Hemma igen
Nu är jag less på att åka bil. Det känns som jag har varit borta lite för mycket nu på slutet. När jag kom hem igår så fick jag en sån här känsla att jag aldrig ville åka hemifrån något mera, men jag vet att det är bara att packa om tills på torsdag för en arbetstripp till Åre. Imorgon skall jag till Härnösand också....
I Borlänge var det kallare än här hemma, lite skumt med tanke på att det borde vara tvärtom, ju längre norrut desto kallare. Det kanske är dags att ta på vinterdäcken eftersom det är minusgrader och jag kör kors och tvärs.
Nu har Anneli gjort en jätte fin tatuering och jag har fyllt ut min på armen lite till med skuggor. Tyvärr så lägger jag inte ut någon bild på min för den är inte fin nu innan den har läkt. Det blir långärmat en vecka. Jag blödde mycket och nu ser det mest ut som blåmärken. Ju mindre nålar man tatuerar med, desto ondra skall det tydligen göra. Jag brukar bli tatuerad med 7 nålar men i går blev det skuggning med 15 stycken och jag måste erkänna att det kändes som att Oba karvade lite i mig. Men vill man vara fin får man lida pin. Och den smärta jag känner när jag blir tatuerad är en skön smärta på något sätt.
Att sitta i bilen med det lilla äcklet några timmar är en upplevelse... hon pratar oavbrutet, låter, äter och skrattar. När hon blir uttråkad så tar hon fram första-hjälpen-påsen och sprättar en cider.... hm vad kul att köra :-)
Varje gång vi är någonstans så lägger jag märke till hur omtänksam hennes sambo är. Han ringer och frågar hur det går, säger god natt och visar att han bryr sig. Kanske borde han leja ut praktikplatser till andra killar så att dom lär sig vad omtänksamhet är för något. För det är inte för intet som dom har varit tillsammans i 12 år.
Jag har börjat att inse att ensam är starkast för min del. Jag har lyckats att rida ut stormar själv många gånger på grund av att jag har varit tillsammans med nå propphuvuden och det har gjort mig stark innombords och jag har en "jag-klarar-det-själv-känsla" idet mesta. Jag och min moster är väldigt lika när det gäller det... Varför skall man ödsla energi på att bli nertryckt och känna sig värdelös på grund av att någon annan är bitter eller har dålig självkänsla? Själv så vet jag att jag är förbannat bra och jag försöker att se positivt i mitt liv...
Mitt nya fynd ifrån dollar store i Borlänge! Mycket myyyys
Oba, som är min favorit tatuerare sitter och målar på Anneli
Min vän Anders och hans döttrar
katten som heter Hello Kitty :-)
I Borlänge var det kallare än här hemma, lite skumt med tanke på att det borde vara tvärtom, ju längre norrut desto kallare. Det kanske är dags att ta på vinterdäcken eftersom det är minusgrader och jag kör kors och tvärs.
Nu har Anneli gjort en jätte fin tatuering och jag har fyllt ut min på armen lite till med skuggor. Tyvärr så lägger jag inte ut någon bild på min för den är inte fin nu innan den har läkt. Det blir långärmat en vecka. Jag blödde mycket och nu ser det mest ut som blåmärken. Ju mindre nålar man tatuerar med, desto ondra skall det tydligen göra. Jag brukar bli tatuerad med 7 nålar men i går blev det skuggning med 15 stycken och jag måste erkänna att det kändes som att Oba karvade lite i mig. Men vill man vara fin får man lida pin. Och den smärta jag känner när jag blir tatuerad är en skön smärta på något sätt.
Att sitta i bilen med det lilla äcklet några timmar är en upplevelse... hon pratar oavbrutet, låter, äter och skrattar. När hon blir uttråkad så tar hon fram första-hjälpen-påsen och sprättar en cider.... hm vad kul att köra :-)
Varje gång vi är någonstans så lägger jag märke till hur omtänksam hennes sambo är. Han ringer och frågar hur det går, säger god natt och visar att han bryr sig. Kanske borde han leja ut praktikplatser till andra killar så att dom lär sig vad omtänksamhet är för något. För det är inte för intet som dom har varit tillsammans i 12 år.
Jag har börjat att inse att ensam är starkast för min del. Jag har lyckats att rida ut stormar själv många gånger på grund av att jag har varit tillsammans med nå propphuvuden och det har gjort mig stark innombords och jag har en "jag-klarar-det-själv-känsla" idet mesta. Jag och min moster är väldigt lika när det gäller det... Varför skall man ödsla energi på att bli nertryckt och känna sig värdelös på grund av att någon annan är bitter eller har dålig självkänsla? Själv så vet jag att jag är förbannat bra och jag försöker att se positivt i mitt liv...
Mitt nya fynd ifrån dollar store i Borlänge! Mycket myyyys
Oba, som är min favorit tatuerare sitter och målar på Anneli
Min vän Anders och hans döttrar
katten som heter Hello Kitty :-)
Kommentarer
Trackback
