Jessica

Det var enkelt! Mina rädslor är ormar, spindlar och björnar. Trots att jag tycker dessa är otäcka och äckliga så trivs jag utanför stan. Konstigt, jag kanske skulle ha bott i ett höghus mitt i stan, men jag tror jag ärligt att jag skulle få spader då. spindlar kastar jag en tidning över och ställer mig och hoppar på den så att jag är säker på att den dog, men ormar och björnar är det lite svårare att göra sig av med. Förra sommaren nosade Hobbe på en orm. Jag visste inte om han hade blivit biten. Jag ringde Pelle i panik, bad han ringa djurklinken och berätta att jag kommer in med en ormbiten hund. där kom jag i panik med en hund som inte fattade vad det handlade om, jag svettades som en tok för jag var nervös att Hobbe skulle försvinna. Personalen hade ett rum åt oss på engång. Hobbe fick stå med dropp en hel dag och hela den tiden var jag nervös. Fast egentligen visste jag inte om han blev biten... Jäkla ormar!!
Någon hade sett en björn i skogen vid mamma. När mamma var hundvakt så fick både hon och Hobbe utegångsförbud av mig. Dom fick absolut INTE gå i skogen. Jag ville inte att mina två guldklimpar skulle upptäckas av en björn. Men helt ärligt så tror jag att mamma inte brydde sig om mitt skogsförbud. Man kan ju inte lära gammla hundar att sitta heter det ju...

Så ja, jag blir fruktansvärt hispig när det gäller orm och björn. Mr A tycker nog att jag blir hispig när det gäller spindlar oxå med tanke på att jag skriker när jag ser en spindel och tar han inte död på den snabbt nog så skäller jag på stackarn... jag kan inte rå för det , jag försöker att behärska mig men det fungerar inte i praktiken.