MEN....

Nu är det nära! Snart får jag sällskap på jobbet! Carina börjar klockan 13:00 och gud vad jag längtar. Det var länge sedan som jag jobbade med carnas så det ska bli trevligt att uppdatera varandra lite. Jag har jobbat med henne i alla år och det var hon som lärde upp mig.
Att sitta själv på jobbet i fyra dagar var ju inte så hippt... jag säger som Signe... " Det är inte loligt"

Under dessa dagar har jag börjat att följa en blogg som jag har blivit helt fast i... Det är Maria Montazami och hon är ju bara så skön! Henne skulle jag vilja vara med en hel dag för att ta reda på om hela hennes liv är i slowmotion... precis som hon pratar, men hon verkar vara otroligt familjär och trevlig.

Familjär... det kan man inte beskylla mig för de senaste veckorna. Igår var jag hos mamma och Svenne. Jag kände att jag knappt orkade att prata, jag ville bara sova. På kvällarna har jag däckat vid 21 och mr A har haft Hobbe mer än vad jag själv har haft. Jag är så tacksam för att han ställer upp som husse till min lilla kropp men ändå så känner jag ett otroligt dåligt samvete för att jag inte har haft den tid som jag vill ha till min underbara hund. De senaste dagarna har han tittat så surt på mig för att sedan gå och lägga sig. Det som är enkelt är att det går alltid att muta honom så att han blir glad igen. Jag har tur att mr A alias dampmannen har gjort min vardag lättare med hans underbara och sjuka humor och att han har varit så go emot mig. Min älskade pojkvän...



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0