Jessica

Jag har bott här i snart två år och under det första så hade jag och Hobbe en promenadkompis väldigt ofta av en frisk och fin räv. Den gick ofta med på hela promenaderna fast med ett avstånd.Det hände en gång att han låg på gräsmattan och väntade. Det var ju smågulligt tills det blev smårävar... då blev jag lite rädd för vad räven skulle göra. Nu på slutet har jag inte sett den, men då istället har jag sett en och annan grävling och dom är ju inte alls hippa. Igår när jag var på väg till jobbet så råkade jag att köra över en.... en krake mindre... för ungefär en månad sedan så var jag och Hobbe på en promenad igen... vad ser jag då längre fram på vägen... min stora skräck! En orm! Fy vad äckligt.. nu vågar jag knappt att gå den vägen men jag försöker att inte tänka på den. Jaja Men det har även setts en björn här i skogarna och det känns som att möta den är lite läskigare än en orm som åker över vägen. Och inte nog med det, idag när jag pratade med min hyresvärd så berättade hon att två stycken grannar har sett en varg här. så nu går jag mina promenader som en hispig människa som flyger en halvmeter i luften bara det prasslar till lite i buskarna. Herre gud!!
Jag mitt i naturen är ingen lyckträff ibland, speciellt inte när alla vilda djur är inpå knuten.

Bor jag mitt i ett zoo eller är det bara jag som få panik för sånt som man skall ta för givet när man bor en mil utanför staden?