Jessica

Att jobba helgnatt är inte min favoritsyssla direkt. Visst, de flesta är trevliga men det räcker med att prata med en otrevlig kund så kan denne förstöra ett strålande humör när man inte är riktigt kry. Natten gick bra tills klockan var ungefär 04:00, då ringde det en hysterisk tjej som skällde ut mig för att det kostar pengar att ringa till taxi... när hon hade fått skällt av sig lite så kom hennes nästa komentar.. (lite halvt skrikande)"Varför stannar inte taxin när dom ser att en ensam tjej går efter vägen????" " han kanske var upptagen" sa jag med en lugn röst. " Är dom helt dumma i huvudet? Då är det erat fel om jag blir våldtagen!! Hur gammal är du? 14 eller??" Skrek den trevliga tjejen och lade på... Undra hur det står till i vissa hjärnor... inte helt rätt iallafall.

Idag vaknade jag bredvid mrA och kände att jag trivs så mycket i hans sällskap. Ja jag är fortfarande den töntigt kära Jessica och det känns som att det kommer att hålla i sig.
Nu väntar ett tio timmar långt skift och med tanke på att jag bara har sovit fyra timmar så kommer jag att hasa ut härifrån när tiden är inne för hemfärd. Det är tur att jag jobbar med en trevlig och pratglad kollega så tiden lär gå ganska fort.

Jag har kommit på att jag skriver väldigt mycket om mr A och Hobbe här i min blogg. Det beror på att dom är helt underbara och är en del av min väldigt trivsamma vardag.

Min sjukhustid närmar sig med stormsteg och jag känner en viss oro, jag hoppas av allt i världen att jag får bra provsvar. Det är det enda som känns jobbigt nu. På något sätt så känner jag en harmoni i mig även fast det är en klump i magen som är nervös. Konstig känsla. Det är nog för att allt annat känns så bra... jag har nog slagit bort lite att jag kanske kommer att få ett dåligt besked, men det blir inte bättre om jag ska gå och gruva mig varje dag. Jag försöker att leva i nuet.
och mamma.... du behöver inte följa med... jag är ju en stor flicka nu... puss