Jessica

I går var det personalmöte på mitt arbete. Jag och många andra blev ganska frustrerad och lite småarg på vissa saker som togs upp. Vår arbetsituation är inte bra och man kan tycka att de som sitter i ledningen borde lyssna mer på oss. Vi är ändå navet i företaget där det mesta händer. Men när inte folk tar oss på allvar och det kan kännas ibland som att vi blir totalt överkörda gör att man bara längtar tills denna lågkonjuktur är över så att man kan ge sig ut på arbetsmarknaden. För skall man sitta och ta skit när de flesta gör så gott man kan men vi inte har arbetsredskap för att det skall bli bra?  Tar vi ut för mycket bilar, så blir det fel... tar vi ut för lite bilar så blir det fel... är det telefonkö så är det fel och är det ingen telefonkö så är det fel. Har vi tid att äta lunch normalt så är vi överbemmanad och hinner vi inte att äta varm mat så är det bra.
När vi fick höra "passa er, för ni har ögonen på er" så gick nog motivationen ur många... räknas inte alla timmar som vi sliter för att företaget skall hålla en god service?
Jaja detta är taxi i ett jäkla nötskal... alla ser till sig själv och inte på helheten eller kunderna. Hallå!!! har man inte missat något då???

Idag har jag och Hobbe en slappdag... jag har ingen ork att göra något vettigt. Jag tänkte åka hem så att Hobbe kunde springa lös i detta vackra väder och att jag skulle fixa lite hemma. Det är lite jobbigt att bo i en väska. Kläderna blir skrynkliga och det finns inte så mycket valmöjligeheter till vad jag skall ha på mig.
Det blir dammsugning och lite pyssel hos mr A istället plus att jag måste ut till birsta och handla färdigt lite alla hjärtans dag presenter. Jag har ju fem stycken att uppvakta... Mina tre gudbarn, Hobbe och mr A. Men visst är det härligt med en egen dag för kärlek och mys??!!