Då är det äntligen dags!

Idag har jag och mr A rensat ut det sista ur min gamla lägenhet och lämnat tillbaka nycklarna. Nu är äntligen flytten över. Jag är nu stadsbo på riktigt! Gångavstånd till shopping och nära till jobbet. Visst tycker jag att det är skönt men samtidigt så saknar jag tystheten där man inte störs av grannarnas fester eller stegen jag hör i taket av grannen. Men medans vi letar efter ett större boende blir det här jättebra. Finns det hjärterum så finns det stjärterum.

Nu är det bara några timmar tills jag och min älskade långdrul tar bilen till arlanda för fortsatt resa till Fuerteventura. Det skall bli riktigt skönt att släppa allt och bara rå om varandra. Jag har känt mig stressad för flytt, hundvakt, vart jag skall göra av alla möbler och lite till, äntligen börjar allt släppa och jag kan känna mig avslappnad. Härlig känsla!
Härrom dagen provade jag lite klänningar som jag tänkte ha med mig på resan. Min mage har blivit för stor för några och jag känner mig som en heffaklump. Mr A säger att det syns att jag har en gravidmage men jag tycker bara att jag ser matglad ut.

Ja just det!!! Igår vaknade jag av att jag fick sms ifrån syrran. Det var en underbar överraskning... Hennes sambo friade i fredagskväll!!!!! Jag är så otroligt glad för deras skulll och jag bara längtar till bröllopet! Frieriet var väl genomtänkt och underbart!! Åhhhhh jag blir så glad! Jag vet att jag kommer att snyfta i kyrkan när min vackra syrra går till altaret med sin älskade Nicke.. jag bli rörd bara jag tänker på det! Jag hoppas att jag hinner att föda så att vår lilla avkomma får se sin moster på hennes stora dag. Jo visst vill jag vara med och fira med något gott i glaset jag också :-)


Jag saknar redan...

... min underbara hund som åkte på en lyxig avkopplingssemester igår. Han fick den stora äran att få besöka Ullis i Hede. Han älskar henne och han älskar att vara där. Han får springa lös, äta god mat, få uppmärksamhet och härliga promenader. Han skall vara där medans jag och mr A åker till Fuerteventura. Vi åker på söndagnatt till Arlanda och vidare till värmen på måndagmorgon. Ullis hämtade Hobbe redan igår och jag har aldrig varit ifrån min älskade bästis så länge. Jag saknar lillnosen redan. Men jag vet att han har det underbart och han trivs, så på så sätt känns det bra... han lär väl inte vilja åka hem igen...

Jag har varit sjuk hela veckan. Nu har rösten kommit tillbaka men hostan och snorigheten har blivit värre. Jag hoppas verkligen att jag känner mig bättre tills vi skall åka. Det skall bli riktigt skönt att åka iväg bara jag och mr A, få rå om varandra riktigt och bara mysa. Nästa semester så blir det inte samma avkoppling :-) Då blir det underbart på andra sätt!

Min mage bara växer och växer. Jag tycker fortfarande att jag bara ser tjock ut men mr A tycker att jag har en bebismage. Jag har börjat känna lite rörelse därinne och det känns helt overkligt! Mitt illamående har gått över som tur är, förut spydde jag mycket och det är inte trevligt. Nu är det snart dags att beställa barnvagn och småshoppa lite småplock. Men på något sätt känns det konstigt att kika på såna saker, det är en helt ny värld för mig som är lite konstig att få in ibland. Alldeles som att jag inte har fattat att det bor en liten människa i min mage, även fast jag fattar att jag är gravid. Ja lite svårt att beskriva...

Dag 30, min stora kärlek

Bilder säger mer än tusen ord...


Jo det stämmer att denna lilla krabat bor i min mage. Jag kan inte ens förklara hur det känns. Jag har aldrig velat haft barn, tills för 5,5 år sedan när mitt första gudbarn, Amanda, kom till världen. När jag satt där med henne, lärde att känna denna underbara lilla människa, snusa på henne, se henne le, se henne växa och se hur underbar hon var/är, då växte en längtan i mig att jag en dag vill ha barn själv. Det har gått ganska lång tid och jag kände att jag började bli för gammal. Utan planering så flyttade det in en liten rackare i min mage och jag måste säga att jag är oerhört glad och längtansfull, jag vill inte vänta till juni när jag beräknas att föda en liten flicka. Jag vill träffa henne NU!!! Jag har börjat känna lite rörelse i magen och jag kommer på mig själv ofta att jag går och smeker min växande mage.
När vi var på ultraljud så såg vi hur hennes små armar rörde på sig. Det såg ut som att hon vinkade till sina föräldrar. Pjålig som jag är så fick jag kämpa för att inte stortjuta av glädje....
Anneli tycker att bilden liknar en groda så hon har fått "grodan" som ett litet smeknamn :-)

Jag bara längtar så mycket... tänk att Hobbe skall bli storebror!


Mr A.... är givetvis med.
Han är den kille som har fått mig att falla som en fura. Jag älskar honom otroligt mycket och vi har fortfarande roligt tillsammans eftersom vi har lika dåliga humor. Jag känner fortfarande samma värme innombords när han rör vid mig som jag kännde i början när vi träffades. Visst har vi våra duster, men vilka har inte det? Han är den kille som jag vill leva med resten av livet.... tänk att det tog över 30 år i mitt liv att hitta denne långdrul... Jag har lärt mig att man skall inte söka efter kärleken för min stod mitt framför mig i många år.


Givetvis så är denna hårboll med här oxå. Hobbe har jag haft i snart 11 år och jag älskar honom så mycket. Myskroppen som gillar gos och mat vill jag inte vara utan.

Dag 29, det här skall jag bli när jag blir stor

Ärligt så vet jag inte vad jag vill jobba med, jag vet inte ens vad jag skulle passa att jobba med.
Hade jag varit ekonomiskt oberoende så vet jag vad jag skulle göra. Jag skulle jobba på brottsofferjouren. Det är idiellt arbete så jag kan tyvärr inte det nu.

Jag gillar att fota så det kanske vore något att utveckla?


Svårt.....

Dag 28, saker jag saknar

Just nu i slutet av månaden saknar jag pengar på mitt konto. Alltid samma visa varje år i januari. Tur att jag inte är ensam om detta dilemma.

Jag saknar alltid mina gudbarn. Jag skulle vilja ha mer tid till att träffa prinsessorna i mitt liv. Jag blir glad och helt varm innombords när jag träffar de små liven. Innan mitt första gudbarn, Amanda, kom till världen så hade jag inte en aning om hur mycket man kan älska någon. Jag älskar verkligen alla fyra helt villkorslöst och hur mycket som helst.

Jag saknar ett mer rättvist samhälle. Varför skall dom som har bättre ställt få det bättre medans det blir sämre för de som redan har det svårt.
Fas tre jobb? vems påhitt är det?

Jag saknar Index Hornline. Min stora favorit som stod hos Christer Nylander för många år sedan. En riktig myskille till häst. Å vad jag saknar honom. Jag hittade en av hans vinnartavlor nu när jag flyttade, fy jag blev nästan tårögd. Underbara Index...

Jag saknar mammas kålpudding.

Jag saknar ett stort glas med dooleys!

Det kan vara mycket som man saknar i sitt liv. Men varför gå och grubbla på det. Det är mycket bättre att vara nöjd med det man har runt omkring och bygga något utifrån det.

Jag saknar INTE:
En underbar pojkvän, för honom har jag redan
En gopropp till hund, för honom har jag redan
En älskvärd släkt och vänner, för dessa har jag redan
Kanonmysiga svärföräldrar, för det har jag redan
En bil som jag trivs med, för det har jag redan
Mysiga hemmakvällar och pigga mornar, för det har jag redan.

Ja jag kan göra listan lång för det är så mycket i mitt liv som jag är nöjd med...


Dag 27, min favoritplats

Min favoritplats är nog Södermalm i Stockholm. Det är en härlig stadsdel att bara gå och flanera i. Härliga uteserveringar, bra shopping, mysiga parker och trevligt folk. Mer än så begär inte jag!

Stockholm i sig gillar jag mycket.

Jag har en till favoritplats, det är hörnet i soffan. Det finns inge mysigare än att kura ner sig i hörnet, tugga på något gott, något bra på tv:n och trevligt sällskap.

Det blev ett kort inlägg men jag tycker inte att det finns något mer att beskriva för man måste nog uppleva sina egna favoritplatser själva....


En härlig park i Stockholm

Sport + jag = ??

Helt otroligt... jag har aldrig tittat på så här mycket sport i hela mitt liv som jag har gjort sen jag träffade mr A. Är det inte någon slags match som visas på tv så är det texttv:s resultatsidor som gäller i varje reklampaus. Jag blir helt snurrig.
Visst, jag har blivit mer hockeyintresserad... men fan... handboll?? fotboll? skidor? nja inte riktigt min grej. Igår blev det idrottsgalan. Men vem fastnade i den då? Jo hon som skulle lägga sig tidigt för att vara pigg på jobbet!
Jag måste erkänna att jag har börjat gilla sport lite, men det erkänner jag inte för mr A för då blir det nog mera sport framöver... så jag hoppas att han inte läser detta inlägg.

I februari börjar svenska rallyt och då vet jag en långdrul som får kika på det!! Min favorit Petter Solberg ifrån Norge är med  så det går bara inte att missa. Så kom ihåg att skriva in Svenska rallyt 10-13 februari i almanackan...

Dag 26, mina rädslor

Det var enkelt! Mina rädslor är ormar, spindlar och björnar. Trots att jag tycker dessa är otäcka och äckliga så trivs jag utanför stan. Konstigt, jag kanske skulle ha bott i ett höghus mitt i stan, men jag tror jag ärligt att jag skulle få spader då. spindlar kastar jag en tidning över och ställer mig och hoppar på den så att jag är säker på att den dog, men ormar och björnar är det lite svårare att göra sig av med. Förra sommaren nosade Hobbe på en orm. Jag visste inte om han hade blivit biten. Jag ringde Pelle i panik, bad han ringa djurklinken och berätta att jag kommer in med en ormbiten hund. där kom jag i panik med en hund som inte fattade vad det handlade om, jag svettades som en tok för jag var nervös att Hobbe skulle försvinna. Personalen hade ett rum åt oss på engång. Hobbe fick stå med dropp en hel dag och hela den tiden var jag nervös. Fast egentligen visste jag inte om han blev biten... Jäkla ormar!!
Någon hade sett en björn i skogen vid mamma. När mamma var hundvakt så fick både hon och Hobbe utegångsförbud av mig. Dom fick absolut INTE gå i skogen. Jag ville inte att mina två guldklimpar skulle upptäckas av en björn. Men helt ärligt så tror jag att mamma inte brydde sig om mitt skogsförbud. Man kan ju inte lära gammla hundar att sitta heter det ju...

Så ja, jag blir fruktansvärt hispig när det gäller orm och björn. Mr A tycker nog att jag blir hispig när det gäller spindlar oxå med tanke på att jag skriker när jag ser en spindel och tar han inte död på den snabbt nog så skäller jag på stackarn... jag kan inte rå för det , jag försöker att behärska mig men det fungerar inte i praktiken.

Dag 25, det här är jag bra på.

Hoppsan vad svårt. Det jag är dålig på är att ge mig själv beröm och prata positivt om mig.
Men jag är bra på att vara lugn när det är stressigt.
Jag hoppas att jag är bra på att vara gudmor till mina små änglar.
Jag hoppas att jag är en bra flickvän, dotter och vän.
Jag är bra på att köra bil.
Jag är bra på att prata i telefonen.
Jag tycker att jag är bra på mitt jobb, annars så skulle jag ha sökt annat för jag skulle inte vilja känna mig dålig dag ut och dag in.

Jag vet inte mer vad jag ska skriva, jag tror att min omgivning kan svara bättre på denna fråga...

Dag 24, det här får mig att gråta

Ja det beror ju på lite... när jag ser någon dokumentär om barn och djur som far illa så kan det lätt smyga en och annan tår ner för min kind.
Det var ganska svårt att hålla tillbaka tårarna i dagens avsnitt av one tree hill... fy vilket jobbigt avsnitt.

När det skär i mitt hjärta och gråten kommer är när någon i min närhet far illa eller om någon gör mig illa.

Jag kan få gråten i halsen när jag tänker på den dag som min älskade Hobbe inte finns mer.

Egentligen är jag en ganska känslig tjej, men jag visar det väldigt sällan. Jag behåller det gärna för mig själv och håller istället ett leende utåt.



Det blev ett kort inlägg idag för jag känner mig helt slut. Vi har flyttat och slitit hela helgen så nu har luften gått ur mig. Jag känner mig frysen och trött. Nu är det bara att dyka ner i sängen för ännu en arbetsvecka.


Dag 23, mitt hem

Just nu håller jag på att flytta ifrån mitt hem som ligger en bit utanför stan. Jag blir nämligen sambo med mr A inne i stan. Så "mina" hem är lite röriga just nu men det blir säkert lite mer ordning bara man kommer till rätta. Just nu är de mesta av mina saker i mammas förråd. Tack mamma för att jag får ha allt hos er!
Det finns nog inte så mycket mera att säga om mitt hem så här mitt i flytten så jag får återkomma till frågan lite senare.


Jag fick en kommentar ifrån "filuren" på mitt inlägg om det som gör mig upprörd.Filuren tycker att jag ältar och att jag automatiskt accepterar otrohet eftersom att jag gick tillbaka till mr A. Jag menar inte bara det som hände i sommras. Jag menar att vänner skall man kunna lita på i vått och torrt oavsett vad det handlar om. Vänner jag inte känner att jag kan göra det med är inte riktiga vänner för mig. Bara för att jag valde att försöka igen så blir inte det automatiskt att jag accepterar en otrohet. Det går inte att rycka på axlarna och låtsas att ingenting har hänt för mig. Jag drömmer fortfarande om otrohet och det tar ett tag att bygga upp tilliten igen, det händer inte bara över en natt. Jag har aldrig älskat en kille så mycket som jag älskar mr A och det är därför jag kände att det är värt att försöka lappa ihop. Skulle jag inte ha de känslorna för honom så hade jag gått vidare åt ett annat håll. Jag försöker släppa så mycket jag kan och att inte se bakåt men vissa dagar är det inte så lätt.


Dag 22, det här upprör mig

Det som gör mig upprörd och förbannad är oärliga människor. Människor som lätt sätter kniven i ryggen på sina vänner och medmänniskor. Falska människor som inte bryr sig om andras känslor får inte plats i mitt liv. Jag måste kunna känna att jag litar på mina vänner och bekanta, gör jag inte det så sållas dessa bort. Vissa gör det ganska lätt för mig, de som sårar eller ljuger går automatiskt till soporna. Det fick jag erfara i sommras av min "barndomskamrat". För det mesta går det inte att reparera en stor skada som har skett mellan vänner och jag känner att jag inte skulle lägga ner något energi överhuvudtaget i det. Är man inte värd ärlighet i någons ögon så är inte dessa inte värd min vänskap i mina ögon.
Som jag sa till min svärmor, jag har hellre få men riktiga vänner istället för många ytliga.

Jag blir även upprörd över djur, barn och kvinnomisshandel. Hur fasen är man funtad när man misshandlar försvarslösa djur? eller försvarslösa barn? Eller kvinnan de säger att de älskar? Det som är ofattbart är att när dessa idioter får sin dom, så sätts de på särskilda avdelningar inom Sveriges sjuka fängelselagar. Våldtar en pedofil ett barn, jamen sätt då honom bland de andra fångarna så att han själv får känna hur det käns att bli våldtagen! Skit skall skit ha! Jag blir såååå förbannad när man ger sig på oskyldiga som inte kan försvara sig!! Skulle någon göra något mot Hobbe eller mina gudbarn så skulle jag inte kunna stå för mina handlingar. Jag skulle nog se svart!
Många säger att tex pedofiler är sjuka, jamen vad fan gör då dom bland folk?

Jag har en känsla av att någon kommer att reagera på mitt utal... men det bjuder jag på för det är mina åsikter, som jag står för och som finns i mitt hjärta.

Nä nu blir det ett glas vatten innan jag sjunger upp igen! :-)

Dag 21, mina dåliga sidor

Ja, min tjurighet kan vara en bra sida när det gäller vissa saker men även en dålig sida, så den får vara med här.

En till av mina dåliga sidor är en av mina laster... rökningen. JAG MÅSTE SLUTA!!!

Jag har säkert mera dåliga sidor men jag kommer inte på något mera för tillfället.  

Dag 20, mina förebilder

Många har stora människor som är känd världen över som sina förebilder. Jag har tre stycken som jag beundrar mycket och som har blivit några slags förebilder i mitt liv.

1. Min mamma. Hon är en stark kvinna med stort hjärta. När mina föräldrar skilldes så bodde jag och syrran med henne. Hon jobbade, tog hand om hemmet och uppfostrade två barn samtidigt. Jag hoppas att jag blir en likadan mamma som henne, hon är omtänksam, genomsnäll och helt underbar. Visst, ibland kanske hon inte tänker till riktigt men vad gör det, det är bara att få henne att vakna :-)
Min mamma ser jag som en stark, beslutsam, vacker och snäll kvinna. Hon är min mamma och bästa kompis och för mig är hon värd allt! Jag älskar henne av hela mitt hjärta.

2. Min moster. Hon och mamma är ganska lika... på allt. Jag beundrar min moster och hennes livserfarenhet. Hon har varit med om så mycket som jag stöter på i mitt liv. Jag känner mig väldigt lik henne när det gäller kärleksbekymmer mm. När jag har det jobbigt så brukar jag ringa till henne. Hon är min dr Phil som jag inte skulle klara mig utan. Även fast hon kanske har haft det jobbigt ibland så är hon alltid den vackra glada kvinnan ändå. Hon förstår mig alltid och det är jag evigt tacksam för. Hon är en stöttepelare i mitt liv som jag älskar.

3. Det är en tjej som jag inte känner. Jag följer hennes blogg dagligen. Jag är imponerad av hur denna kvinna har lyckats få en strålande karriär både som konstnär och programledare. Många säger att hon är gapig, blond och ointelligent. Jag anser att hon är en smart kvinna som vet vad hon vill och är sig själv. Det är givetvis Carolina Gynning jag menar. Jag önskar att jag hade lite av henne i mig ibland. Beslutsam och våga ta plats.


Dag 19, detta ångrar jag

Jaha... jag är ju den som inte ångrar speciellt mycket i mitt liv. Jag anser att det som har hänt i mitt liv har även format mig till den jag är idag. Det jag gör det står jag för, annars gör jag det inte. Jag tycker att det är viktigt att stå för sina handlingar vad det än gäller. Kan man inte stå för det man gör så är något snett och då gör man fel. Sårar man någon så är det viktigt att verkligen visa att man är beredd på att ändra sig och visar att man vill bygga upp tilliten igen.

Helt spontant ät det två saker jag ångrar i mitt liv. Den första är att jag var tillsammans med en kille som varken var snäll mot mig eller Hobbe. Det är aldrig lätt att veta vad man ger sig in i.Man kan aldrig veta att en människa som säger att han älskar en, isjälva verket bara sårar, slår och ljuger. Men det jag ångrar är att jag inte tog mig ur det tidigare än vad jag gjorde. Det skulle spara mycket lidande för både mig och min guldklimp...
På något sätt så hjälpte den här dåren till att forma mig till den jag är idag. Jag lärde mig att jag är värd att bli älskad, att inte ta skit i ett förhållande och att jag klarar mig så bra själv... Ja han lärde mig att vara starkare och självständig. Jag tar helt enkelt ingen skit i onödan.
Denna dåre lägger jag oxå i mappen "livserfarenhet".

Det andra som jag ångrar i mitt liv är att jag inte tog chansen att flytta till den stad som jag verkligen vill bo i, Stockholm. Jag var för feg helt enkelt.


Dag 18, ett pinsamt ögonblick

Visst har man gjort många pinsamma saker i sitt liv, men såna saker brukar jag inte lägga på minnet. Det är bara att rycka på axlarna och knata vidare.

Ett pinsamt ögonblick var sommaren -09 när jag och mr A började dejta. Jag skulle till min moster och sippa lite dooleys, det var stekvarmt ute och mr A skulle komma och hämta mig hemma hos mig och köra mig till stan. Jag ville se bra ut när han kom så jag tokstressade i värmen, poffade till frisyren, på med smink, leta fram en snygg klänning, på med parfym och fram med lilla skorna.... men jag tänkte inte på värmen så när han kom så kom även eftersvättningarna! Jag kände mig klibbig över hela kroppen, så osexig man kan bli och nervös över att han skulle märka det. Jag tänkte att när jag sätter mig i hans bil med AC så går det över.... men AC fungerade inte så bra. Jag skrattade bort det hela, kom till min moster och tog en kalldusch!

Tydligen gjorde jag ett bra intryck iallafall eftersom vi fortfarande är ett par.

Ibland känns det som pinsamma ögonblick hör till livet. Jag kan vara småförvirrad ibland och inte tänka mig för. Men det är en del av den jag är så jag kan inte säga att jag ångrar något pinsamt ögonblick... Jag stoppar de grejorna i mappen "livserfarenhet" och förvirrar mig vidare. Skulle jag skämmas för saker som jag gör så skulle jag inte trivas med den jag är. Jag bjuder så gärna på lite tokigheter.

Dag 17, barndomsminne

Egentligen finns det hur mycket minnen som helst. På 32 år har man hunnit att skapa sig både bra och dåliga minnen. Jag skulle kunna skriva flera sidor men det blir för jobbigt.

Jag kommer ihåg en gång när jag och Anneli var ute i vår lekplats och lekte med bilar i sanden. Båda två var inne i sitt och vi höll på att bygga på olika ställen. Där satt jag på knä, tog bort stenar och byggde min tomt där bilarna skulle vara parkerad. Det lite osmarta var att jag satt och kastade stenarna över axeln, åt det håll Anneli satt. Det tog inte lång tid innan hon fick en av mina stenar rakt i huvudet och började tokblöda. Jag kommer inte ihåg om hon blev ledsen men jag tror inte det. Hon har en smärtgräns utan dess like. Jag däremot, grinade och blev jätte rädd, det var blod överallt. Jag ville inte att hon skulle berätta att det var jag som hade gjort illa henne för jag var rädd för att någon skulle bli elak på mig. Men hallå? Nu i efterhand så var väl det ganska osmart, mamma fattade väl att stenen inte kom flygande ifrån himlen.
Allt slutade bra. Anneli blev omplåstrad och jag fick inte skäll!

Ett annat minne var när jag var lite äldre och hade precis kommit på att man kunde vara ute och parta. Grejen var att det var lite svårt ibland att komma över något att dricka.
Jag kom på den smarta idén att jag tjuvlånade lite av Svenne (mammas man). Jag tog sprit och spillde i lite vatten istället. Jag upprepade detta några gånger och jag tänkte inte på att det blev svagare och svagare.
Ett tag senare så hade mamma och Svenne en middagsbjudning. Där satt vi och åt när Svenne kom på att han och några till skulle snapsa. Han hämtade flaskan, några glas och hällde upp. När alla tog sin snaps så kollade de frågande på varandra och sedan på mig.... Snacka om att bli tagen på bar gärnng....

Vilket jäkla party!

Gårdagens nyårsafton var faktiskt den bästa på länge. Lite på eftermiddagen blev jag irriterad på alla förbannade smällare som avfyrades redan vid 16 tiden. Fan folk, ta lite hänsyn till alla djur som ligger vettskrämda denna dag. Det går att göra pinan kort för dessa små liv... tex att skjuta djävulens påfund på tolvslaget.
Min älskade Hobbe är skotträdd och jag lider med honom varje år. Vi gjorde oss färdiga snabbt och sedan bar det av till mamma. Hobbe känner sig alltid trygg där plus att det är mycket lugnare och fridfullare där.
Svenne tyckte att det var perfekt att vi kom för då fick han hjälp att programera in deras nya tv och jag satt och surrade med mamma medans hon tillagade en middag... Ops vilken tur att vi dök upp då för en stund senare satt vi vid middagsbordet och blev bjuden på en trerätters middag, inte illa pinkat.
Senare kom Svenne och mr A på att det var gruppfinal i juniorVM i hockey... Där satt vi i soffan och mysde med bästaste mamma och Svenne.... och hockeyn.... Vi firade tolvslaget i början av tredje perioden!
Vi som bara skulle lämna Hobbe som skulle  tillbringa natten med mormor... blev kvar till 01:00 och tog med Hobbe hem igen.
En helt lugn och mysig nyårsafton, precis som jag gillar!

Idag ligger de flesta bakis, men här är vi pigga... nu blir det rensning av linneskåp, garderober och åka med skräp. Undra om mr A önskade att jag låg bakis idag? :-)

RSS 2.0