Jessica

Den lilla flickan lägger sig i sängen, hon vet att hon måste sova för att vara pigg i morgon. Hon känner en oro i kroppen. Hon vill inte, orkar inte att få ett dåligt svar. Hon vänder på sig och känner att hon blir ledsen, hon kan inte hålla tillbaka, en tår åker ner för kinden... hon känner sig ensam, ledsen och liten. Om hon bara kunde somna... om hon bara kunde känna värme och närhet.
Helt plötsligt så vaknar hon av larmet, blev nöjd för att hon lyckades att somna till slut. Den lilla flickan stiger upp och inser att det är dagen D. På väg i bilen kommer många tankar, kommer flickans framtid att sluta här? Kommer hon att få vara själv i sitt liv? Eller kommer det bara att gå bra och att hon har turen med sig? Med skakiga ben går den lilla flickan in i det stora sjukhuset. Hon gillar inte att vara här. Det är sjukdommar och sorg i väggarna. Sammanbiten går hon in på rätt avdelning. Det slutar med att hon träffar 3stycken olika läkare, den ena får en bekymmrad blick under undersökningen och den lilla flickan känner sig skakig. Men efter någon minut så säger fröken doktor att det ser okej ut men att flickan måste dit igen för ytterligare en kontroll om några månader. Hon känner sig lättad att bli omhändertagen. Efter provtagningar och samtal så sträcker den lilla flickan på sig och tar ett djupt andetag, hon är lättad, undersökningen såg bra ut, hon vet inte vad provsvaren kommer att ge för resultat men hon känner att hon är en bra bit på väg. En tung klump har fallit ifrån hennes bröst och hon ler.

Den lilla flickan och oron har varit tillsammans länge nu, men hon beslutar att lämna det bakom sig för oron är tung att bära på....