Jessica

Den här varelsen kan göra mig nervös!!!
Igår fick han öppna paket, äta kalvsylta och bli firad för sin födelsedag. Lite senare höll jag på att tvätta och Hobbe låg och halvsov. På mindre en 10sekunder så var dogge borta. Jag hörde hur det rasslade till sedan fanns det inte ett spår av honom. Jag var ute och ropade, gick till sjön, kollade vägen, visslade, ropade mera så att jag fick ont i halsen, ringde Pelle i panik, kedjerökte, hjärtat klappade utanför kroppen, grinfärdig, skakig och näst intill hysterisk.... ca 20 minuter senare så kom en man gående med honom. Jag såg dom på vägen och Hobbe gick fot så snällt och fint bredvid mannen. När han såg mig så stannade han till, tokviftade på svansen och blev jätte glad! Jäkla hund tänkte jag!
Mannens hund hade rymt så Hobbe var ju inte sen att haka på den... till andra sidan viken...
På tio år har han aldrig smitit iväg, och aldrig varit lös så långt ifrån mig. Vissa säger att valpar är värst, men va fasen, en gammal envis hund som har egen vilja och vaxproppar i öronen är fasen inte att leka med.

Som vanligt tycker folk att jag överreagerar och har nerverna utanpå kroppen, blir nervös lätt och oroar mig. När jag senare pratade med syrran för att varva ner lite och få en normalpuls så jag jag til henne att jag och Inger är lite lik varandra på vissa saker. Då fick jag till svar "Ni är mer lik än vad ni tror"... Kanske så är vi nervös och orolig.. men jag tycker att vi kan kalla det för att vi har en stor dos av omtänksamhet...!!