Lite ditt och datt
Jaha, då är det redan onsdagskväll. Vart tar dagarna vägen? Idag var vi på bvc för en liten besiktning av Minnah. När hon föddes 16 juni så var hon 52 cm lång och vägde 3870, nu är hon 62 cm och väger 5710... fasen vad det går fort... 1 decimeter på 2 månader. Jag har en känsla av att jag kommer vara kortast i den här familjen med mina 170.
Idag var vi även och firade min morfar. Det blev ganska många som kom samtidigt så han såg lite förvirrad ut ett tag. Men jag måste säga att min morfar har en härlig humor... Han sa att han skulle sparka min moster i häcken, men grejen är den att han har inga ben... han har fått amputera båda benen strax ovanför knäna. Sedan sa han till mamma att han ville ha hjälp att klippa tånaglarna! Hahaha!!!
I morgon är det dags för återbesök hos farbror/fröken doktor med Hobbe. Tur att det är tid på förmiddagen för ena stygnet har gått upp... Ibland är det lätt att hålla sig för skratt.
Det var länge sedan jag skrev om mina tankar och funderingar... Det beror nog på att jag har haft fullt upp med mitt nya liv. Fasen, jag har blivit förvirrad... I morse råkade jag att hälla i två skopor av Minnahs ersättning i mitt mjölkglas. Jag säger fel saker... Som för ett tag sedan, när jag forfarande ammade, ringde syrran och frågade vad jag gjorde. "Jag sitter och ammar Sara." Svarade jag "Nä, det tror jag inte för hon är här" Helt sjukt, det är ju syrrans dotter!
Jaja, det finns mycket som jag har gjort och sagt nu på slutet som är helt galet.
Jag har mycket att tänka på, både som nybliven förälder plus allt annat som rör sig i mitt huvud. Jag går och oroar mig för saker och ibland kan jag ärligt säga att jag känner mig deppig även fast jag har fått världens bästa dotter och är på väg att flytta till hus utanför stan. Jag vet inte riktigt varför men jag har bara en sån känsla, som jag inte kan beskriva.
En annan sak som är lite småsjuk... Jag har varit ledig sedan i mitten av maj och jag börjar känna mig rastlös över att inte jobba. Jag älskar att vara med Minnah men att känna att dagarna rinner iväg utan att dra in pengar och göra rätt för sig är lite stressande. Jag har aldrig varit ledig så här länge sedan jag gick ur grundskolan. Men jag kanske vänjer mig snart...
Idag var vi även och firade min morfar. Det blev ganska många som kom samtidigt så han såg lite förvirrad ut ett tag. Men jag måste säga att min morfar har en härlig humor... Han sa att han skulle sparka min moster i häcken, men grejen är den att han har inga ben... han har fått amputera båda benen strax ovanför knäna. Sedan sa han till mamma att han ville ha hjälp att klippa tånaglarna! Hahaha!!!
I morgon är det dags för återbesök hos farbror/fröken doktor med Hobbe. Tur att det är tid på förmiddagen för ena stygnet har gått upp... Ibland är det lätt att hålla sig för skratt.
Det var länge sedan jag skrev om mina tankar och funderingar... Det beror nog på att jag har haft fullt upp med mitt nya liv. Fasen, jag har blivit förvirrad... I morse råkade jag att hälla i två skopor av Minnahs ersättning i mitt mjölkglas. Jag säger fel saker... Som för ett tag sedan, när jag forfarande ammade, ringde syrran och frågade vad jag gjorde. "Jag sitter och ammar Sara." Svarade jag "Nä, det tror jag inte för hon är här" Helt sjukt, det är ju syrrans dotter!
Jaja, det finns mycket som jag har gjort och sagt nu på slutet som är helt galet.
Jag har mycket att tänka på, både som nybliven förälder plus allt annat som rör sig i mitt huvud. Jag går och oroar mig för saker och ibland kan jag ärligt säga att jag känner mig deppig även fast jag har fått världens bästa dotter och är på väg att flytta till hus utanför stan. Jag vet inte riktigt varför men jag har bara en sån känsla, som jag inte kan beskriva.
En annan sak som är lite småsjuk... Jag har varit ledig sedan i mitten av maj och jag börjar känna mig rastlös över att inte jobba. Jag älskar att vara med Minnah men att känna att dagarna rinner iväg utan att dra in pengar och göra rätt för sig är lite stressande. Jag har aldrig varit ledig så här länge sedan jag gick ur grundskolan. Men jag kanske vänjer mig snart...
Kommentarer
Trackback
