse är ju också trevligt så klart.


Denna varelse kan det här med att laga mat...

Grillmästarna... eller?

Vackra Ebba... hon är ju bara så underbar.

Underbara Amanda hade klätt på sig själv... men lika vacker ändå

Lite grimaser

Lite mat

Mr A försöker att smita förbi kameran... tji fick han

Hobbes syster Wilma kom förbi och hälsade på men Hobbe var tyvärr inte där.

Nu är det dags att packa väskan och flytta in till stan några dagar men först blir det en tripp till världens bästa mamma och fira henne på morsdagen även fast det är en vecka försent...

Ikväll ska mr A bjuda mig på middag men jag kan inte bestämma mig för vilken restaurang jag ska välja... hm jag vet inte om Saffran har öppet, de är min favorit restaurang men de har strulat lite för dom kan man säga. Kanske blir det en liiiiiten dooleys till efterrätt på någon pub??!? Hoppas kan jag alltid.

Att komma hem och inse att det är myror på hela diskbänken är inte en situation man vill uppleva hela veckan. Den här veckan hände det och efter mycket kämpande så är de små djävulsskapen borta! Alla är döda och jag känner mig otroligt tillfredställd med det :-)
Det som är jobbigt är att när man har en fyrbent "liten" parvel är att det går inte att lägga fram vad som helst för att få död på dom. Jag måste ju tänka på att inte förgifta lillkroppen.

Igår var vi på husvisning, både jag och mr A fick samma känsla.... inte den rätta så huset är redan ett avslutat blad.

Idag var det en kollega som gjorde mig glad. Han sa att det var så skönt när jag jobbade eftersom att det var alltid så lugnt på radion och att jag planerade körningarna på ett bra sett. Jag blev genast en halv meter längre och han gjorde min dag mycket bättre. Det är skoj när någon som man inte känner så väl berömmer en... något som man inte förväntade sig...

Nu är det dags att laga mat, "lill"magen kurrar och det blir en "nyttig" pizza på tacobröd.... mmm mumma

I morgon blir det grillning hos det lilla äcklet. Grymt gott blir det säkert som vanligt... kanske slinker det ner ett litet glas rött oxå...

"Det är framtiden som jag är intresserad av, eftersom det är där som jag skall tillbringa resten av mitt liv"